Luktviol

Luktviol
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning	Malpigiaordningen Malpighiales
Familj	Violväxter Violaceae
Släkte	Violsläktet Viola
Art	Luktviol V. odorata
Vetenskapligt namn
§ Viola odorata
Auktor	Linné, 1753

Luktviol (Viola odorata) är en art i familjen violväxt som är ursprunglig i Europa, Medelhavsområdet och på Azorerna och Madeira. I Sverige anses den vara inhemsk på Öland och på ett par ställen i Skåne, men den har förvildats och förekommer i naturen i hela södra och mellersta Sverige. De vildväxande luktviolerna har mindre blommor och blad och svagare lukt än de odlade.

Luktviol kan växa soligt, men föredrar platser med halvskugga och fuktig mark.^[1]

Luktviolen innehåller en speciell sorts proteiner som kallas cyklotider som den använder som försvar mot angripande mikroorganismer som t.ex. larver och insekter.

Luktviolen blir omkring 8 centimeter hög och sprider sig, förutom med frön, med rotslående utlöpare. Bladen är mörkgröna och njurformade med spets. Växten har sina lila, mer sällan vita, rosa eller gula blommor på långa skaft direkt från bladrosetten, så kallade enblommiga stänglar, ej bladig stjälk. En del blommor är dock kleistogama och mycket kortskaftade. Dessa utmärker sig genom att deras korta skaft kröker sig med fruktanlaget mot jorden, och deras frukt, som vanligen är violett, mognar invid marken, dold under rosettbladen i de täta bestånden eller till och med delvis nedgrävd i växtplatsens lösa eller något fuktiga mylla. De växter, som på detta sätt har två slags frukter, det ena slaget uppe i luften, det andra mer eller mindre nedsänkt i marken, kallas amfikarpa. Hos luktviolen är dock amfikarpien inte fullt tydlig, eftersom även de långskaftade blommornas frukter slutligen sänker sig till marken, där de långsamt öppnar sig och avlämnar sina frön. Fröna förs bort av myror, för vilka det tjocka, vitglänsande fröskaftet som innehåller en fet olja, fungerar som lockmedel.

Blomningen börjar redan under tidig vår, och blommorna är ca 12 mm i diameter.^[1]

Luktviol var känd redan under antiken, och användes inom medicinen.^[2] I grekisk mytologi fick violen sitt namn - io - efter prästinnan Io. I Romarriket kallades den Viola.^[3]

I centrala Frankrike förekommer varieteten gul luktviol (var. sulphurea (Cariot) Rouy & Foucard) som har gula blommor. Typvarieteten var. odorata har violetta, vita eller rosa blommor.

Viola sarmentosa M. Bieb.

Viola hortensis Schur

• Den virtuella floran - Luktviol
• Luktviol i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
• Svensk Kulturväxtdatabas
• Wikimedia Commons har media som rör Luktviol.
  Bilder & media