Luftvärnets officershögskola och tekniska skola
Luftvärnets officershögskola och tekniska skola (LvOHS/TS) | |
(c) Lokal_Profil, CC BY-SA 2.5 Vapen för Luftvärnets officershögskola och tekniska skola tolkat efter dess blasonering. | |
Information | |
---|---|
Officiellt namn | Luftvärnets officershögskola och tekniska skola |
Datum | 1981–1994 |
Land | Sverige |
Försvarsgren | Armén |
Typ | Luftvärnet |
Roll | Officershögskola |
Del av | Västra militärområdet [a] |
Föregångare | Arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola, Luftvärnets kadett- och aspirantskola |
Efterföljare | – |
Storlek | Truppslagsskola |
Högkvarter | Göteborgs garnison |
Förläggningsort | Göteborg |
Befälhavare | |
Skolchef | Per-Olof Martin [b] |
Tjänstetecken | |
Sveriges örlogsflagga | |
Truppslagstecken |
Luftvärnets officershögskola och tekniska skola (LvOHS/TS) var en officershögskola för luftvärnet inom svenska armén som verkade i olika former åren 1981–1994. Förbandsledningen var förlagd i Göteborgs garnison, Göteborg[1][2]
Historia
Luftvärnets officershögskola och tekniska skola bildades den 1 juli 1981 genom en sammanslagning av Arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola och Luftvärnets kadett- och aspirantskola. Bakgrunden var en kompromissåtgärd, där regeringen genom försvarsbeslutet 1977 ändrade ett tidigare beslut som att omlokalisera Arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola till Östersund. Skolan blev kvar i Göteborg men sammanslogs med officerhögskolan. Den organisation som den nya skolan intog såg som provisorisk, dock så kom den att gälla i nästan 15 år.
Inför försvarsutredning 88 föreslog regeringen att truppslagsinspektörerna med truppslagsavdelningar i Arméstaben slogs samman med arméns strids- och skjutskolor samt övriga truppslagsskolor, vilka bildade så kallade Truppslagscenter. Denna omstrukturering resulterade i att arméns skolor avvecklades som självständiga enheter och de nyuppsatta truppslagscentren övertog ansvaret över utbildningen vid skolorna. För luftvärnet bildades Arméns luftvärnscentrum den 1 juli 1991 med placering i Norrtälje garnison. I försvarsutredningen föreslog regeringen att organisations- och lydnadsförhållanden för teknikerutbildningen vid LvOHS/TS skulle övervägas ytterligare.[3] Från den 1 juli 1991 blev skolan en del av Arméns luftvärnscentrum, men med oförändrad geografisk placering.
Inför försvarsbeslutet 1992 föreslogs att kasernetablissement i Kviberg skulle lämnas. Göta luftvärnsregemente skulle omlokaliseras till Halmstads garnison för att där samlokaliseras med Hallands regemente. Medan Luftvärnets officershögskola och tekniska skola skulle delades i två delar. Officersutbildningen skulle omlokaliseras till Norrtälje garnison. Medan den tekniska utbildningen skulle omlokaliseras till Östersund, för att där integreras i Arméns tekniska skola.[4] I juli 1993 påbörjades flytten av den tekniska skolan till Östersund för att möjliggöra utbildningsstart i september.[5] De sista eleverna vid den tekniska officerskursen i Göteborg lämnade skolan veckan innan jul 1993. Från 1994 återstod endast kursverksamhet vid officerhögskolan. Den 25 mars 1994 genomfördes en avslutningsceremoni i Göteborg, där luftvärnsinspektören Leif Gunnerhell formellt överlämnade befälet över officerhögskolan till chefen för Luftvärnsskjutskolan, Gunnar Jansson. Den 30 juni 1994 upphörde skolan formellt och från den 1 juli 1994 delades skolan mellan Norrtälje garnison och Östersund garnison.
Genom försvarsbeslutet 1996 kom Arméns samtliga truppslagscenter att avvecklas och dess uppgifter övertogs av Armécentrum (ArméC). Detta ledde till att Arméns luftvärnscentrum avvecklades den 31 december 1997 som enhet och Luftvärnsskjutskolan blev från den 1 januari 1998 ett självständigt förband under namnet Luftvärnets stridsskola (LvSS). I samband med denna avveckling försvann även befattningen luftvärnsinspektör.[6] Luftvärnets officershögskola levde kvar som en del inom Luftvärnets stridsskola fram till den 31 december 1998, då utbildningen övertogs centralt av Militärhögskolan Karlberg (MHS K), Militärhögskolan Halmstad (MHS H) och Militärhögskolan Östersund (MHS Ö).
Verksamhet
I och med "Ny befälsordning" kom skolans från 1981 att svara för det första året av den då tvååriga utbildningen till yrkesofficerare. Vidare svarade även skolan för reserv- och värnpliktigas grundläggande officersutbildning. Den 31 december 1998 upphörde den grundläggande utbildningen inom respektive försvarsgrenarna och inom armén vid truppslagen. Istället samlades den 1 januari 1999 officersutbildning till tre nya försvarsmaktsgemensamma militärhögskolor Militärhögskolan Karlberg (MHS K), Militärhögskolan Halmstad (MHS H) och Militärhögskolan Östersund (MHS Ö).[7]
Förläggningar och övningsplatser
När skolan bildades 1957 övertog skolan de lokaler som hade uppförts 1954 till Arméns radarskola. Lokalerna, ett nytt skolhus, radarhall samt stridsledningsbyggnad hade uppförts på Bertil von Wachenfeldts väg och Thord Lindbloms väg i Kviberg. Vidare kom skolan att disponera en av de nyuppförda kasernerna på Lilla Regementsvägen.[8] År 1960 övertog skolan även det bergrum som under 1950-talet uppförts som en krigsverkstad under radarhallen.[9] I Norrtälje kom officerhögskolan att inrymmas i samma byggnad som Luftvärnsskjutskolan.
Förbandschefer
Förbandschefen titulerades skolchef och hade tjänstegraden överste.
- 1981–1981: Överste Per-Olof Martin [c]
- 1981–1991: Överste Olle Pettersson [d]
- 1991–1993: Överste Peter Jonsson [e]
- 1993–1994: Överstelöjtnant Lars Carlsson [f]
Namn, beteckning och förläggningsort
|
|
Se även
- Arméns luftvärnscentrum
- Arméns radarskola
- Arméns radar- och luftvärnsmekanikerskola
- Göta luftvärnsregemente
- Roslagens luftvärnsregemente
- Luftvärnets mekanikerskola
- Luftvärnets kadett- och aspirantskola
- Luftvärnets stridsskola
Referenser
Anmärkningar
- ^ Åren 1957–1966 var skolan underställd chefen för III. militärområdet, åren 1966–1991 chefen för Västra militärområdet, åren 1991–1994 chefen för Arméns luftvärnscentrum.
- ^ Per-Olof Martin blev sista chefen för skolan.
- ^ Per-Olof Martin tillträdde som chef den 1 juli 1981.
- ^ Olle Pettersson tillträdde som chef den 1 oktober 1981.
- ^ Peter Jonsson tillträdde som chef den 31 mars 1991.
- ^ Lars Carlsson tillträdde som tillförordnande chef den 1 april 1993.
Noter
- ^ Holmberg (1993), s. 60
- ^ ”Luftvärnets officershögskola och tekniska skola”. riksarkivet.se. https://sok.riksarkivet.se/nad?postid=ArkisRef+SE%2fKrA%2f3077&type=2&s=Balder. Läst 4 april 2020.
- ^ ”Regeringens proposition 1989/90:9”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-armens-utveckling-och-totalforsvarets_GD039. Läst 4 april 2020.
- ^ ”Regeringens proposition 1991/92:102”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvarets-utveckling-till-och-med-budgearet_GF03102. Läst 4 april 2020.
- ^ Pettersson (1994), s. 125
- ^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 11 januari 2020.
- ^ Nelsson (1993), s. 260
- ^ Pettersson (1994), s. 15-16
- ^ Pettersson (1994), s. 19
Tryckta källor
- Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok]: en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
- Nelsson, Bertil (1993). Från Brunkeberg till Nordanvind: 500 år med svenskt infanteri. Stockholm: Probus. Libris 7762911. ISBN 91-87184-23-0
- Pettersson, Olle, red (1994). Minnesskrift över LvOHS/TS. Norrtälje: Arméns luftvärnscentrum. Libris 7450056. ISBN 91-630-2646-5
Vidare läsning
- Andersson Stig; Platerud Sven; Ågren Gunnar (1994). Kvibergs kaserner: militär byggnation under ett sekel. Göteborg: Göta luftvärnsregemente. Libris 7449959. ISBN 9163025132
- Pettersson, Olle, red (1994). Minnesskrift över LvOHS/TS. Norrtälje: Arméns luftvärnscentrum. Libris 7450056. ISBN 91-630-2646-5
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Luftvärnets officershögskola och tekniska skola.
|
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑
Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Författare/Upphovsman:
- Försvarets_krigsspelscentrum_vapen.svg: Lokal_Profil
- derivative work: Edaen (talk)
See about CoA blazoning: [Expand]
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY-SA 4.0
Truppslagstecken m/60 för luftvärnstrupperna
Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY-SA 3.0
Skolkasern till Luftvärnets stridsskola och Luftvärnets officershögskola i Norrtälje, Sverige