Ludwig von Pastor
| Ludwig von Pastor | |
 | |
| Född | 31 januari 1854[1][2][3] Aachen[4] |
|---|---|
| Död | 30 september 1928[4][1][2] (74 år) Innsbruck[4] |
| Medborgare i | Kejsardömet Tyskland, Österrike-Ungern och Första republiken Österrike |
| Utbildad vid | Bonns universitet Wiens universitet |
| Sysselsättning | Diplomat, kyrkohistoriker, historiker[5][6] |
| Befattning | |
| Österrikes ambassadör till Heliga Stolen (1921–1928) | |
| Arbetsgivare | Innsbrucks universitet |
| Utmärkelser | |
| Riddare av Piusorden Kommendör av Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden Kommendör av Silvesterorden Kommendör med kraschan av Frans Josefsorden Storkors av Gregoriusorden | |
| Redigera Wikidata | |
Ludwig von Pastor, född 31 januari 1854 i Aachen, död 29 september 1928 i Innsbruck, var en tysk romersk-katolsk historiker.
Pastor blev 1886 extra ordinarie och 1887 ordinarie professor i historia vid Innsbrucks universitet och var därjämte från 1901 direktör för österrikiska historiska institutet i Rom. Han adlades 1908, blev friherre 1916 och österrikiskt sändebud i Vatikanen 1920.
Pastor var den romersk-katolske historikern Johannes Janssens andlige arvtagare – denne övertalade honom att lämna köpmansyrket för att bli historiker – och han reviderade delarna I–VI av dennes "Geschichte des deutschen Volkes" (1893–1897) samt utgav de vid Janssens död ofulländade delarna VII–VIII (många upplagor). I samband därmed redigerade han "Erläuterungen und Ergänzungen zu Janssens 'Geschichte des deutschen Volkes'" (nio band, 1898–1912) samt skrev en biografi över Janssen (1892).
Pastors eget mest betydande arbete är hans på omfattande arkivstudier vilande, för romersk-katolsk uppfattning grundläggande och för påvepolitiken apologetiska Geschichte der Päpste seit dem Ausgang des Mittelalters, I-XVI (1886–1933; omfattar tiden 1477 till 1799, översatt till franska, engelska, italienska och spanska.
Bland Pastors övriga skrifter kan ytterligare nämnas Zur Beurteilung Savonarolas (1898), August Reichensperger (två band, 1899), Leben des Freiherrn Max von Gagern (1910) samt urkundsamlingen "Ungedruckte Akten zur Geschichte der Päpste", I (för tiden 1376-1464; 1904). Dessutom utgav han urkundssamlingen "Allgemeine Dekrete der römischen Inquisition" (1912) samt de populära fältherrebiografierna Conrad von Hötzendorf (1916) och Generaloberst von Dankl (1916). En skildring av österrikiska historiska institutet i Rom under hans ledning 1901–1913 (av Ignaz Philipp Dengel) utkom 1914 som festskrift till Pastors 60-årsdag.
Källor
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6pp206c, omnämnd som: Ludwig von Pastor, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Ludwig-Pastor-Freiherr-von-Campersfeldentopic/Britannica-Online, omnämnd som: Ludwig Pastor Freiherr von Campersfelden, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Пастор Людвиг”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ BeWeB, BeWeB person-ID: 1120, läst: 13 februari 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Archive of Fine Arts, person-ID på abART: 126191, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
- Pastor, Ludwig, von i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)
- Pastor, Ludwig, von i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1925)
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.