Ludwig Aschoff

Ludwig Aschoff
Född	Karl Albert Ludwig Aschoff 10 januari 1866[1][2][3] Berlin
Död	24 juni 1942[4][1][2] (76 år) Freiburg im Breisgau
Begravd	Hauptfriedhof Freiburg im Breisgau
Medborgare i	Konungariket Preussen, Kejsardömet Tyskland, Weimarrepubliken och Nazityskland
Utbildad vid	Bonns universitet Strasbourgs universitet Würzburgs universitet
Sysselsättning	Läkare, universitetslärare, patolog
Befattning
Geheimeråd
Arbetsgivare	Philipps-Universität Marburg Göttingens universitet Freiburgs universitet
Barn	Volker Aschoff (f. 1907) Jürgen Aschoff (f. 1913)
Utmärkelser
Carl Ludwig-hedersmedalj (1936) Adlerschild des Deutschen Reiches (1936)
Redigera Wikidata

Karl Albert Ludwig Aschoff, född 10 januari 1866, död 24 juni 1942, var en tysk läkare och patolog. Han var far till fysiologen Jürgen Aschoff.

Han studerade i Strassburg, Göttingen och Bonn, där han tog sin examen 1889. År 1894 blev han förste assistent till Friedrich Daniel von Recklinghausen vid institutet för patologi i Göttingen. År 1903 utsågs han till professor i patologi i Marburg och från 1906 var han professor i Freiburg im Breisgau. Här stannade han tills han pensionerades 1936.

Aschoff utförde viktiga studier inom många områden, bland annat rörande blindtarmsinflammation, gallsten, gulsot, skörbjugg och blodproppar. Men mest känd är han för att ha upptäckt den fagocytiska aktiviteten hos vissa celler som återfinns i diverse vävnader.

Han har givit namn åt ett antal saker: Aschoffs celler, Aschoffs organ, Aschoff-Geipel kroppar (tillsammans med Paul Rudolf Geipel) och Aschoffs knuta. Aschoff blev 1921 ledamot av Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund och 1924 av Vetenskaps-Societeten i Uppsala.

Källor

• Who named it? - Karl Albert Ludwig Aschoff
• Aschoff, Karl Albert Ludwig i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1922)
• Aschoff, K. A. Ludwig i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)

Noter