Lucina pensylvanica
Den här artikeln har skapats av Lsjbot, ett program (en robot) för automatisk redigering. (2013-01) Artikeln kan innehålla fakta- eller språkfel, eller ett märkligt urval av fakta, källor eller bilder. Mallen kan avlägsnas efter en kontroll av innehållet (vidare information) |
Lucina pensylvanica | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Blötdjur Mollusca |
Klass | Musslor Bivalvia |
Ordning | Veneroida |
Överfamilj | Lucinoidea |
Familj | Lucinidae |
Släkte | Lucina |
Art | Lucina pensylvanica |
Vetenskapligt namn | |
§ Lucina pensylvanica | |
Auktor | (Linnaeus, 1758) |
Hitta fler artiklar om djur med |
Lucina pensylvanica[1][2] är en musselart som först beskrevs av Carl von Linné 1758. Lucina pensylvanica ingår i släktet Lucina och familjen Lucinidae.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Källor
- ^ (1996) , database, NODC Taxonomic Code
- ^ Turgeon, D. D., J. F. Quinn, Jr., A. E. Bogan, E. V. Coan, F. G. Hochberg, W. G. Lyons, et al. (1998) Common and scientific names of aquatic invertebrates from the United States and Canada: Mollusks, 2nd ed., American Fisheries Society Special Publication 26
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (9 mars 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/lucina+pensylvanica/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
|
Media som används på denna webbplats
Robot icon
Författare/Upphovsman: James St. John, Licens: CC BY 2.0
Lucina pensylvanica (Linnaeus, 1758) - interior of a left valve of the Pennsylvania lucine, 1.85 cm across at its widest.
Family Lucinidae (Silurian to Holocene) - the lucine clams are infaunal, filter feeding bivalves occupying a variety of substrate types in marine to estuarine settings, including extremophile environments (e.g., anoxia, hydrothermal seafloor vents, cold seeps).