Lucilio Vanini
Lucilio Vanini, född 1585 i italienska Taurisano i närheten av Lecce, död 9 februari 1619 i franska Toulouse, var en italiensk filosof och teolog.
Lucilio Vanini tillhörde renässansfilosofins aristoteliska riktning. Han författade det skenbart ortodoxa arbetet Amphitheatrum aeternae Providentiae divino-magicum (1615) och De admirandis naturae, reginae, deaeque mortalium, arcanis (1616), vilka består av sextio dialoger. I dessa förkunnar Vanini en panteism som närmar sig ateism och en – enligt dåtida normer – osedligt libertinsk och sensualistisk etik. Upphovsmannen rådbråkades av dessa skäl och brändes slutligen levande på bål 34 år gammal, dömd som kättare av inkvisitionen.
Källor
- Vanini, Lucilio Pompeio i Nordisk familjebok (första upplagan, 1893)
Externa länkar
- Böcker av och om Lucilio Vanini på svenska bibliotek. (libris.kb.se)
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Didier Descouens, Licens: CC BY-SA 4.0
Plaque in honor of Giulio Cesare Vanini on the exact place of his execution : Place du Salin in Toulouse.
Författare/Upphovsman: G.dallorto, Licens: Attribution
Round profile portrait of Giulio Cesare Vanini, modelled by Ettore Ferrari (1845-1929), for the base of the monument to Giordano Bruno (1889), in Campo dei Fiori square in Rome, Italy. The small relief under his chin is a portrait of Martin Luther, recognized only in 1991 by the Swedish historian Lars Berggren[1]. Picture by Giovanni Dall'Orto, April 4, 2008.