Lotshemman
Lotshemman kallades de bostäder i skärgårdarna, vilka beboddes av lotsar, samt i och för lotsningsbesväret åtnjöt vissa skattemässiga friheter.[1]
Lotshemman inrättades av Gustav Vasa.
Var ett sådant hemman av krononatur, så fick värdskapet inte lämnas åt någon annan än den, som var kunnig i lotsväsendet, och ett värdskap som en gång erhållits, kunde bibehållas endast genom fullgörandet av lotsningsskyldigheten. Försummades denna skyldighet vid ett lotshemman av skattenatur, så var skatterätten en borgen därför. Hemmansbrukaren behövde nödvändigtvis inte själv vara lots. Han kunde fullgöra denna skyldighet på annat sätt, nämligen genom att anlita en annan person såsom lots, åt vilken han avstod plats till bostad med någon betesmark, samt rättighet till fiske. Ordnades lotsningen på detta sätt, så fick hemmanet behålla sina friheter såsom lotshemman.[1]
Nya lotshemman tillkom genom fördrag emellan jordägare och kronan, då den förra antingen åtog sig lotsning, när lotsarnes antal behövde ökas, eller också avsatte plats till boställe och underhåll för lotsen.[1]