Loppis kyrka

Loppis kyrka
Kyrka
LandFinland Finland
LandskapEgentliga Tavastland
TrossamfundEvangelisk-lutherska kyrkan i Finland
StiftTammerfors stift
FörsamlingLoppis församling
PlatsLoppis
Sittplatser800  
ArkitektConstantin Kiseleff och Elia Heikel
StilNygotik
Loppis kyrka
Loppis kyrka
Loppis kyrka

Loppis kyrka (finska: Lopen kirkko) är en luthersk tegelkyrka i nygotisk stil i Loppis i det finländska landskapet Egentliga Tavastland. Kyrkan byggdes 18851888. Kyrkan är Loppis församlings huvudkyrka. Församlingen har också en annan kyrka i Loppis; Sankta Birgittakyrkan. Kyrkan har ritats av Constantin Kiseleff och Elia Heikel.[1][2]

Historia och arkitektur

Loppis kyrka är en korskyrka med klocktorn. Klocktornet har tre våningar. Det finns två kyrkklockor i tornet, en från 1926 och den andra från 1958. Loppis kyrka har ett sadeltak. År 1914 brann kyrkan och renoveringsarbetet gjordes i Ilmari Launis ledning 19201921. Det finns cirka 800 sittplatser i kyrkan.[1][2]

Loppis kyrkas altartavla föreställer bergspredikan. Tavlan har målats av konstnären Kaapo Wirtanen, antingen år 1929 eller 1928. Den gamla altartavlan finns kvar i kyrkans musiksal. Den gamla tavlan från år 1901 var målat av Felix Frang. Kyrkans första orgel med 21 stämmor tillverkades av Kangasala orgelfabrik år 1929. Orgelfabriken utökade orgeln till 19 stämmor år 1959. Den nuvarande orgeln med 29 stämmor är tillverkad av danska Christensen & Sønner år 1988.[1][2]

Källor

  1. ^ [a b c] ”Kirkko” (på fi-FI). Lopen seurakunta. https://www.lopenseurakunta.fi/lopen-kirkko. Läst 19 februari 2023. 
  2. ^ [a b c] Haapio, Markku; Luostarinen, Laura (1980) (på finska). Suomen kirkot ja kirkkotaide 2. Etelä-Suomen Kustannus. sid. 191. ISBN 951-9064-28-1. Läst 19 februari 2023 

Media som används på denna webbplats

Lopen uusi kirkko.jpg
Författare/Upphovsman:
Kaija Kiiveri-Hakkarainen
, Licens: CC BY 4.0
Lopen uusi kirkko, Loppi, Yleiskuva, Rakennettu vuosina 1885–1887 arkkitehti Constantin Kiseleffin laatimien piirustusten mukaan. Rakennettu uudelleen tulipalon jälkeen vuosina 1919–1921 entisen malliseksi käyttäen hyväksi vanhoja tiiliseiniä.