Lope de Vega
Lope de Vega | |
Född | Félix Lope de Vega Carpio 25 november 1562[1][2][3] Madrid[4][5][6] |
---|---|
Död | 27 augusti 1635[2][3][1] (72 år) Madrid[6] |
Medborgare i | Spanien[7] |
Utbildad vid | Alcalá universitet |
Sysselsättning | Dramatiker[4][5][8], skribent[9][10], poet[5][8][9], översättare |
Maka | Isabel de Alderete y Urbina (g. 1588–1594) Juana de Guardo (g. 1598–1612) |
Barn | Marcela de San Félix (f. 1605) |
Utmärkelser | |
Riddare av Malteserorden (1627) | |
Namnteckning | |
Redigera Wikidata |
Lope de Vega (eg. Félix Lope de Vega y Carpio), född 25 november 1562 i Madrid, död 27 augusti 1635 i Madrid, var en spansk dramatiker, poet och präst.
Biografi
Lope de Vega utbildades vid en jesuitskola och vid universitetet i Alcala de Henares. Som ung började han skriva drama för teatrarna i Madrid och blev den mest framstående dramaförfattaren under den spanska teaterns guldålder. Hans berömmelse inom spansk litteratur överskuggas bara av Miguel de Cervantes.
Han tjänstgjorde i den spanska armadan 1588 och levde därefter en tid i Toledo som privatsekreterare åt greven av Alba. 1595 återvände han till Madrid och var från år 1605 och fram till sin död privatsekreterare hos greven av Sessa, Don Luis Fernandez de Cordoba.
Lope de Vega var oerhört produktiv. Han skrev omkring 3000 sonetter, 3 romaner, 4 kortromaner och 9 episka dikter men är framför allt känd för sin dramatik. Från år 1588 skrev han ett stort antal historiska dramer och även samtidsdramer. Produktionen påstås ha omfattat cirka 2000 pjäser och dramastycken, men forskare tror att detta är aningen överdrivet. Förmodligen skrev han omkring 700 pjäser och dramastycken, varav omkring 400 är bevarade. Ett flertal rör historiska händelser. Kända är Maestro de Danzar, Azero de Madrid och Noche de San Juan. Andra kända dramer som rör andra ämnen är Jerusalem conquistada och Pastores de Belen.
En personlig religiös kris fick honom att bli präst år 1614. Han övergav då dramaskrivandet och skrev i stället religiös poesi. Lope de Vega dog fattig. Alla hans stora inkomster från dramaproduktionen skänktes nästan helt och hållet till kyrkliga välgörande ändamål.
Bibliografi
(endast ett urval ur hans stora produktion)
- Las ferias de Madrid (komedi, 1587)
- El remedio en la desdicha (komedi, 1596)
- La Dragontea (epik, 1598)
- La Arcadia (roman, 1598)
- La quinta de Florencia (komedi, 1598-1603)
- El Isidro (epik, 1599)
- Fiestas de Denia (epik, 1599)
- El vaquero de Moraña (komedi, 1599/1603)
- Romancero general (poesi, 1600)
- La hermosura de Angélica, con otras diversas rimas (poesi, 1602)
- La prueba de los amigos (komedi, 1604)
- La discreta enamorada (komedi, 1604-1608)
- Rimas (poesi, 1604)
- El peregrino en su patria (roman, 1604/1618)
- Los melindres de Belisa (komedi, 1606/1608)
- La niña de plata (komedi, 1607/1612)
- Lo fingido verdadero (komedi, h. 1608)
- Rimas (poesi, 1609)
- Arte nuevo de hacer comedias en este tiempo (1609)
- La Jerusalén conquistada (epik, 1609)
- Peribañez y el comendador de Ocaña (komedi,1609-1612) (Peribáñez och kommendanten i Ocaña, svensk scenversion av Ebbe Linde, Forum, 1966)
- Los ponces de Barcelona (komedi, 1610/1615)
- El villano en su rincón (komedi, 1611)
- La discordia en los casados (komedi, 1611)
- Los pastores de Belén (roman, 1612)
- Cuatro soliloquios (poesi, 1612)
- Fuente Ovejuna (komedi, 1611-1618) (Fårakällan, på svensk vers av Ivar Harrie, Radiotjänst, 1944) (Fårakällan, svensk scenversion av Arne Lundgren, Forum, 1978)
- La dama boba (komedi, 1613) (Den kloka tokan, otryckt bearbetning och översättning Per-Axel Branner, 1964)
- El perro de hortelano (komedi, 1613-1615)
- El valor de las mujeres (komedi, 1613/1618)
- Rimas sacras (poesi, 1614)
- La discreta venganza (komedi, 1615/1621)
- El caballero de Olmedo (komedi, 1615-1626)
- Romancero espiritual (poesi, 1619)
- Justa poética en honor de san Isidro (prosa och vers, 1620)
- Los Tellos de Meneses (komedi, 1620-1628)
- La Filomena, (prosa och vers, 1621)
- Amor, pleito y desafío (komedi, 1621)
- Fiestas en la canonización de san Isidro (prosa och vers, 1622)
- La Circe con otras rimas y prosas (1624)
- Triunfos divinos, con otras rimas (poesi, 1625)
- ¡Ay, verdades que en amor! (komedi, 1625)
- Corona trágica (poesi, 1627)
- La moza de cántaro (komedi, 1627)
- Soliloquios amorosos (prosa och vers, 1629)
- Laurel de Apolo (poesi, 1630)
- El castigo sin venganza (komedi, 1631)
- La noche de San Juan (komedi, 1631)
- La Dorotea (prosa, 1632)
- Amarilis (idyll, 1633)
- Rimas humanas y divinas del licenciado Tomé de Burguillos (poesi, 1634)
- Filis (idyll, 1635)
- La gatomaquia (burlesk epik, 1634)
- Las bizarrías de Belisa (komedi, 1634)
- La Vega del Parnaso (postumt utgiven 1637)
- Dorotea (Dorotea, översättning Henry Mårtensson, Niloé, 1964)
- Järnvattnet i Madrid: skådespel i tre akter (översättning Karl August Hagberg, Norstedt,1907)
Källor
- ^ [a b] Vega Carpio, Lope Felix de, Encyclopædia Britannica 1911.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Maria Watson, Лопе де Вега, Entsiklopeditjeskij slovar'.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Maria Watson, Лопе де Вега, Entsiklopeditjeskij slovar'.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Vega Carpio, Lope Felix de, Encyclopædia Britannica 1911.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Краткая литературная энциклопедия, Stora ryska encyklopedin, 1962, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Libris, 4 maj 2016, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] unknown value, Вега, Entsiklopeditjeskij leksikon.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Archive of Fine Arts, person-ID på abART: 5192, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Författare/Upphovsman: Eratóstenes de Cirene, Licens: CC BY-SA 4.0
Firmas de Lope de Vega
Retrato anónimo del célebre dramaturgo español Félix Lope de Vega y Carpio (1562-1635). Este lienzo procede de las colecciones del pintor Valentín Carderera, de quién pasó al general Romualdo Nogués, aunque entre ambos o antes de que perteneciera a Carderera era del poeta Manuel José Quintana, y fue adquirido por José Lázaro Galdiano antes del año 1902. Félix Lope de Vega aparece en traje talar y ostentando la cruz de caballero de la Orden de Malta. La atribución de este lienzo a la escuela del pintor Eugenio Cajes o al propio Cajes es debida a Valentín Carderera. Además, el rostro del dramaturgo es muy parecido al del retrato que se conserva en el Instituto Valencia de Don Juan, y en el que Lope de Vega aparece de más de medio cuerpo, y asímismo está estrechamente vinculado con el que grabó Juan de Courbes en la edición de 1630 del Laurel de Apolo, aunque también tiene cierto parecido con el que se conserva en el Museo del Ermitage de San Petersburgo, que ha sido atribuido a Luis Tristán sin argumentos concluyentes según algunos autores. La calidad mediocre de esta obra, que es «un tanto seca» a juicio de algunos historiadores, hacen dudar de que hubiera sido ejecutada por un destacado maestro, por lo que posiblemente sólo sea una de las multiples copias del retrato del dramaturgo «que se veían», ya en su tiempo, en casa de los hombres «curiosos» o de gusto.