Longinus (helgon)

Sankt Longinus
Sankt Longinus
Sankt Longinus
Sankt Longinus.
Skulptur i Peterskyrkan av Bernini.
Föddförsta århundradet e.Kr.
Kappadokien
Dödförsta århundradet e.Kr.
Kappadokien
Vördas inomRomersk-katolska kyrkan
Östortodoxa kyrkan
Armeniska apostoliska kyrkan
Katolska östkyrkorna
HelgedomPeterskyrkan
Helgondag16 oktober (22 oktober inom Armeniska apostoliska kyrkan)
AttributMilitär klädnad, lans

Longinus är enligt medeltida och vissa moderna kristna traditioner namnet på den romerske soldat som genomborrade Jesus i sidan med sin lans när han var på korset (Johannesevangeliet 19:34). Legenden om Longinus identifierar denna soldat med den centurion som närvarade och vittnade: "Den mannen måste ha varit Guds son" (Matteusevangeliet 27:54, Markusevangeliet 15:39).

Legendens ursprung

Soldaten nämns inte vid namn i evangelierna. Namnet Longinus kommer från det pseudoepigrafiska Nikodemusevangeliet som bifogades till de apokryfa Pilatusakterna. Hagiografen Sabine Baring-Gould observerade att namnet Longinus inte var känt för grekerna före patriarken Germanus år 715: "Det infördes bland västerlänningarna genom det apokryfa Nikodemusevangeliet. Det finns ingen tillförlitlig källa för detta helgons heliga handlingar och martyrskap".[1] Namnet är förmodligen en latiniserad form av det grekiska λόγχη (lóngche), en lans.[2]

Lansen som användes är känd som den heliga lansen eller mer nyligen, särskilt i ockulta kretsar, som "ödets spjut". Det påträffades i Jerusalem på 500-talet. Som "Longinus lans" figurerar spjutet i legenden om den heliga graal. I medeltida folksägner, såsom Legenda aurea,[3] botade Jesu blod Longinus blindhet.[4]

Longinus kropp återfanns och gick förlorad två gånger, hävdades att ha hittats ännu en gång i Mantua år 1304 tillsammans med den Heliga lansen färgad av Kristi blod, varmed Longinus roll förlängdes till att han skulle ha hjälpt till att tvätta Kristi kropp när den togs ner från korset. Kvarlevorna gav upphov till en ny kult i Bologna i slutet av 1200-talet, sporrad av graal-legenden, den lokala traditionen av eukaristiska mirakel samt kapellet helgat till Longinus och det Heliga Blodet i benediktinklostret basilikan Sant'Andrea.

Relikerna delades upp och sändes till Prag och till andra platser. Kroppen fördes till kyrkan Sant'Agostino i Rom. På Sardinien hävdades det också att Longinus kropp hade återfunnits. Grekiska källor antyder att han led martyrdöden i Gabala i Kappadokien.

Dagens vördnad

Longinus vördas i allmänhet som martyr inom Romersk-katolska kyrkan, östortodoxa kyrkan och armeniska apostoliska kyrkan. I den romerska martyrologin nämns han, utan någon antydan om martyrskap, i följande ordalag: "Sankt Longinus vördas som den soldat som med sin lans öppnade sidan på vår korsfäste Herre."[5] I den armeniska apostoliska kyrkan firas hans helgondag den 22 oktober.

Statyn föreställande den helige Longinus (bilden ovan), en av fyra i korsmitten i Peterskyrkan, utfördes av Giovanni Lorenzo Bernini 1631–1638. Även spjutspetsen från den Heliga lansen bevaras i Peterskyrkan. Det finns även en konkurrerande lans, med sin egen historia, som förvaras i Hofburg i Wien.[6]

Populärkultur

Galleri

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Longinus, 12 december 2008.

Noter

  1. ^ Baring-Gould, The Lives of the Saints, vol. III (Edinburgh) 1914.
  2. ^ Elizabeth Jameson, The History of Our Lord as Exemplified in Works of Art 1872:160.
  3. ^ Golden Legend: Longinus Arkiverad 19 november 2008 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ ”Holy Lance”. Encyclopædia Britannica. https://www.britannica.com/topic/Holy-Lance. Läst 13 november 2021. 
  5. ^ Hierosolymae, commemoratio sancti Longini, qui miles colitur latus Domini cruci affixi lancea aperiens" – Martyrologium Romanum (Libreria Editrice Vaticana 2001 ISBN 88-209-7210-7), Die 16 octobris
  6. ^ Tarald, Rasmussen (2007). Kristendomen- En historisk introduktion. Artos. sid. 161. ISBN 978-91-7580-336-4 
  7. ^ Clarke, Howard W. (2003). The Gospel of Matthew and Its Readers: A Historical Introduction to the First Gospel. Indiana University Press. s. 241. ISBN 025334235X.

Externa länkar

Media som används på denna webbplats