Lola T70

Lola T70
Grundinformation
MärkeLola
Tillverkning1965-1970
Drivlina
Motor8-cyl V-motor
DrivningMittmotor

Lola T70 är en sportvagn, tillverkad av den brittiska tävlingsbilbyggaren Lola mellan 1965 och 1970.

Lola T70

Ford hade köpt upp Lola 1963 med avsikt att bygga en Le Mans-vinnare. Lolas grundare Eric Broadley var inledningsvis inblandad i utvecklingen av GT40-modellen, men hans uppfattning av hur bilen skulle se ut skiljde sig alltför mycket från konservativa Ford och efter ett år hoppade han av för att återigen bygga en bil efter eget huvud under Lola-namnet.

Mk I

Lola T70 introducerades 1965 och var av naturliga orsaker mycket lik Fords GT40, men Broadley använde aluminium till chassit för att minska bilens vikt. Lola-bilen riktade sig till privatförare som ville ha en konkurrenskraftig bil för sportvagnsracing.

Mk II

1966 kom Mk II-versionen, där man lyckats få ner vikten ytterligare med ett nytt chassi. Bilen blev mycket framgångsrik i den nystartade CanAm-serien[1].

Mk III

Inför säsongen 1968 införde FIA en ny GT-klass med femlitersmotorer för bilar byggda i 50 exemplar. Lola tog fram en Mk III-version enligt det nya reglementet. Bilen debuterade vid Le Mans 24-timmars 1967 med en ny V8-motor från Aston Martin. Motorn visade sig vara alltför outvecklad och drabbades av haverier tidigt i loppet. Fiaskot på Le Mans fördröjde även introduktionen av motorn i Astons V8-modell med flera år och Lola gick tillbaka till mer pålitliga amerikanska motorer. Den sista utvecklingen blev Mk III B från 1969, med ett ytterligare lättat chassi.

Lola T70 är idag mycket populär inom historisk racing och efterfrågan har gjort att företaget sedan 2005 tillverkar nya bilar till intresserade kunder, byggda enligt sextiotalsspecifikation[2].

Tekniska data

Tekniska dataMk IMk IIMk IIIMk III B
Motor: Mittmonterad 8-cylindrig V-motor
Motorleverantör: ChevroletFordAston MartinChevrolet
Cylindervolym: 5699 cm³4942 cm³5008 cm³4995 cm³
Borrning x slaglängd: 101,6 x 76,2 mm98,0 x 84,0 mm102,0 x 76,0 mm
Max effekt vid varvtal: 550 hk520 hk vid 7 800 v/min460 hk450 hk vid 7 000 v/min
Ventilstyrning: StötstängerDubbla överliggande kamaxlarStötstänger
Förgasare: 4 st Weber 48Lucas bränsleinsprutning4 st Weberförgasare
Växellåda: 4-växlad manuell5-växlad manuell
Hjulupphängning fram: Dubbla tvärlänkar, skruvfjädrar, krängningshämmare
Hjulupphängning bak: Undre tvärlänkar, övre längslänkar,
skruvfjädrar, krängningshämmare		Dubbla tvärlänkar,
skruvfjädrar, krängningshämmare
Bromsar: Hydrauliska skivbromsar
Chassi & kaross: Stål/aluminium-monocoque
med glasfiberkaross		Aluminium-monocoque
med glasfiberkaross
Hjulbas: 241 cm249 cm241 cm
Torrvikt: 680 kg800 kg

Tävlingsresultat

Sportvagns-VM

Lola T70 kördes av privatförare, både i nationella mästerskap och i sportvagns-VM. Modellen vann RAC Tourist Trophy tre gånger, med två vinster för Denny Hulme och en vinst för Trevor Taylor. Största framgången i VM blev Mark Donohues och Chuck Parsons vinst i Daytona 24-timmars 1969, före alla fabriksbilar.[3]

Can-Am

John Surtees dominerade den första CanAm-säsongen 1966 i sin Lola T70, med tre vinster på sex lopp och blev seriens förste mästare. Därefter minskade framgångarna när T70:n konkurrerades ut av Bruce McLarens bilar.[4]

Referenser

  1. ^ ”research-racing.de, hämtad 2009-06-18”. Arkiverad från originalet den 31 augusti 2005. https://web.archive.org/web/20050831104919/http://www.research-racing.de/CanAm1.htm. Läst 19 juni 2009. 
  2. ^ lolaheritage.co.uk, hämtad 2009-06-18 Arkiverad 16 januari 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ wspr-racing.com, hämtad 2009-06-18
  4. ^ classicscars.com, hämtad 2009-06-18

Externa länkar

Wikimedia Commons har media relaterad till Lola T70.

Media som används på denna webbplats

Lola T70 at Silverstone.jpg
(c) I, Pyrope, CC BY-SA 3.0
A Lola T70, in the pitlane at Silverstone Circuit, July 2007.