Lok Anna

Lok Anna eller Bland Anna, född 1598, död 1669, var en klok gumma som avrättades för häxeri under den stora häxjakten Det stora oväsendet i Sverige 1668–1676. Hon tillhörde de mer kända och uppmärksammade enskilda personerna i häxprocessen i Dalarna.

Hon levde i Loka by och var gift med Lok- eller Bland Matts Olofsson. Hon var en av de många som arresterades 1668 utpekad av barn för att ha fört dem till Blåkulla. Det är inte känt exakt när och hur hon utpekades, men i september satt hon i arrest i sin mågs, soldaten Anders Olsson Spijks' och dottern Chirstins stuga, i kyrkbyn. Lok Anna var en klok gumma och beskrivs som den förnämsta boterskan i hela Älvdalen, känd långt utanför sin bygd för sin skicklighet. Folk kom till henne så långt som från Leksand för att hon bland annat skulle läsa i salt, där hon använde treenighetens namn. Hon var en djupt respekterad person som till och med rätten tycktes vända sig till som en auktoritet, vilket gav henne ett slags särställning; rätten och prästerna "tog sin tillflyckt" till henne, "som man var van att göra till dem som kunde mer än andra". Det finns inga föraktfulla ord om henne i protokollet, och om hennes verksamhet fanns bara goda vitsord. Hon var den enda kloka gumman i processen – det var i själva verket ovanligt att "kloka gummor" blev anklagade.

Hon blev en nyckelperson, då hon var en av de första som erkände, och utpekade ett stort antal andra. Hon förhördes då hon var svårt sjuk och sängliggande, och bekände att hon lärt sig magi av Bäcke Karin då de gick i vall 1619 och att fara till Blåkulla av en same 1656, att hon skadat folk med bjäror och angav 27 personer. Det bekräftades av maken. Hon var religiös, och ska ha bekänt gråtande på sin sjukbädd efter att ha hållits vaken i flera dygn och påverkats av prästen, som hon kände förtroende för, att hon annars skulle hamna i helvetet. Efter att hon fått nattvarden tog hon tillbaka sitt utpekande av 10 personer och sade att Satan hade fått henne ange oskyldiga, och de 10 släpptes. En bekännelse gjorde att det var lagligt att ge henne nattvarden och avrätta henne och förhindrade att hon spökade, enligt dåtida tro.

Hon fördes till Falun och tillhörde dem som avrättades i Mora 1669.

Referenser

• Birgitta Lagerlöf-Génetay (1990). De svenska häxprocessernas utbrottsskede 1668-1671. Stockholm: Akademitryck AB. ISBN 91-22-01382-2