Lois Weber

Lois Weber
Lois Weber 1921.
FöddFlorence Lois Weber
13 juni 1879
Allegheny, Pennsylvania, USA
Död23 november 1939 (60 år)
Hollywood, Kalifornien, USA
NationalitetAmerikan
Yrke/uppdragSkådespelare, regissör, manusförfattare, filmproducent
År som aktiv1904–1934
MakePhillips Smalley (1904–1922)
Harry Gantz (1926–1935)
UtmärkelserHollywood Walk of Fame

Lois Weber, född 13 juni 1879 i Allegheny, Pennsylvania, död 23 november 1939 i Hollywood,[1] var en amerikansk stumfilmsskådespelare, regissör, manusförfattare och filmproducent. Hon anses ha varit den viktigaste kvinnliga regissören i amerikansk filmindustri.[2][3][4] Filmhistorikern Anthony Slide menar att "tillsammans med D.W. Griffith var Lois Weber amerikansk films första genuina auteur. Hon var en filmskapare som var inblandad i alla delar av en filmproduktion och som använde film för att framföra sina egna idéer och tankar.[5]

Webers samlade produktion anses vara jämförbar med Griffiths både i kvantitet och kvalitet.[6] I filmerna tog hon upp sin syn på humanitär och social rättvisa. Hon skapade uppskattningsvis mellan 200 och 400 filmer[3][7] varav endast 20 finns bevarade.[8][9] På filmdatabasen IMDb uppges att hon regisserade 135 filmer, var manusförfattare till 114 och skådespelare i 100.[10] Weber var en av de första regissörerna som uppmärksammades av Hollywoods censorer.[11]

Weber var först med att använda split screen för att visa simultana handlingar i sin film Suspense (1913).[12] Tillsammans med sin första make Philipps Smalley var hon en av de första regissörerna att experimentera med ljud när hon gjorde de första ljudfilmerna i USA.[13][14] Hon blev även den första kvinnan att regissera en långfilm när hon 1914 gjorde film av Shakespears pjäs Köpmannen i Venedig[15] och 1917 blev hon den första kvinnan som ägde sin egen filmstudio.[16] Vid hennes karriärs höjdpunkt sägs det att "få män, både före och efter, har haft sådan absolut kontroll över sina filmer och inga kvinnor har uppnått sådan status som Lois Weber hade".[17] 1920 ansågs Weber vara den största kvinnliga filmregissören, författaren och producenten av de mest inkomstbringande filmsuccéerna i filmhistorien.[16]

Bland Webers mer uppmärksammade filmer finns den kontroversiella Hypocrites (1915), som var den första filmen någonsin som visade en helnaken kvinna, Where Are My Children? (1916) som tog upp ämnen som abort och preventivmedel och som 1993 blev utvald att bevaras av National Film Registry, adaptionen av Edgar Rice Burroughs roman Tarzan kallad Tarzan of the Apes (1918) samt filmen som av vissa anses vara hennes mästerverk The Blot (1921). Weber upptäckte, var mentor till och gav stjärnstatus åt kvinnliga skådespelare som Mary MacLaren,[18] Mildred Harris, Claire Windsor,[19] Esther Ralston,[20] Billie Dove,[21] Ella Hall, Cleo Ridgely,[22] och Anita Stewart.[23] Hon var även den som upptäckte och inspirerade manusförfattaren Frances Marion. För sin gärning inom filmvärlden fick Weber den 8 februari 1960 en stjärna på Hollywood Walk of Fame.[24]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Lois Weber, 16 januari 2013.

Noter

  1. ^ United States of America, Bureau of the Census. Twelfth Census of the United States, 1900. Washington, D.C.: National Archives and Records Administration, 1900. T623, 1854 rolls. Source Citation: Year: 1900; Census Place: Allegheny Ward 2, Allegheny, Pennsylvania; Roll: T623_1355; Page: 1A; Enumeration District: 17.
  2. ^ Anthony Slide, Lois Weber Film Collection Arkiverad 17 januari 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ [a b] "Lois Weber (1881–1939)", Dictionary of Women Worldwide: 25,000 Women Through the Ages (2007), Dictionary of Women Worldwide.
  4. ^ "Lois Weber, or the exigency of writing"
  5. ^ Anthony Slide, The Silent Feminists, 29.
  6. ^ Jennifer Parchesky, "Lois Weber's 'The Blot': Rewriting Melodrama, Reproducing the Middle Class", Cinema Journal 39:1 (Autumn, 1999):23.
  7. ^ Hennes första make, Phillips Smalley, menar att de samarbetade på över 350 filmer. Se Terry Ramsaye, ed., "Phillips Smalley", Motion Picture Almanac, Vol. 38 (Quigley Publications, 1929):56.
  8. ^ Linda Seger, When Women Call the Shots: The Developing Power and Influence of Women in Television and Film (iUniverse, 2003):8.
  9. ^ En källa menar att färre än 50 av Webers filmer överlevt. Se Annette Kuhn och Susannah Radstone, The Women's Companion to International Film (University of California Press, 1994):418.
  10. ^ Lois Weber filmography
  11. ^ Aubrey Malone, Censoring Hollywood: Sex and Violence in Film and on the Cutting Room Floor (McFarland, 2011):7.
  12. ^ Julie Talen, "'24': Split Screen’s Big Comeback" Salon.com (15 maj 2002).
  13. ^ Women Behind the Camera: Women as Directors Arkiverad 14 maj 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  14. ^ Louella O. Brown, "Pathe, F.B.O., Radio Victor Merge Stirs Movieland", Rochester Evening Journal and the Post Express (27 december 1928):22.
  15. ^ Lisa Singh, The Silenced Woman of Silent Films: Why Lois Weber Has Not Been Rediscovered Arkiverad 27 mars 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  16. ^ [a b] Cari Beauchamp, Without Lying Down: Frances Marion and the Powerful Women of Early Hollywood (University of California Press, 1998):149.
  17. ^ Anthony Slide, in Gwendolyn Audrey Foster, "Early Women Filmakers as Social Arbiters", Troping the Body: Gender, Etiquette, and Performance (SIU Press, 2000):110.
  18. ^ Charlie Keil och Shelley Stamp, American Cinema's Transitional Era: Audiences, Institutions, Practices (University of California Press, 2004):338.
  19. ^ Terry Ramsaye, ed., Motion Picture Almanac, Vol. 38 (Quigley Publications, 1929):34.
  20. ^ Esther Ralston, "How I Broke Into the Movies", St. Joseph Gazette ( 30 november 1930):7A.
  21. ^ Vicki Callahan, Reclaiming the Archive: Feminism and Film History (Wayne State University Press, 2010):131.
  22. ^ Harrison Carroll, "The Flim Shop", Tyrone Daily Herald (Tyrone, PA: 4 februari 1933):4.
  23. ^ "Lois Weber, Director of Moving Pictures; Helped Anita Stewart and Other Stars to Win Success",The New York Times ( 14 november 1939):23:2.
  24. ^ Awards for Lois Weber

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

LoisWeber.jpg
Lois Weber