Lockheed AC-130

Lockheed AC-130
AC-130.JPEG
En AC-130E Spectre under en skjutövning 1980.
Beskrivning
TypMarkunderstödsflygplan
Besättning7 – 14
Första flygning21 september 1967
I aktiv tjänst1967 –
VersionerSe varianter
UrsprungUSA USA
TillverkareLockheed Corporation
Lockheed Martin[1][2][3]
Boeing[1][2][4][5]
Utvecklad frånLockheed C-130 Hercules
Data
Längd29,8 meter
Spännvidd40,4 meter
Höjd11,73 meter
Vingyta162,16 m² m²
Max. startvikt70 300 kg
Motor(er)4 × Allison T56 eller
4 × Rolls-Royce AE 2100 (AC-130J)
Motoreffekt4 × 4 300 hk (Allison) eller
4 × 4 700 hk (Rolls-Royce)
Prestanda
Max. hastighet670 km/h
Max. flyghöjd12 000 meter
Beväpning & bestyckning
Upphängningspunkter2 (AC-130W och J)
Fast beväpning2 × 7,62 mm GAU-2/A (AC-130A)
2 × 20 mm M61 Vulcan (AC-130A och E)
1 × 25 mm GAU-12 (AC-130H och U)
1 × 30 mm GAU-23/A (AC-130W och J)
1 × 40 mm Bofors L/60 (AC-130A, E, H och U)
1 × 105 mm M102 Haubits (AC-130E, H, U, W och J)
BomberGBU-44/B, GBU-39 och GBU-69/B (AC-130W och J)
RobotarAGM-176 Griffin och AGM-114 Hellfire (AC-130W och J)
Elektronik
RadarAN/APN-241 (AC-130H)
AN/APQ-180 (AC-130U)
MotmedelAN/ALQ-196 strörsändare (AC-130U)
AN/ALE-47 rems/fackel-fällare

Lockheed AC-130 är ett markunderstödsflygplan som används av USA:s flygvapen. Flygplanet som är baserat på transportflygplanet Lockheed C-130 Hercules utvecklades under Vietnamkriget som ett tyngre och modernare komplement till Douglas AC-47 Spooky. AC-130 har förutom Vietnamkriget även använts i USA:s invasion av Panama, Kuwaitkriget, Bosnienkriget, Afghanistankriget, Irakkriget, inbördeskriget i Somalia och Libyen. Karaktäristiskt för AC-130 är den tunga eldrörsbeväpningen som är koncentrerad till flygplanets babordssida. Flygplanstypen har utvecklats kontinuerligt och har tillverkats i sex olika versioner.

Utveckling

Vapen och elektronisk utrustning på en AC-130U.
A = AN/AAQ-26 FLIR
B = AN/AAR-54 robotvarnare
C = 25 mm GAU-12 Equalizer
D = AN/AAQ-39 FLIR
E = 40 mm Bofors L/60
F = 105 mm M102 Haubits
G = AN/AAQ-24 infraröda störsändare.

Redan i början av Vietnamkriget visade sig Douglas AC-47 Spooky vara ett mycket användbart flygplan, men det var baserat på Douglas C-47 Skytrain som härstammade från 1930-talet. USA:s flygvapen utvärderade därför modernare alternativ och fastnade för Lockheed C-130 Hercules. Den erbjöd möjlighet att bära tyngre beväpning, mer ammunition och att stanna i luften längre tid.[6]

Beväpning

Den första versionen AC-130A hade ett batteri av fyra GAU-2/A Minigun och fyra M61 Vulcan.[4] Idealiskt mot oskyddat infanteri, men det blev snart uppenbart att det även fanns ett behov av att kunna bekämpa hårdare mål. En AC-130A byggdes om med två stycken Bofors 40 mm automatkanoner i stället för hälften av Gatling-vapnen, men det visade sig också vara otillräckligt. Nästa version AC-130E fick därför en 105 mm haubits, en 40 mm Bofors och två Vulcans.[7] Den kombinationen visade sig vara effektiv och stod sig fram till millennieskiftet då de båda Vulcan-kanonerna byttes ut mot en 25 mm GAU-12 Equalizer. I de båda senaste versionerna AC-130W och AC-130J är den i sin tur utbytt mot en 30 mm GAU-23/A. Det är till skillnad från de tidigare gatlingkanonerna en revolverkanon vilket markerar att de senaste versionerna av AC-130 prioriterar precision före eldvolym, något som även märkts på att Bofors-kanonerna har tagits bort och flygplanen i stället har fått möjlighet att använda precisionsstyrd ammunition. Dels den lätta glidbomberna GBU-44/B Viper Strike, GBU-69/B Small Glide Munition och roboten AGM-176 Griffin som kan laddas för hand i avfyringstuber i lastrampen (kallad ”Derringer door”), dels lite tyngre vapen som GBU-39 Small Diameter Bomb och AGM-114 Hellfire som kan hängas på vapenbalkar under vingarna. Planer finns för att ersätta 30 mm automatkanonen med en högenergilaser med en effekt på 120 kW.[8][9]

Elektronik

AC-130 har alltid haft mycket elektronisk utrustning både för att lokalisera mål och för självskydd. De första A-130A var utrustade med ljusförstärkare och AN/AAD-4 FLIR. Uppgraderingen Surprise Package innebar inte bara ändrad beväpning utan även en AN/AVQ-18 laserpekare och AN/AYK-9 eldledningsdator. Pave Pronto var en uppgradering som infördes på tio AC-130A och inkluderade lokaliseringssystemet AN/ASD-5 Black Crow som kunde pejla in tändsystemet i bensinmotorer, något som visade sig vara ett effektivt medel för att lokalisera fordon på Ho Chi Minhleden. Dessutom fick de möjlighet att bära störsändaren AN/ALQ-87 och rems/fackel-fällaren AN/SUU-42A under vingarna.[6] AC-130H utrusades med en AN/APN-241 terrängföljande radar, en AN/APQ-150 sekundärradar som användes för att lokalisera radiofyrar och nödsändare, ny AN/AAQ-26 FLIR, AN/ASQ-145 ljusförstärkare och AN/AVQ-19 laserpekare.[10] AC-130U var betydligt mer avancerad än tidigare versioner med AN/APQ-180 attackradar, två FLIR-system, AN/AAQ-26 och AN/AAQ-39, för olika våglängdsområden och tre olika laserpekare för 1570 nm, 1064 nm och 860 nm våglängd. Dessutom fick den varnings- och motmedelssystem i form av AN/ALR-69 digital radarvarnare, AN/AAR-44 robotvarnare, AN/ALQ-172 och AN/ALQ-196 störsändare och AN/ALE-47 integrerad rems/fackel-fällare.[10] Attackradarn kan följa 40 mm och 105 mm granaterna i flykten och därigenom korrigera eldgivningen.[6]

Besättning

Antalet besättningsmän har varierat över tid och mellan varianterna. AC-130H:s besättning består av fem officerare (pilot, andrepilot, navigatör, eldledningsofficer samt telekrigofficer) samt nio underbefäl eller meniga (flygmekaniker, TV-operatör, FLIR-operatör, lastmästare och fem skyttar). På grund av färre vapen i AC-130U har dess besättning reducerats med en skytt. De senaste modellerna AC-130W och AC-130J har ännu färre vapen och högre grad av automatisering vilket gör att de klarar sig med sju mans besättning.

Användning

AC-130 började användas i Vietnam på hösten 1967. Ett år senare hade tillräckligt många AC-130 tillförts flygvapnet för att utrusta en division vilket blev 16th Special Operations Squadron.[11] Då hade man också utvecklat en taktik där tre F-4 Phantoms eskorterade en AC-130 för att skydda den mot jaktflyg och koncentrerat luftvärn.[4] Totalt sex AC-130 blev nedskjutna över Vietnam, hälften av dem av rysktillverkade 37 mm automatkanon M1939. I och med att USA drog sig ur kriget i Vietnam minskade behovet av markunderstödsflygplan och alla AC-130A överfördes till reserven, och så även de AC-130E som inte byggdes om till AC-130H.[11]

Sedan dess har AC-130 använts i så gott som alla konflikter som USA har varit involverad i. Bland annat operation Eagle Claw i Iran 1980, invasionen av Grenada 1983, invasionen av Panama 1989 och i Kuwaitkriget 1991 där en AC-130 för första gången sedan Vietnamkriget blev nedskjuten.[4] AC-130 har också använts av Unified Task Force i inbördeskriget i Somalia 1993, i operation Uphold Democracy i Haiti 1994,[11] samt i före detta Jugoslavien i operation Deliberate Force 1995 och operation Allied Force 1999.[2][5] I Somalia förolyckades en AC-130H när en 105 mm granat exploderade i eldröret på haubitsen.[6]

Under 2000-talet har AC-130:or använts i Afghanistankriget och Irakkriget. I just den typen av konflikter har AC-130 visat sig vara mycket användbara på grund av sin förmåga att stanna i luften länge, övervaka vad som händer på marken och med kort varsel bekämpa små mål med minimala sidoskador.

Varianter

Den senaste versionen AC-130J. På bilden syns manschetterna runt haubitsen och automatkanonen som gör att kabinen kan hållas trycksatt. Den bär även Hellfire-robotar under vingarna.
  • JC-130A Gunship II – Prototyp. En byggd.
  • AC-130A Gunship II – Ursprunglig version. Beväpnad med fyra GAU-2/A Minigun och fyra M61 Vulcan. Även kallad ”Plane Jane”. Baserad på C-130A. 19 byggda.
  • AC-130A Surprise Package – AC-130A ombyggd att bära två stycken Bofors 40 mm automatkanon, två Miniguns och två Vulcans. En ombyggd.
  • AC-130A Pave Pronto – AC-130A ombyggd med Black Crow, störsändare och rems/fackel-fällare. 10 ombyggda.
  • AC-130E Pave Aegis – Ny version med tyngre beväpning. En 105 mm M102 Haubits, en Bofors 40 mm och två Vulcans. Baserad på C-130E. 11 byggda.
  • AC-130H Spectre – Uppgradering av AC-130E med bland annat radar, störsändare och lufttankningsförmåga. Efter år 2000 ombyggda med samma beväpning som AC-130U.
  • AC-130U Spooky II – Ny version byggd i slutet av 1980-talet för att ersätta de äldre. De har bland annat tryckkabin, ny beväpning, mer ammunition, ny radar och bättre eldledningssystem. Baserad på C-130H. 17 byggda.
  • AC-130W Stinger II – AC-130U kompletterade med ”Precision Strike Package” vilket innebär en ny 30 mm automatkanon i stället för de tidigare 25 mm och 40 mm kanonerna, samt med förmåga att fälla precisionsstyrda bomberna GBU-44 och GBU-39. Tidigare kallade MC-130W Dragon Spear.
  • AC-130J Ghostrider – Version baserad på den förlängda varianten C-130J med Rolls-Royce-motorer, i övrigt identiska med AC-130W.

Användare

  •  USA:s flygvapen
    • 4th Special Operations Squadron (1995– )
    • 8th Special Operations Squadron (1975)
    • 16th Special Operations Squadron (1968– )
    • 18th Special Operations Test and Evaluation Squadron (1991– )
    • 19th Special Operations Squadron (1996– )
    • 73d Special Operations Squadron (2007– )
    • 551st Special Operations Squadron (2009– )
    • 711th Special Operations Squadron (1975–1995)

Divisionerna är baserade på Hurlburt Field i Florida och Cannon Air Force Base i New Mexico.[11]

Källor

  1. ^ [a b] ”AC-130U Gunship”. Boeing. https://www.boeing.com/history/products/ac-130u-gunship.page. 
  2. ^ [a b c] ”AC-130U”. USA:s flygvapen. mars 2021. https://www.af.mil/About-Us/Fact-Sheets/Display/Article/104486/ac-130u/. 
  3. ^ ”AC-130J Ghostrider”. USA:s flygvapen. https://www.af.mil/About-Us/Fact-Sheets/Display/Article/467756/ac-130j-ghostrider/. 
  4. ^ [a b c d] ”The AC-130 Gunship and its variants” (PDF). Central Intelligence Agency. https://www.cia.gov/library/abbottabad-compound/3A/3AC462D933EE22F4D8B4D32E19DDCF11_AC%20130%20research.pdf. Läst 28 september 2022. 
  5. ^ [a b] ”AC-130H/U Gunship”. military.com. https://www.military.com/equipment/ac-130h-u-gunship. Läst 28 september 2022. 
  6. ^ [a b c d] ”Lockheed AC-130”. The Aviation Zone. https://www.theaviationzone.com/lockheed-ac-130/. Läst 28 september 2022. 
  7. ^ ”AC-130E Spectre”. Global Security. https://www.globalsecurity.org/military/systems/aircraft/ac-130e.htm. Läst 28 september 2022. 
  8. ^ Losey, Stephen (11 oktober 2021). ”Lockheed delivers laser for AC-130J gunship”. Defence News. https://www.defensenews.com/air/2021/10/11/lockheed-delivers-laser-for-ac-130j-gunship/. 
  9. ^ Newdick, Thomas; Trevithick, Joseph (9 oktober 2021). ”The AC-130J Gunship’s First Solid State Laser Weapon Has Arrived For Testing”. The Drive. https://www.thedrive.com/the-war-zone/42673/the-ac-130j-gunships-first-solid-state-laser-weapon-has-arrived-for-testing. 
  10. ^ [a b] Pike, John (2 november 2016). ”AC-130H Spectre / AC-130U Spooky”. Federation of American Scientists. https://man.fas.org/dod-101/sys/ac/ac-130.htm. 
  11. ^ [a b c d] ”AC-130A Spectre”. USA:s flygvapen. https://www.hurlburt.af.mil/About-Us/Fact-Sheets/Fact-Sheets/Article/204593/ac-130a-spectre/. Läst 28 september 2022. 

Media som används på denna webbplats

AC-130U weapons and sensors.jpg
Guns and sensors of the Locheed AC-130U Spooky II
A = AN/AAQ-26 FLIR
B = AN/AAR-54 PMAWS
C = 25 mm GAU-12 Equalizer
D = AN/AAQ-39 FLIR
E = 40 mm Bofors L/60
F = 105 mm M102 Howizer
G = AN/AAQ-24 DIRCM
210811-F-AF000-1023.jpg
The AC-130J is a highly modified C-130J aircraft that contains many advanced features. It contains an advanced two-pilot flight station with fully integrated digital avionics. The aircraft is capable of extremely accurate navigation due to the fully integrated navigation systems with dual inertial navigation systems and global positioning system. (U.S. Air Force photo)
AC-130.JPEG
An air-to-air left front view of an United States Air Force AC-130 Hercules aircraft during target practice