Ljushuvad snårsparv

	Ljushuvad snårsparv; Status i världen: Starkt hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Amerikanska sparvar; Passerellidae
Släkte	Snårsparvar; Atlapetes
Art	Ljushuvad snårsparv; A. pallidiceps
Vetenskapligt namn
	§ Atlapetes pallidiceps
Auktor	(Sharpe, 1900)
Utbredning
Synonymer
	Ljushuvad buskfink

Ljushuvad snårsparv^[2] (Atlapetes pallidiceps) är en starkt utrotningshotad fågel i familjen amerikanska sparvar.^[3] Den förekommer enbart i bergstrakter i sydvästra Ecuador.

Utseende och läten

Ljushuvad snårsparv är en ljusgrå och vit tätting med en kroppslängd på 16 cm. Ovansidan är ljust brungrå. Gamla hanar kan ha nästan vitt huvud, medan honor och yngre hanar är mer smutsfärgade med rätt otydliga beigefärgade streck på hjässidan och bakom ögat. Undersidan är vit.^[1]

Sången är typisk för snårsparvar i Atlapetes, en rätt ljus ramsa med två till sju olika fraser levererade i regelbundna intervaller á sju till 14 sekunder. Den är i princip identistisk med vitvingad snårsparv. Bland locklätena hörs olika ljusa toner från hanen och mörkare drillar från honan.^[1]

Utbredning och systematik

Fågeln förekommer i torra bergstrakter i Anderna i sydvästra Ecuador (Azuay).^[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Familjetillhörighet

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp^[4]^[5]^[6]^[7] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.^[7]

Status och hot

Ljushuvade snårsparven har en mycket liten världspopulation uppskattad till endast mellan 160 och 226 vuxna individer. Den är därför upptagen på internationella naturvårdsunionen IUCN:s röda lista över utrotningshotade arter, där listad i kategorin starkt hotad (EN). Mellan 2003 och 2012 ökade den dock i antal tack vare intensiva bevarandeåtgärder och sedan dess har beståndsutvecklingen varit stabil.^[1]

Noter

^ [a b c d] Birdlife International 2012 Atlapetes pallidiceps Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör ljushuvad snårsparv.
Bilder & media
Wikispecies har information om Atlapetes pallidiceps.
Artförteckning

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2012 Atlapetes pallidiceps Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11

[4] Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.

[5] Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.

[6] Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.

[Barker-7] [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

Navigation

Navigering

Temaportaler