Livgardet till häst

Livgardet till häst
(K 1)
(c) Lokal_Profil, CC BY-SA 2.5
Information
Officiellt namnKungl. Livgardet till häst
Datum1770–1927
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypKavalleriet
RollUtbildningsförband
Del avIV. arméfördelningen [a]
EfterföljareLivregementet till häst
StorlekRegemente
HögkvarterStockholms garnison
FörläggningsortStockholm
FärgerVitt och blått          
Marsch"Kavallerisignalmarsch" (A. Ericson) [b]
Årsdagar28 januari [c]
Befälhavare
SekundchefCarl Magnus von Essen [d]
Framstående befälhavareGustaf Löwenhielm
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Jakob Wilhelm Sprengtporten i regementets uniform, på en målning från 1825 av Jacob Axel Gillberg.

Livgardet till häst (K 1) ursprungligen Finska lätta dragonkåren var ett kavalleriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1770–1927. Förbandsledningen var förlagd i Stockholms garnison i Stockholm, och var en del av Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper.[2][3][4]

Historia

Livgardet till häst bildades den 20 februari 1770 av Jacob Magnus Sprengtporten under namnet Finska lätta dragonkåren. Förbandet sattes upp som en värvad dragonkår i Nylands län i Finland som en förstärkning av gränsbevakningen längs Kymmene älv.[5]

Förbandet kom till en början att bestå av tre kompanier om vardera 50 man. Kåren hade sin huvudförläggning i Borgå, och dess förste chef var dåvarande chefen för Nylands dragoner, överste Jacob Magnus Sprengtporten.

Sprengtporten var en av initiativtagarna till Gustav III:s statsvälvning 1772, och han lyckades säkra Finland genom att ta kontrollen över Sveaborg. Därefter ordnade han så att styrkor ur förbandet överskeppades till Stockholm, för att där kunna bistå kungen. Totalt rörde det sig om 1 000 man, bland annat tre avsuttna kompanier ur dragonkåren. På grund av dåligt väder hann inte styrkan fram i tid, utan man anlände till Stockholm efter att kuppen redan blivit en framgång. Men att få styrkan på plats innebar givetvis ändå en betydande förstärkning av kungens ställning i efterdyningarna av statskuppen. Sprengtporten befordrades av Gustav III till generallöjtnant för sina insatser och lojalitet, samt förlänade Finska lätta dragonkåren rang och värdighet av kungligt garde under namnet Lätta dragonkåren av Konungens liv- och hustrupper, eller i dagligt tal Lätta dragonerna av livgardet.

Regementets stab samt ett kompani och 100 hästar överfördes därefter till Stockholm. Man kompletterade dessutom regementet genom nyrekrytering av ett kompani och 50 hästar i Stockholm. Förbandet kom med det att utökas med två skvadroner och förlades dels till Stockholm, och dels till Borgå.

År 1777 fördes två av de tre skvadronerna i Finland över till Sverige medan det tredje införlivades tills vidare i den Karelska dragonkåren och benämns ibland Kymmenegårds skvadron. Av de fyra skvadronerna i Sverige lades två i garnison i Enköping, en i Sigtuna och en i Södertälje.

År 1793 utökades skvadronernas antal till sex, och med det antog förbandet namnet Livhusarregementet.[6] Fyra år senare, 1797, antog regementet namnet Lätta livdragonregementet. Vid denna tidpunkt blev även Konungen regementschef. Den 9 juni 1806 ändrades namnet ännu en gång till, då Livgardet till häst. Åren 1803–1815 som Napoleonkrigen pågick, deltog regementet i de svenska fälttågen i Tyskland med utmärkelse. Vid slaget vid Oravais i Finland 1809 arbetade regementet som beridna jägare tillsammans med Nylands Dragoner, en stridsteknisk specialitet på modet vid den tiden. Ryttarna placerades till häst i glesa linjer i fiendens närhet med uppgift att skjuta från hästryggen och vika undan något hundratal meter för att skjuta på nytt alternativt förfölja fienden på samma sätt. Jägarstrid till häst kräver mycket skickliga ryttare.

Den rangordning som hade fastställts i 1634 års regeringsform började halta och skapa luckor efter freden i Fredrikshamn den 17 september 1809, då Finland tillföll Ryssland och de svenska regementen i Finland upplöstes. Därmed fanns det ett behov med att skapa ett nytt system. Under kronprins Karl Johans tid infördes 1816 ett nytt numreringssystem, där de svenska regementena genom en generalorder den 26 mars 1816 tillfördes ett officiellt ordningsnummer, till exempel № 1 Livgardet till häst.[7] Till grund för numreringen låg inte bara ett regementes status, utan också de svenska landskapens inbördes ordning, samt att Svealand, Götaland och Norrland skulle varvas. De lägsta ordningsnumren tilldelades "liv- och hus- trupperna". Dessa nummer hade dock ingenting med rangordningen att göra, vilket bland annat framgår av gamla förteckningar där infanteri- och kavalleriförband är blandade just med hänsyn till rang och värdighet.[8]

År 1897 överfördes en skvadron från Kronprinsens husarregemente till regementet. Regementet bestod vid denna tid av fem ryttarskvadroner och en regementsstab. Livgardet till häst tillhörde IV. arméfördelningen som dess fördelningskavalleriregemente. Livgardet till häst tillhörde samtidigt den värvade armén och var ständigt tjänstgörande. Regementet finansierades genom kontant skatteuppbörd, till skillnad från de indelta som till huvuddelen finansierades genom natura skatter.

I samband med 1914 års härordning justerades 1914 samtliga ordningsnummer inom armén. För till exempel Livgardet till häst innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen K 1. Justeringen av beteckningen gjordes för att särskilja regementen och kårer mellan truppslagen. Det med bakgrund till att namn och nummer som till exempel № 3 Livregementets grenadjärkår och № 3 Livregementets husarkår kunde förefalla egendomliga för den som inte kände till att förbanden ifråga tillhörde skilda truppslag.[9]

Som ett resultat av försvarsbeslutet 1925 kom regementet att sammanslås 1928 med Livregementets dragoner (K 2) och kom att bilda Livregementet till häst (K 1). Vid sammanslagningen hölls en sista parad på Ladugårdsgärde i Stockholm. K 1 var klätt i blå paraduniform medan K 2 var klätt i grå fältuniform m/23. De bägge regementena förbimarscherade Hans Majestät Konungen i trav och galopp, varefter veteranregementena gjorde detsamma till fots. Efter paraden marscherade de förenade regementena med de förenade musikkårerna i täten till före detta Livgardet till hästs kasern vid Lidingövägen. Skvadronerna klövs så att halva bestod av personal och hästar från K 1 och halva från K 2. Överbliven personal och hästar överfördes till respektive regementes avvecklingsorganisationer som upphörde 1931 då avvecklingen var slutförd. Paraduniformen blev en blandning av Livgardet till hästs silversmidda uniform kompletterad med Livregementets dragoners lagerkrans på hjälmen och dess tre krönta kronor på epåletterna. Nytt standar tilldelades strax av Hans Majestät Konungen.

Verksamhet

Livgardet till häst hade i fredstid till uppgift att eskortera kungafamiljen och högre ämbetsmän vid dagliga transporter och resor. För detta ändamål hade regementet ständigt en officer och ett tjugotal livryttare och hästar förlagda i Oxenstiernska Gården vid Slottet, det så kallade Vaktstallet. Hovstallet låg vid denna tid på Helgeandsholmen. När en kunglig vagn körde fram så anslöt en styrka från regementet. Inget attentat förövades mot någon kunglig person i samband med resor. Periodvis var emellertid hotet mot de kungliga så stort att eskorten bar harnesk av stål. Då Hovstallet införde bilar i början av 1900-talet avtog denna eskortuppgift. År 1906 red regementet för första gången till högvaktstjänst på Stockholms slott. Regementet hade dock redan något år tidigare svarat för högvakten, men utan beriden vaktparad. Chef för regementets första beridna högvaktsparad var ryttmästare Boltenstern och ställföreträdare var löjtnant greve Gilbert Hamilton, biträdd av sergeant Gustafsson. För denna första vakt uttogs en korpral och sju man ur Livskvadronen samt uttogs en korpral och åtta man ur vardera 3.,4. och 5. skvadron på regementet samt musikkorpralen nr 43 Carlsson på Livskvadronen. Musikkåren ledde marschen till slottet. För att återföra hästarna hem beordrades sergeant Sjödin och fem man från vardera Liv. och 3. skvadronerna samt fyra man ur vardera 4. och 5. skvadronerna. Påföljande dag fördes hästarna åter upp till Slottet av sergeant Sjödin och hans mannar varefter K 1:s vakt satte upp och red hem. Det andra kavalleriregementet i Stockholm (K 2) tog ut korpralsskolan för sin första vakt.

Förläggningar och övningsplatser

I samband med att regementet upphöjdes till regemente 1772, utökades det med två skvadroner och förlades dels till Stockholm, och dels till Borgå. År 1777 kom två de tre skvadroner i Borgå att överföras till Stockholm. Av de fyra skvadronerna i Sverige, förlades två skvadroner till Enköping, en skvadron till Sigtuna och en skvadron till Södertälje.

Livgardet till häst var det första regementet i Stockholm som kasernerades. Regementet har varit kasernerade i Koppartälten i Hagaparken. År 1772 kasernerades regementet till den byggnad som rymmer det före detta Garnisonssjukhuset vid Hantverkargatan 45,

Den 7 april 1811 förlades regementet till ett nyuppfört kasernområde vid Storgatan 35-49 (Kvarteret Krubban) på Östermalm. Regementet blev därmed det första i Sverige som förlades till ett kaserner. Den 25 september 1897 flyttade regementet till ett nyuppfört kasernområde (Livgardets Kavallerikasern) på Lidingövägen, som då hette Sturevägen, ritade av arkitekten Erik Josephson.[2][4]

Förbandschefer

Sekund- och regementschefer verksamma vid regementet åren 1770–1927. Sekundchef var en titel som införde 1797, då konungen tillträdde som regementschef. Titeln sekundchef användes vid de regementen som ingick i Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper.[3]

Regementeschefer

Sekundchefer

Namn, beteckning och förläggningsort

Namn
Kungl. Finska lätta dragonkåren1770-02-20–1772-09-17
Kungl. Lätta dragonerna av Livgardet1772-09-18–1793-03-24
Kungl. Livhusarregementet1793-03-25–1797-04-05
Kungl. Lätta livdragonregementet1797-04-06–1806-06-08
Kungl. Livgardet till häst1806-06-09–1927-12-31
Beteckningar
№ 11816-03-26–1914-09-30
K 11914-10-01–1927-12-31
Förläggningsort, detachement och övningsfält
Borgå (F)1770-02-20–1777-06-01
Stockholms garnison (F)1772-09-18–1927-12-31
Ladugårdsgärdet (Ö)1772-09-18–1927-12-31
Järva skjutfält (Ö)1907-??-??–1927-12-31

Galleri

Se även

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ Åren 1833–1893 var regementet underställt chefen för 4. militärdistriktet, åren 1893–1901 chefen för 4. arméfördelningen, åren 1902–1927 chefen för IV. arméfördelningen.
  2. ^ Förbandsmarschen antogs cirka 1880.[1]
  3. ^ Regementets högtidsdag genom firande av Karldagen.
  4. ^ Carl Magnus von Essen blev sista chefen för regementet.

Noter

  1. ^ Sandberg (2007), s. 29
  2. ^ [a b] Braunstein (2003), s. 117-118
  3. ^ [a b] Kjellander (2003), s. 281-282
  4. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 18
  5. ^ Carlquist (1937), s. 430
  6. ^ Carlquist (1937), s. 431
  7. ^ von Konow (1987), s. 19
  8. ^ Björkenstam (1994), s. 10-11
  9. ^ von Konow (1987), s. 18

Tryckta källor

Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB 

  • Regementsorderjournal för Finska lätta dragonkåren 1770-74, Krigsarkivet
  • Regementsorderjournal Kongl. Lifgardet till häst 16. oktober 1906-17 december 1907
  • Regementsorderjournal Kongl. Lifregementets dragoner 1906
  • K1 Historia, K1:s historiekommitté 2000
  • Wennerström Thorsten, Stockholms garnison genom tiderna, Almqvist&Wiksell Uppsala 1947
  • Rosendals slott, Byggförlaget Stockholm 2003
  • Fälttåget 1808-10, Generalstaben Stockholm ca 1890

Vidare läsning

Externa länkar

Svenska dragon-, husar- och kavalleriförband
Nuvarande
kavalleriförband
Tidigare dragon-, husar-
och kavalleriförband
Tidigare rytterier
Tidigare ryttarfanor
  • Upplandsfanan
  • Hovfanan
  • Adelsfanan
  • Finska fanorna
  • Smålandsfanorna
  • Södermanlandsfanan
  • Västergötlandsfanorna
  • Västmanlandsfanan
  • Närkesfanan
  • Värmlandsfanan
Relaterad historik
Se även

Media som används på denna webbplats

Naval Ensign of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑↑

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906

Design: Blue with a yellow Scandinavian cross that extends to the edges of the flag. Overall ratio, including the tails, is 1:2
Hemvarnet vapen bra.svg
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
Porträtt. Per Brahe, 1746- 1772. Pastell - Skoklosters slott - 81937.tif
Notera: Av dokumentationsskäl har originalbeskrivningen behållits. Tillrättalägganden och alternativa beskrivningar bör införas separat från nedanstående information.
Porträtt.Per Brahe, 1746- 1772. Pastell.
K1, perspektivskiss.jpg
Livgardet till häst, perspektivskiss av Erik Josephson
Livgardet till häst in Stockholm 2010 (1).JPG
Livgardet till häst (K 1) kaserner vid Lidingövägen i Stockholm. Här var regementet förlagt 1897-1928.
Lifgardet till häst officer.jpg
Officer Lifgardet till häst ca 1880 i daglig dräkt.
Beriden musik 1.jpg
Författare/Upphovsman: Gormel01, Licens: CC0
Kongl. Lifgardet til hästs musikkår ca 1820
Bror Munck af Fulkila KBGF.010002.jpg
Författare/Upphovsman: Florman / Karlsborgs fästningsmuseum, Licens: CC0
Generalmajor Bror Munck, Inspektör för kavalleriet 1915-1917
Överste Carl Axel Hallenborg (1865-1934).jpg
Porträtt av Carl Axel Hallenborg (1865-1934), överstelöjtnant vid Livgardet till häst K 1.
Tillhör Armémuseums arkiv; Arkivreferenser AM K1_83. Digitala objekt AM SAMLING AV FOTOGRAFIER\AM K1 FOTOALBUM\AM_K1_83_Album_804.
Lätta Dragonerna 1779.jpg
Lätta dragonernas uniform m/1779, ur C. G. Roos samling.
Jakob Wilhelm Sprengtporten.jpg
Jakob Wilhelm Sprengtporten i uniform för Livgardet till Häst. På bröstet bär han Svärdsorden och ryska Sankt Vladimirs orden. Målning från 1825 av Jacob Axel Gillberg.
CARL FREDRIK REINHOLD VON ESSEN.jpg
Carl Fredrik Reinhold von Essen iklädd uniform för en Kornett vid Livgardet till häst. Avporträtterad 1808 av Carl Fredrik von Breda.
K1 vakt på Rosendal.jpg
Vaktpost ur Kongl. Lifgardet till häst på Rosendals slott.
K1 Parad 4.jpg
Livgardet till häst 1913
AM.079317.jpg
Författare/Upphovsman: Armémuseum, Licens: CC BY-SA 4.0
Modell av kasernförläggning för Livgardet till häst
Oxenstierna, Erik (Adelskalendern 1913).jpg
Erik Oxenstierna af Korsholm och Wasa (1859-1913), svensk greve, officer och sekundchef för sv:Livgardet till häst
Uniformer Konungens Lif-Garde till häst.png
Uniformer för ”Konungens Lif-Garde till häst.”
Raafront.jpg
Riksantikvarieämbetets huvudkontor i Stockholm. Storgatan 41. Byggnaden är före detta kanslikasernen för Livgardet till häst (K 1).
Granitz Schloss Wilhelm Malte I.@20161230.jpg
Wilhelm Malte, Count and Lord, later 1st Prince of Putbus, in the uniform of a Swedish Light Life Dragoon Regiment officer