Livgrenadjärregementet (det yngre)

	Livgrenadjärregementet; (I 4/Fo 41)
	(c) Lokal_Profil, CC BY-SA 2.5 Vapen för Livgrenadjärregementet tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namn	Livgrenadjärregementet
Datum	1928–1997
Land	Sverige
Försvarsgren	Armén
Typ	Infanteriet
Roll	Försvarsområdesregemente
Del av	Mellersta militärområdet
Föregångare	Första livgrenadjärregementet,; Andra livgrenadjärregementet
Efterföljare	Livgrenadjärgruppen
Ingående delar	Grenadjärbrigaden ; Östgötabrigaden ; Östergötlands försvarsområde ; Svea trängbataljon
Storlek	Regemente
Högkvarter	Linköpings garnison
Förläggningsort	Linköping
Övningsplats	Linköpings garnisons övnings- och skjutfält,; Prästtomta skjutfält,; Hästholmens skjutplats
Valspråk	Nulli Secundus
Färger	Vitt och rött
Marsch	"Es lebe hoch" (Schlögel)
Dekorationer	LivregMSM
Segernamn	Varberg (1565); Breitenfeld (1631); Lützen (1632); Wittstock (1636); Breitenfeld (1642); Warszawa (1656); Fredriksodde (1657); Tåget över Bält (1658); Lund (1676); Rügen (1678); Kliszów (1702); Rakowitz (1705); Holowczyn (1708); Malatitze (1708); ♔ Rajovka (1708); Helsingborg (1710); Gadebusch (1712); Valkeala (1790); Svensksund (1790)
Webbplats	Livgrenadjärmässens ideella förening
Befälhavare
Regementschef	Gunnar Ridderstad
Hederschef	Carl XVI Gustaf;
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Truppslagstecken m/1960
Förbandstecken m/51-m/60
Tilläggstecken

Livgrenadjärregementet (I 4/Fo 41) var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1928–1997. Förbandsledningen var förlagd i Linköpings garnison i Linköping. Åren 1928–1974 var regementet en del av Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper.^[2]^[3]^[4]^[5]

Historia

Livgrenadjärregementet bildades den 1 januari 1928, genom att Första livgrenadjärregementet och Andra livgrenadjärregementet upplöstes och avvecklades som självständiga regementen. Det nya regementet övertog beteckningen som Första livgrenadjärregementet hade fört, I 4.

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, sammanslogs Livgrenadjärregementet med Linköpings försvarsområde (Fo 11). Från den 1 juli 1975 bildades försvarsområdesregementet I 4/Fo 41. Detta medförde att inom Östergötlands försvarsområde blev Livgrenadjärregementet ett A-förband (försvarsområdesregemente) och Svea trängregemente och Svea artilleriregemente blev B-förband (utbildningsförband). Livgrenadjärregementet fick det samlade mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet och B-förbanden svarade endast som utbildningsförband.^[6]

Inför försvarsbeslutet 1982 föreslogs att Svea trängregemente skulle avvecklas senast 1987. Förslaget, som antogs av riksdagen, kom dock istället att ändras till att reducera regementet till en utbildningsbataljon, och inordna bataljonen den 1 juli 1985 under namnet Svea trängbataljon inom Livgrenadjärregementet (I 4).^[7] Dock kvarstod beslutet om att lämna kasernerna på Kaserngatan, och Svea trängbataljon omlokaliserades till Regementsgatan.^[8]

Genom försvarsutredning 88 stod det klart att fyra brigadproducerande regementen skulle avvecklas. Bakgrunden var att de ekonomiska problem som uppkommit inom försvaret under 1970-talet och 1980-talet kvarstod och ej löstes i samband med försvarsbeslutet 1987. Därav begärde Regeringen Carlsson I en ny utredning från överbefälhavaren Bengt Gustafsson, Försvarsutredning 88 (FU 88), om arméns utveckling. Utredning ledde till att Riksdagen i december 1989 beslutade om att armén från den 1 juli 1992 skulle bestå av 18 brigader (en minskning med elva brigader). I valet av vilka brigadproducerande regementen som skulle avvecklas ställdes hela tio regementen mot varandra: Värmlands regemente (I 2/Fo 52) i Karlstad, Livregementets grenadjärer (I 3/Fo 51) i Örebro, Livgrenadjärregementet (I 4/Fo 41) i Linköping, Kronobergs regemente (I 11/Fo 16/18) i Växjö, Norra Smålands regemente (I 12/Fo 17) i Eksjö, Hälsinge regemente (I 14/Fo 21) i Gävle, Älvsborgs regemente (I 15/Fo 34) i Borås, Hallands regemente (I 16/Fo3l) i Halmstad, Bohusläns regemente (I 17) i Uddevalla och Norra skånska regementet (P 6/Fo 14) i Kristianstad.^[9]

I den första samlade bedömningen ansågs Livgrenadjärregementet (I 4/Fo 41), Kronobergs regemente (I 11/Fo 16/18) och Älvsborgs regemente (I 15/Fo 34) ha de bästa förutsättningarna för att utbilda två brigader samt att utbilda mekaniserade brigader.^[9]

I den process som följde ställdes regementen inom militärområdena mot varandra. Flera faktorer pekade till fördel ut Livgrenadjärregementet som ett regemente som skulle kvarstå i freds- och krigsorganisationen. Dels så pekade regeringen ut Linköpings garnison med dess goda samövnings- och samträningsmöjligheterna inom garnisonen, vilken bestod av artilleri-, underhålls- och arméflygförband förutom infanteri samt infanteriets stridsskola i Kvarn. Vidare ansågs det att Livgrenadjärregementet tillsammans med Hälsinge regemente var lokaliserade på lämpliga platser ur en operativ utgångspunkt genom tänkta operationsriktningar norr och söder om Mälaren.^[9] Med bakgrund till det föreslog regeringen för riksdagen att avveckla brigaderna vid Livregementets grenadjärer (I 3/Fo 51), Bohusläns regemente (I 17) och Kronobergs regemente (II 11/FoI 16/18).

Utbildningen av Närkebrigaden föreslogs att överföras till Livgrenadjärregementet (I 4/Fo 41) i Linköping, för att där utbilda och omsätta två brigader. Kvar i Örebro skulle en försvarsområdesmyndighet organiseras. Avvecklingen av grundutbildningen i Örebro skulle vara helt genomförd den 30 juni 1992.^[9]

Inför försvarsbeslutet 1992 föreslog regeringen att krigsorganisationen skulle spegla fredsorganisationen. Därmed föreslogs att brigaden vid regementet skulle avskiljas från regementet och bilda ett självständigt kaderorganiserat krigsförband inom Mellersta militärområdet (Milo M). Den nya organisationen trädde i kraft den 1 juli 1994 och regementet kom bland annat att omfatta en försvarsområdesstab, depåverksamhet, skjutfältsdetalj och hemvärns- och frivilligsdetalj.

Inför försvarsbeslutet 1996 föreslog regeringen för riksdagen att krigsorganisationen skulle minskas, där förslaget gällande Mellansverige var att avveckla Svea artilleriregemente (A 1), och Svea trängkår (T 1) i Linköping. Med bakgrund till att regeringen föreslog att de två förbanden skulle avvecklas, skulle Livgrenadjärbrigaden (IB 4) utgöra en solitär i Linköping utan några omedelbara samträningsmöjligheter eller stordriftsfördelar. Därför föreslog regeringen även en avveckling av Livgrenadjärbrigaden (IB 4) till fördel för Dalabrigaden i Falun, i syfte att öka andelen vinterutbildade förband. Vidare föreslog regeringen en ny försvarsområdesindelning vilket innebar att försvarsområdesstaberna i Gävle, Linköping och Västerås skulle avvecklas. Försvarsområdesstaben vid Livgrenadjärregementet avvecklades den 31 december 1997 vilket i praktiken innebar att även regementet avvecklades.^[10]

Från den 1 januari 1998 kom Östergötlands försvarsområde (Fo 41) att integreras i Södermanlands försvarsområde (Fo 43), under namnet Södermanlands och Östergötlands försvarsområde (Fo 43). Som stöd till hemvärn och frivilligverksamheten inom före detta Jämtlands försvarsområde bildades försvarsområdesgruppen Livgrenadjärgruppen.^[10]

Ingående enheter

Genom försvarsbeslutet 1942 kom samtliga infanteriregementen att sätta upp fältregementen (krigsförband). Livgrenadjärregementet (I 4) kom två fältregementen att sättas upp, Livgrenadjärregementet (I 4) och Östgöta infanteriregemente (I 34). Genom försvarsbeslutet 1948 utgick fältregementen som förbandstyp och istället infördes en brigadorganisation inom armén. Livgrenadjärregementets två fältregementen kom med det att omorganiseras till en brigadorganisation.^[11]

Livgrenadjärbrigaden

Livgrenadjärbrigaden (IB 4) ursprungligen Grenadjärbrigaden (IB 4) bildades 1949 genom att fältregementet Livgrenadjärregementet (I 4) omorganiserades till brigad. Genom försvarsbeslutet 1972 kom brigaden kom att bli Livgrenadjärregementets anfallsbrigad, då den antogs till brigadorganisationen IB 77 och var i början av 1990-talet försöksbrigad inför IB 2000. Den 1 juli 1994 avskildes Livgrenadjärbrigaden (IB 4) från regementet och blev ett kaderorganiserat krigsförband inom Mellersta militärområdet (Milo M), under det nya namnet Livgrenadjärbrigaden. Brigaden avvecklades den 31 december 1997 i samband med försvarsbeslutet 1996.^[12]^[13]

Svea trängbataljon

Svea trängbataljon (T 1) var en utbildningsbataljon vid regementet åren 1985–1994. I försvarsbeslutet 1982 beslutades att Svea trängregemente skulle avvecklas senast 1987. Beslutet ändrades till att istället reducera regementet till en utbildningsbataljon, för att inordnas från den 1 juli 1985 under namnet Svea trängbataljon inom Livgrenadjärregementet (I 4). Från att varit ett utbildningsregemente med sju utbildningskompanier, kom den nya organisationen bestå av en stab och tre utbildningskompanier.^[7] Den 1 juli 1994 avskildes bataljonen från Livgrenadjärregementet och blev ett utbildningsförband inom Mellersta militärområdet (Milo M), under namnet Svea trängkår (T 1)

Östgötabrigaden

Östgötabrigaden (IB 34) bildades 1949 genom att fältregementet Östgöta infanteriregemente (I 34) omorganiserades till brigad. Brigaden kom endast att organiseras efter förbandstypen IB 49 innan den upplöstes och avvecklades 1958 i samband med försvarsbeslutet 1958.

Östergötlands försvarsområde

Östergötlands försvarsområde (Fo 41) ursprungligen Linköpings försvarsområde (Fo 41) bildades den 1 oktober 1942 och hade sin stab lokaliserad till Linköpings garnison. Den 1 juli 1953 uppgick Norrköpings försvarsområde (Fo 42) i försvarsområdet, vilket medförde att Linköpings försvarsområde omfattade hela Östergötlands län. I samband med OLLI-reformen den 1 juli 1976, antogs namnet Östergötlands försvarsområde, samtidigt som försvarsområdet fick gemensam stab med Livgrenadjärregementet (I 4). Östergötlands försvarsområde upplöstes och avvecklades tillsammans med regementet den 31 december 1997.^[5] Från den 1 januari 1998 integrerades försvarsområdet i Södermanlands och Östergötlands försvarsområde (Fo 43).

Utbildningskompanier

Livkompaniet
Ydre kompani
Vakant, ingick i övningsbataljonen vid InfSS/SSM. Även benämnt som Grenadjärkompaniet
Vifolka kompani
Vakant, ingick i övningsbataljonen vid InfSS/SSM
Vreta kloster kompani
Vakant, ingick i övningsbataljonen vid InfSS/SSM
Kinds kompani
Stångebro kompani
Motala kompani
Bergslags kompani
Vadstena kompani

Förläggningar och övningsplatser

Förläggning

Regementet övertog det dubbelkasernområde som uppfördes 1922 vid Regementsgatan i Linköping. Kasernerna uppfördes efter 1901 års härordnings byggnadsprogram efter Kasernbyggnadsnämndens andra typritningsserie för infanterietablissement.^[14] Åren 1928–1938 var regementet förlagt på både västra och östra delen av dubbelkasernområdet. Förbandsledningen var förlagd till Andra livgrenadjärregementets före detta kanslihus på västra delen och en av regementets bataljoner var förlagd till östra delen, vilken var den del som tidigare tillhörde Första livgrenadjärregementet. Att Livgrenadjärregementet förlades till Andra livgrenadjärregementet kasernetablissement på västra delen, när det kanske mer naturligt skulle förlagts till östra delen, ska berott på att Livgrenadjärregementets första chef Ludvig Falkman kom från Andra livgrenadjärregementet, samt att han ansett att närområdet med Grenadjärparken väster om kasernerna var mer utvecklade och att officersmässen på västra delen var lite finare.

Från 1939 var hela regementet lokaliserade till den västra delen. I samband med beredskapen räckte inte förläggningsutrymmena och ett antal baracker byggdes väster om kasernområdet, väster om Dansbaneberget. 1943 utökades i antalet våningar på tre av kasernerna (kasern 2, 4, 6) från två till tre på den sydvästra delen.

I februari 1985 tillkom staben för Östergötlands försvarsområde, och sommaren samma år tillkom trängbataljonen ur Svea trängregemente. Trängbataljonen, vilken blev en del av Livgrenadjärregementet, förlades till den sydvästra delen (kasern 6) av dubbelkasernområdet.^[15] Efter att hela garnisonen avvecklades såldes området till det statliga fastighetsutvecklingsbolaget Vasallen.

Övningsplatser

Från 1928 övades regementet vid det närbelägna Linköpings garnisons övnings- och skjutfält. Från 1943 kom även större skjutövningar göras vid Prästtomta skjutfält. Den 1 juli 1975 övertogs förvaltningsansvaret för Hästholmens skjutplats dit även pansarvärnsskjutningar hölls.^[4]

Heraldik och traditioner

Livgrenadjärgruppen är sedan den 1 januari 1998 arvtagare till regementets färger och traditioner. Från den 1 juli 2013 förs regementets traditioner vidare av 30. livgrenadjärbataljonen och 31. livgrenadjärbataljonen, ingående i Livgrenadjärgruppen.^[16]

Förbandsfanor

Åren 1928–1933 förde regementet fanorna från Första livgrenadjärregementet och Andra livgrenadjärregementet. Den 22 juni 1933 mottog regementet sin första egna fana, vilken överlämnades av kung Gustav V. Den 25 september 1964 mottog regementet sin andra fana, vilken även blev den sista, fanan överlämnades av kung Gustaf VI Adolf. Efter att regementet avvecklats, kom fanan att föras vidare av Livgrenadjärgruppen.

På regementets fana, som pryds av Stora Riksvapnet finns 19 segernamn broderade, från Varberg 1565 till Svensksund 1790. Detta antal är flest i Sverige, och visar således att regementet varit ytterst framgångsrikt. Dessutom har ett av segernamnen, Rajovka, kunglig krona, vilket betyder att Kungen, Karl XII, personligen förde befälet över regementet vid slaget.

Kamratförening

Livgrenadjärföreningen som är öppen för alla intresserade av Livgrenadjärregementet bildades 1938.

Efter att Livgrenadjärregementet avvecklades bildades också kamratföreningen Livgrenadjärmässens ideella förening, vilken är en ideell förening och har som syfte att vara en länk och samlingsplats för officerare som bor eller tjänstgjort i Östergötland.

Utmärkelsetecken

År 1996 instiftades Livgrenadjärregementets minnesmedalj (LivregMSM) i silver.^[17]

Vänförband

Dronningens Livregiment, Danmark

Förbandschefer

Sekund- och regementschefer verksamma vid regementet åren 1792–1816 och åren 1928–1997. Sekundchef var en titel som användes fram till den 31 december 1974 vid de regementen som ingick i Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper. Åren 1791–1809 var kronprinsen regementschef. Åren 1818–1974 var H M Konungen regementschef. Åren 1975–1997 var monarken hederschef för regementet. Från 1975 betitlades regementschefen även försvarsområdesbefälhavare, och innehade graden överste av 1:a graden. Regementets sista chef blev Gunnar Ridderstad.^[3]

Regementschefer

1928–1950: Gustaf V
1950–1973: Gustaf VI Adolf
1973–1974: Carl XVI Gustaf
1975–1975: Lennart Tollerz, tillförordnad
1975–1979: Lennart Bredberg
1979–1982: Sven Torfgård
1982–1987: Per-Arne Ringh
1987–1991: Lars-Eric Widman
1991–1995: Torbjörn Tillman
1995–1997: Gunnar Ridderstad

Sekundchefer

1928–1933: Ludvig Falkman
1933–1937: Georg Alfred Edvard Ahlström
1937–1939: Carl Bennedich
1939–1943: Rutger R:son Gyllenram
1943–1952: Karl Einar Harald Appelbom
1952–1957: Holger Stenholm
1957–1963: Pieter Fürst
1963–1971: Sven Widegren
1971–1974: Ingvar Selander
1974–1974: Lennart Tollerz, tillförordnad

Namn, beteckning och förläggningsort

**Namn**
Kungl. Livgrenadjärregementet	1928-01-01	–	1974-12-31
Livgrenadjärregementet	1975-01-01	–	1975-06-30
Livgrenadjärregementet och Östergötlands försvarsområde	1975-07-01	–	1997-12-31

**Beteckningar**
I 4	1928-01-01	–	1975-06-30
I 4/Fo 41	1975-07-01	–	1997-12-31

**Förläggningsorter och övningsfält**
Linköpings garnison (F)	1928-01-01	–	1997-12-31
Prästtomta skjutfält (Ö)	1975-07-01	–	1997-12-31
Hästholmens skjutplats (Ö)	1975-07-01	–	1997-12-31
Linköpings garnisons övnings- och skjutfält (Ö)	1928-01-01	–	1997-12-31

Galleri

Östra delen av dubbelkasernområdet.
Kanslihuset vid östra delen av dubbelkasernområdet.
Västra och östra delen av dubbelkasernområdet.
Kanslihuset vid västra delen av dubbelkasernområdet.
Minnessten över regementet.
Minnesmedalj för Livgrenadjärregementet
Livgrenadjärregementets förtjänstmedalj i silver
Fana m/1932 för Livgrenadjärregementet
(c) Lokal_Profil, CC BY-SA 2.5
Livgrenadjärregementets vapen 1994–1997
Tilläggstecken 1990–1997
Kompanimärken 1981–1990.

Se även

Referenser

Anmärkningar

^ Åren 1928–1937 var regementet underställt chefen för Östra brigaden, åren 1938–1942 IV. arméfördelningen, åren 1942–1966 IV. militärområdet, åren 1966-1991 Östra militärområdet, åren 1991–1997 Mellersta militärområdet.
^ Åren 1949-1994 var Grenadjärbrigaden en del av regementet.
^ Åren 1949-1958 var Östgötabrigaden en del av regementet.
^ Åren 1975-1997 var Östergötlands försvarsområdesstab en del av regementet.
^ Åren 1985-1994 var Svea trängbataljon en del av regementet.
^ Förbandsmarschen ärvdes från Andra livgrenadjärregementet, och fastställdes 1953 genom arméorder 33/1953.^[1]
^ Minnesmedaljen instiftades 1996.
^ Gunnar Ridderstad blev sista chefen för regementet.

Noter

^ Sandberg (2007), s. 68
^ Braunstein (2003), s. 37-39
^ [a b] Kjellander (2003), s. 282-284
^ [a b] Holmberg (1993), s. 8
^ [a b] Holmberg (1993), s. 73
^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1974:135”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FX03135/html. Läst 7 februari 2017.
^ [a b] ”Svea trängregementes historia i sammandrag”. sveatrangaren.se. http://www.sveatrangaren.se/historik/. Läst 6 februari 2017.
^ Braunstein (2003), s. 269-271
^ [a b c d] ”Regeringens proposition 1989/90:9”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-armens-utveckling-och-totalforsvarets_GD039. Läst 9 januari 2017.
^ [a b] ”Regeringens proposition 1996/97:4”. Riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 6 februari 2017.
^ ”Armens Brigader efter 1948 års försvarsbeslut med kort historik”. Brigadmuseum.se. Arkiverad från originalet den 27 december 2016. https://web.archive.org/web/20161227060602/http://www.brigadmuseum.se/uploads/files/content/Armens-_brigader-_1948.pdf. Läst 6 februari 2017.
^ Kjellander (2003), s. 282
^ Braunstein (2003), s. 317
^ Berg (2004), s. 458-459
^ Holmberg (1993), s. 41
^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. Arkiverad från originalet den 29 december 2016. https://web.archive.org/web/20161229032641/http://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/traditionsnamnden_bilaga_3_hemvarnsbataljoner_2012-07-01.pdf. Läst 11 februari 2017.
^ ”LivregMSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={C4CDDC6C-259D-4F29-97BF-1748E80B58F2}&listmode=0&medal={30CF9611-375F-4F36-AE4D-6D65BA3DA052}. Läst 14 maj 2017.

Tryckta källor

Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5
Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5
Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8
Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3
Björck, Rolf, red (1996). Kronobergs regemente under 1900-talet. Växjö: Kronobergs regementes historiekomm. Libris 2275928
Nelsson, Bertil; Lannerbäck, Alf; Nordin, Mats; Sjögren, Lasse (1993). Från Brunkeberg till Nordanvind: 500 år med svenskt infanteri. Stockholm: Probus. Libris 7762911. ISBN 91-87184-23-0
Netzell, Harry (2003). Sno värvning till musiken: om regementsmusiken i Linköping. Blomstermåla: Stranda förl. Libris 9543017. ISBN 91-631-4766-1
Svensk rikskalender 1908. Stockholm: P.A. Norstedt & Söner. 1908. https://runeberg.org/rikskal/1908/

Vidare läsning

Hellström, Sven, red (2000). Livgrenadjärregementet i slutet av en epok. Linköping: Komm. för Livgrenadjärregementets historia. Libris 8237971. ISBN 91-630-9567-X (inb.) (korr.)
Tillman, Torbjörn; Ringh, Per-Arne (2003). Livgrenadjärerna under det kalla kriget. Linköping: Livgrenadjärfören. Libris 8859835
Livgrenadjärbiografier 1962-1997. Linköping: Livgrenadjärföreningens historiekommité. 2007. Libris 10576574. ISBN 978-91-633-0071-4 (inb.)

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Livgrenadjärregementet (det yngre).
Bilder & media
Livgrenadjärmässens ideella förening
N:o 4. Kongl. Första Lif-Grenadier-Regementet i Projekt Runeberg
N:o 5. Kongl. Andra Lif-Grenadier-Regementet i Projekt Runeberg
”Första livgrenadjärregementet”. hhogman.se. http://www.hhogman.se/regementen_infanteriet-2.htm#Ostgota_infanteriregemente_I4.
”Andra livgrenadjärregementet”. hhogman.se. http://www.hhogman.se/regementen_infanteriet-7.htm#Andra-livgrenadjarsregementet_I5.

[1] Åren 1928–1937 var regementet underställt chefen för Östra brigaden, åren 1938–1942 IV. arméfördelningen, åren 1942–1966 IV. militärområdet, åren 1966-1991 Östra militärområdet, åren 1991–1997 Mellersta militärområdet.

[2] Åren 1949-1994 var Grenadjärbrigaden en del av regementet.

[3] Åren 1949-1958 var Östgötabrigaden en del av regementet.

[4] Åren 1975-1997 var Östergötlands försvarsområdesstab en del av regementet.

[5] Åren 1985-1994 var Svea trängbataljon en del av regementet.

[7] Förbandsmarschen ärvdes från Andra livgrenadjärregementet, och fastställdes 1953 genom arméorder 33/1953.^[1]

[8] Minnesmedaljen instiftades 1996.

[9] Gunnar Ridderstad blev sista chefen för regementet.

[6] Sandberg (2007), s. 68

[Braunstein_(2003),_s._37-39-10] Braunstein (2003), s. 37-39

[Kjellander_(2003),_s._282-284-11] [a b] Kjellander (2003), s. 282-284

[Holmberg_(1993),_s._8-12] [a b] Holmberg (1993), s. 8

[Holmberg_(1993),_s._73-13] [a b] Holmberg (1993), s. 73

[14] ”Kungl, Maj:ts proposition 1974:135”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FX03135/html. Läst 7 februari 2017.

[Svea_trängregementes_historia_i_sammandrag-15] [a b] ”Svea trängregementes historia i sammandrag”. sveatrangaren.se. http://www.sveatrangaren.se/historik/. Läst 6 februari 2017.

[16] Braunstein (2003), s. 269-271

[Regeringens_proposition_1989/90:9-17] [a b c d] ”Regeringens proposition 1989/90:9”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/om-armens-utveckling-och-totalforsvarets_GD039. Läst 9 januari 2017.

[Regeringens_proposition_1996/97:4-18] [a b] ”Regeringens proposition 1996/97:4”. Riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 6 februari 2017.

[19] ”Armens Brigader efter 1948 års försvarsbeslut med kort historik”. Brigadmuseum.se. Arkiverad från originalet den 27 december 2016. https://web.archive.org/web/20161227060602/http://www.brigadmuseum.se/uploads/files/content/Armens-_brigader-_1948.pdf. Läst 6 februari 2017.

[20] Kjellander (2003), s. 282

[21] Braunstein (2003), s. 317

[22] Berg (2004), s. 458-459

[23] Holmberg (1993), s. 41

[24] ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. Arkiverad från originalet den 29 december 2016. https://web.archive.org/web/20161229032641/http://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/traditionsnamnden_bilaga_3_hemvarnsbataljoner_2012-07-01.pdf. Läst 11 februari 2017.

[25] ”LivregMSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={C4CDDC6C-259D-4F29-97BF-1748E80B58F2}&listmode=0&medal={30CF9611-375F-4F36-AE4D-6D65BA3DA052}. Läst 14 maj 2017.

[a]

[b]

[c]

[d]

[e]

[f]

[g]

[h]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]

[17]

[1]

Navigation

Navigering

Temaportaler