Livgrenadjärbrigaden

Livgrenadjärbrigaden
(IB 4)
Vapen för Livgrenadjärbrigaden tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnLivgrenadjärbrigaden
Datum1949–1997
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypInfanteriet
RollKrigsförband
Del avMellersta militärområdet [a]
FöregångareLivgrenadjärregementet [b]
StorlekInfanteribrigad
HögkvarterLinköpings garnison
FörläggningsortLinköping
ValspråkNulli Secundus
FärgerVitt och rött          
Marsch"Es lebe hoch" (Schlögel) [c]
DekorationerLivregMSM [d]
SegernamnVarberg (1565)
Breitenfeld (1631)
Lützen (1632)
Wittstock (1636)
Breitenfeld (1642)
Warszawa (1656)
Fredriksodde (1657)
Tåget över Bält (1658)
Lund (1676)
Rügen (1678)
Kliszów (1702)
Rakowitz (1705)
Holowczyn (1708)
Malatitze (1708)
Rajovka (1708)
Helsingborg (1710)
Gadebusch (1712)
Valkeala (1790)
Svensksund (1790)
Befälhavare
Brigadchef Öv. Björn Tomtlund [e]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga
Truppslagstecken m/1960
Förbandstecken m/51-m/60
Tilläggstecken

Livgrenadjärbrigaden (IB 4) var en infanteribrigad inom svenska armén som verkade i olika former åren 1949–1997. Förbandsledningen var förlagd i Linköpings garnison i Linköping.[2][3]

Historik

Livgrenadjärbrigaden sattes upp åren 1949–1951, under namnet Grenadjärbrigaden (IB 4), genom att fältregementet (krigsförbandet) Livgrenadjärregementet (IR 4) omorganiserades genom försvarsbeslutet 1948 till infanteribrigad. Åren 1949–1958 hade Grenadjärbrigaden en systerbrigad vars namn var Östgötabrigaden (IB 43), vilken genom försvarsbeslutet 1958 fasades ut 1958.[4][2]

Inför försvarsbeslutet 1992 föreslog regeringen att krigsorganisationen skulle spegla fredsorganisationen. Därmed föreslogs att brigaden vid Livgrenadjärregementet skulle avskiljas och bilda ett självständigt kaderorganiserat krigsförband. Den 1 juli 1994 avskildes brigaden från regementet och blev ett kaderorganiserat krigsförband inom Mellersta militärområdet (Milo M). Brigaden antog med det namnet Livgrenadjärbrigaden.

Inför försvarsbeslutet 1996 föreslog regeringen för riksdagen att krigsorganisationen skulle minskas, där förslaget gällande Mellansverige var att avveckla Svea artilleriregemente (A 1) och Svea trängkår (T 1) i Linköping. Med bakgrund till att regeringen föreslog att de två förbanden skulle avvecklas, skulle Livgrenadjärbrigaden (IB 4) utgöra en solitär i Linköping och utan några omedelbara samträningsmöjligheter eller stordriftsfördelar. Därför föreslog regeringen även en avveckling av Livgrenadjärbrigaden (IB 4). Detta till fördel för Dalabrigaden i Falun, i syfte att öka andelen vinterutbildade förband. Vidare föreslog regeringen en ny försvarsområdesindelningen, vilket innebar att försvarsområdesstaberna i Gävle, Linköping och Västerås skulle avvecklas.[5] Brigaden tillsammans med Livgrenadjärregementet upplöstes och avvecklades därmed den 31 december 1997.

Verksamhet

Som ett led av försvarsbeslutet 1992 blev brigaden en av de sex ursprungliga infanteribrigader som skulle mekaniseras och utrustas med de rysktillverkade pansarskyttefordonen BMP-1 och MT-LB (svensk benämning Pansarbandvagn 501 (Pbv 501) respektive Pansarbandvagn 401 (Pbv 401)). Brigaden var tillsammans med Smålandsbrigaden (IB 42) ledande försöksbrigader inför omorganisationen till IB 2000. År 1994 tillfördes brigaden sin första mekaniserades pluton, och fick samtidigt huvudansvaret för utbilda arméns samtliga mekaniker på Pbv 501.

Organisationen brigaden skulle gå in i, IB 2000, skulle vara i produktion 2004 och helt genomförd 2006. Brigaden var tillsammans med IB 42 de brigader som hann längst i utvecklingen till en mekaniserad brigad. Genom att riksdagen beslutade att Livgrenadjärbrigaden skulle upplösas och avvecklas, kom endast delar av brigaden att utbildas i den nya organisationen, innan den avvecklades den 30 juni 1997.

Internationell verksamhet

År 1994 ansvarade brigaden för uppsättningen av BA 02. Vilken var den andra bataljonen av de så kallade bosnienbataljonenerna.

Bataljoner

  • 1. brigadskyttebataljonen
  • 2. brigadskyttebataljonen
  • 3. brigadskyttebataljonen
  • 4. brigadskyttebataljonen
  • Brigadluftvärnsbataljon (Lvrbs 70)
  • Brigadhaubitsbataljon (Haub 77A)
  • Brigadpionjärbataljon

Utbildning för att bli mekaniserad med pbv 501 och pbv 401 hade startat 1995 och planen var att vara färdig 2004. Vid nedläggningen 1997 var den första bataljonen inte färdigutbildad.

Heraldik och traditioner

Livgrenadjärbrigaden delade heraldik och traditioner med Livgrenadjärregementet.[2] År 1996 instiftades Livgrenadjärregementets minnesmedalj (LivregMSM) i silver.[6]

Förbandschefer

Brigadchefer åren 1949–1997. Åren 1949–1975 var brigadchefen tillika utbildningschef vid Livgrenadjärregementet.[7]

Namn, beteckning och förläggningsort

Namn
Grenadjärbrigaden1949-10-01–1994-06-30
Livgrenadjärbrigaden1994-07-01–1997-12-31
Beteckningar
IB 41949-10-01–1997-12-31
Förläggningsorter
Linköpings garnison (F)1949-10-01–1997-12-31

Se även

Referenser

Anmärkningar

  1. ^ Åren 1949–1994 var brigaden en del av Livgrenadjärregementet
  2. ^ Avser fältregementet (krigsförbandet) åren 1942–1949
  3. ^ Förbandsmarschen antogs 1994, fastställdes den 13 juni 1996.[1]
  4. ^ Minnesmedaljen instiftades 1996.
  5. ^ Tomtlund blev sista chefen för brigaden.

Noter

  1. ^ Sandberg (2007), s. 68
  2. ^ [a b c] Braunstein (2003), s. 317
  3. ^ Kjellander (2003), s. 282
  4. ^ ”Armens Brigader efter 1948 års försvarsbeslut med kort historik”. Brigadmuseum.se. Arkiverad från originalet den 27 december 2016. https://web.archive.org/web/20161227060602/http://www.brigadmuseum.se/uploads/files/content/Armens-_brigader-_1948.pdf. Läst 14 maj 2017. 
  5. ^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. Riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 14 maj 2017. 
  6. ^ ”LivregMSM”. medalj.nu. http://www.medalj.nu/ribbon_info.asp?build=&showgroups=A-LMM&visitor={C4CDDC6C-259D-4F29-97BF-1748E80B58F2}&listmode=0&medal={30CF9611-375F-4F36-AE4D-6D65BA3DA052}. Läst 14 maj 2017. 
  7. ^ Hellström (2000), s. 433-435

Tryckta källor

  • Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5 }
  • Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5 
  • Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8 
  • Hellström, Sven, red (2000). Livgrenadjärregementet i slutet av en epok. Linköping: Komm. för Livgrenadjärregementets historia. Libris 8237971. ISBN 91-630-9567-X (inb.) (korr.) 

Vidare läsning

  • Hellström, Sven, red (2000). Livgrenadjärregementet i slutet av en epok. Linköping: Komm. för Livgrenadjärregementets historia. Libris 8237971. ISBN 91-630-9567-X (inb.) (korr.) 
  • Tillman, Torbjörn; Ringh, Per-Arne (2003). Livgrenadjärerna under det kalla kriget. Linköping: Livgrenadjärfören. Libris 8859835 
  • Livgrenadjärbiografier 1962-1997. Linköping: Livgrenadjärföreningens historiekommité. 2007. Libris 10576574. ISBN 978-91-633-0071-4 (inb.) 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

AM.090976-I 4 (2).jpg
Författare/Upphovsman: Armémuseum, Licens: CC BY 4.0
Förbandstecken M7675-141000 m/51-60 Livgrenadjärregementet (I 4).
Hemvarnet vapen bra.svg
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Infantry Brigade Nato.svg
Standard NATO symbol for a friendly infantry brigade.
Skanna0043.jpg
Författare/Upphovsman: Locomotive72, Licens: CC BY-SA 3.0
Ärmbåge för uniform. Livgrenadjärbrigaden.
Naval Ensign of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign ↑↑

Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906

Design: Blue with a yellow Scandinavian cross that extends to the edges of the flag. Overall ratio, including the tails, is 1:2
Flag of Europe.svg
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.

The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.

It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
AM.090956 (silver).jpg
Författare/Upphovsman: Armémuseum, Licens: CC BY-SA 4.0
Truppslagstecken m/1960 för infanteriet i silver (M7673-258000).