Littorio-klass

Littorio-klass
Roma under andra världskriget.
Allmänt
Typ	Slagskepp
Varv	Ansaldo, Genua (Littorio och Impero) Cantieri Riuniti dell'Adriatico, Trieste (Vittorio Veneto och Roma)
Före	Andrea Doria
Byggda	1934–1942
I tjänst	1940–1948
Fartyg tillhörande klassen	Littorio, Vittorio Veneto, Roma, och Impero
Antal byggda	4
Färdigställda	3
Förlorade	1
Utrangerade	2
Skrotade	3
Tekniska data
Deplacement	Littorio 40 724 ton (standard) 45 235 ton (fullt utrustad) Vittorio Veneto 40 517 ton (standard) 45 029 ton (fullt utrustad) Roma 40 992 ton (standard) 45 485 ton (fullt utrustad)
Längd	224,1 meter (Littorio, Roma och Impero) 237,8 meter (Vittorio Veneto)
Bredd	32,9 meter
Djupgående	9,7 meter
Framdrift
Kraftkälla	8 × Yarrowpannor
Huvudmaskin	4 × växlande Belluzzoturbinder
Maskinstyrka	130 000 hk
Prestanda
Maxfart	30 knop
Bunkerkapacitet	3 967 - 4 140 ton olja
Räckvidd	4 580 NM (i 16 knop)
Lastförmåga
Besättning	1 830–1 950 man
Beväpning
Bestyckning	9 × 38 cm kanoner m/50 12 × 15,2 cm kanoner m/55 4 × 12 cm kanoner m/4 12 × 90 mm kanoner m/50 20 × 37 mm kanoner 16 × (på Roma 28) 20 mm kanoner
Pansar	Bältpansar: 70-280 mm Tvärskeppsbalkar: 70-210 mm Huvudpansardäck: 90-110 mm (över maskinerna) Övre däck: 45 mm Stridstorn: 260 mm Huvudartilleriets torn: 290-350 mm Torn för 15,2 cm pjäser: 50-280 mm Barbetter: 280-350 mm
Flygplan	1 × katapult 3 × sjöflygplan

Littorio-klass (ibland benämnd Vittorio Veneto-klass) var en klass av slagskepp i kungliga italienska flottan (Regia Marina). Klassen bestod av fyra fartyg: Littorio, Vittorio Veneto, Roma, och Impero, varav det sistnämnda aldrig färdigställdes. De fullbordade slagskeppen byggdes mellan 1934 och 1942 och var de kraftfullaste artillerifartygen som Italien disponerade över.

Littorio och Vittorio Veneto var färdiga att tas i bruk lagom till Italiens inträde i andra världskriget, och kom att bilda stommen i den italienska slagflottan. Efter Italiens kapitulation i september 1943 avgick fartygen mot Malta, men anfölls på vägen av tyskt bombflyg. I den följande striden sänktes Roma, medan Littorio (nu omdöpt till Italia) och Vittorio Veneto lyckades nå ön utan större skador. Efter krigsslutet 1945 överlämnades de två kvarvarande fartygen till USA och Storbritannien som krigsskadestånd. Italia och Vittorio Veneto skrotades åren 1952-1954, medan Imperos ännu ofullständiga skrov bogserades till Venedig, där det senare höggs upp.

Referenser

Tryckta källor

• Slagskepp under andra världskriget: fartygen, beväpningen och sjöslagen, Balakin, Dasjian, Patianin, Tokarev & Tjausov s. 61-67.

Webbkällor

• www.navypedia.org: VITTORIO VENETO battleships (1940-1942) (på engelska)