Littles lag

Littles lag, Littles sats, eller Littles formel är en formel inom köteorin som beskriver sambandet mellan det genomsnittliga antalet kunder i ett kösystem (), det genomsnittliga antalet icke blockerade ankomster till systemet per tidsenhet (), samt den genomsnittliga tiden en kund tillbringar i systemet ().

Littles lag har många tillämpningar inom till exempel telekommunikation och datorteknik. Den till synes triviala formeln bevisades för första gången så sent som 1961 av John Little, som också givit formeln dess namn.[1] Sedan dess har ett par enklare bevis presenterats. Ett enkelt bevis som publicerades av Samuel Eilon 1969 redogörs för nedan.[2]

Bevis[3]

Kunder anländer inom tidsintervallet där

- antal kunder som kommit till systemet (och ej avvisats) i intervallet .
- antalet kunder som lämnat systemet och blivit färdigbetjänade i
antalet kunder i systemet vid tidpunkten t.
total tid som alla kunder tillsammans tillbringat i systemet under intervallet


Eftersom är definierad som antal ankomster till systemet i intervallet kan vi skriva medelantal ankomster per tidsenhet under intervallet som

Medeltid i systemet per kund i intervallet ges av

eller uttryckt i ord

Summan av alla tider kunder har tillbringat i systemet under tidsintervallet , genom antalet ankomster till systemet under


Låt nu vara medelantal kunder i systemet i intervallet . Vi inser att , genom att förlänga med (= 1), kan skrivas

Låter vi nu gå mot oändligheten och förutsätter att gränsvärdena existerar

Antag enligt ovan att

och inför beteckningen

Vi kan då skriva:

vilket är Littles sats.

Källor

  1. ^ Little, John D. C. (1961-06). ”A Proof for the Queuing Formula: L = λ W” (på engelska). Operations Research 9 (3): sid. 383–387. doi:10.1287/opre.9.3.383. ISSN 0030-364X. https://pubsonline.informs.org/doi/10.1287/opre.9.3.383. Läst 29 oktober 2023. 
  2. ^ Eilon, Samuel (1969-10). ”Letter to the Editor—A Simpler Proof of L = λ W” (på engelska). Operations Research 17 (5): sid. 915–917. doi:10.1287/opre.17.5.915. ISSN 0030-364X. https://pubsonline.informs.org/doi/10.1287/opre.17.5.915. Läst 29 oktober 2023. 
  3. ^ Körner, U: "Köteori", sidan 51-52. Studentlitteratur, 2003