Lista över supernovor
Resterna efter Keplers stjärna (SN 1604)
Listan över supernovor innehåller objekt som är av historisk betydelse. Den innehåller även supernovor som blivit observerade före teleskopets och kamerans tidevarv. Den innehåller vidare supernovor som på olika sätt bidragit till forskningens slutsatser om supernovorna.
Lista
| Supernova designation (årtal) | Stjärnbild | Skenbar magnitud | Avstånd (ljusår) | Typ | Galax | Kommentarer |
|---|---|---|---|---|---|---|
| SN 185 | Kentauren | −4 (?) | 8 200 | Ia (?) | Vintergatan | RCW 86 är förmodligen lämningar efter supernovan. |
| SN 386 | Skytten | +1,5 | 14 700 | II | Vintergatan | |
| SN 393 | Skorpionen | –0 | 34 000 | Vintergatan | ||
| SN 1006 | Vargen | –7,5 | 7 200 | Ia | Vintergatan | Observerad över stora delar av jorden. Vad gäller skenbar magnitud den ljusstarkaste supernovan i historien.[1] |
| SN 1054 | Oxen | –6 | 6 500 | II | Vintergatan | Lämningen heter Krabbnebulosan |
| SN 1181 | Cassiopeja | 0 | 8 500 | Vintergatan | ||
| SN 1572 | Cassiopeja | –4,0 | 8 000 | Ia | Vintergatan | Tychos nova |
| SN 1604 | Ormbäraren | –3 | 14 000 | I | Vintergatan | Keplers stjärna; den senaste synliga supernovan i Vintergatan |
| Cas A, cirka 1680 | Cassiopeja | +5 | 9 000 | IIb | Vintergatan | Observerades inte under utbrottet, på grund av interstellärt stoft. Lämningen Cas A är däremot den starkaste radiokällan i rymden bortsett från solen |
| SNR G1.9+0.3, cirka 1868 | Skytten | 25 000 | Vintergatan | Upptäckt i efterhand 1985; utbrottets ålder fastställt 2008 | ||
| SN 1885A (S Andromedae) | Andromeda | +7 | 2 400 000 | Ipec | Andromedagalaxen | Den först observerade extragalaktiska supernovan |
| SN 1940B | Berenikes hår | +12,8 | 38 000 000 | II-P | NGC 4725 | Första observationen av en supernova av typ II |
| SN 1961V | Perseus | +12,5 | 30 000 000 | II? | NGC 1058 | |
| SN 1972E | Kentauren | +8,7 | 10 900 000 | Ia | NGC 5253 | Supernovan följdes under mer än ett år. Den blev prototyp för supernova typ Ia |
| SN 1983N | Vattenormen | +11,8 | 15 000 000 | Ib | Messier 83 | Den först observerade supernovan av typ Ib |
| SN 1986J | Andromeda | +18,4 | 30 000 000 | IIn | NGC 891 | Stark strålning inom radiofrekvenserna |
| SN 1987A | Svärdfisken | +2,9 | 160 000 | IIpec | Stora Magellanska Molnet | Intensiv strålning nådde jorden den 23 februari 1987, 7:35:35 UT. Stjärnan som fick utbrottet gick att återfinna på äldre fotografier. |
| SN 1993J | Stora björnen | +10,8 | 11 000 000 | IIb | Messier 81 | En av de ljusstarkaste supernovorna på norra stjärnhimlen sedan 1954 |
| SN 2002bj | Vargen | +14,7 | 160 000 000 | .Ia | NGC 1821 | Utbrott av typen AM Canum Venaticorum.[2] |
| SN 2003fg | Björnvaktaren | 4 000 000 000 | Ia | Okänd galax | Känd under namnet "Champagnesupernovan" | |
| SN 2005ap | Berenikes hår | 4 700 000 000 | II | ? | Angavs 2007 som ljusstarkast av alla kända supernovautbrott. | |
| SN 2005gj | 865 000 000 | Ia/II-n | ? | Hade kännetecken typiska både för typ Ia och typ IIn. | ||
| SN 2005gl | Fiskarna | +16,5 | 200 000 000 | II-n | NGC 266 | Stjärnan kunde återfinnas på gamla fotografier. |
| SN 2006gy | Perseus | +15 | 240 000 000 | IIn (*) | NGC 1260 | Observerad av NASA, *med en uttalad ljustopp som varade i 70 dygn, möjligen en ny typ av supernova. |
| SN 2007bi | Jungfrun | +18,3 | Ic? | Extremt ljusstark och långlivad[3] | ||
| SN 2008D | Lodjuret | 88 000 000 | Ibc | NGC 2770 | Den första supernovan att observeras medan den gick in i sitt utbrott. | |
| SN 2011dh | Stora björnen | +12,5 | 23 000 000 | IIp | Messier 51 | Supernovan var synlig i ett medelstort teleskop. |
| SN 2011fe | Stora björnen | +10,0 | 21 000 000 | Ia | Messier 101 | En av ytterst få extragalaktiska supernovor som varit synliga i en vanlig fältkikare. |
| SN 2014J | Stora björnen | +10,5 | 11 500 000 | Ia | Messier 82 | Den närmaste sn typ Ia sedan prototypen SN 1972E i NGC 5253 |
| ASAS-SN-15lh (SN 2015L) | Indianen | +16,9 | 3 800 000 000 | Ic | APMUKS(BJ) B215839.70−615403.9 | Den mest luminiösa supernovan som observerats dittills. |
| IPTF14hls | Stora björnen | +17,7 | 509 000 000 | okänd | ? dvärggalax | Ovanlig form av supernova |
| SN 2016aps | Draken | +17,7 | 3 600 000 000 | SLSB-II | ? | Mest luminiösa supernovautbrottet dittills |
| SN 2018zd | Giraffen | +17,8 | 70 000 000 | Ia-csm | NGC 2146 | Den först upptäckta supernovan med elektroninfångning |
| SN 2020fqv | Jungfrun | +19,0 | 59 400 000 | IIb | NGC 4568 | Tidigaste upptäckten av en supernova, 26 timmar efter utbrottet |
Se även
Externa länkar
- Lista på alla kända supernovor IAU (Central Bureau for Astronomical Telegrams (CBAT)).
Referenser
- ^ ”Astronomers Peg Brightness of History’s Brightest Star”. NOAO Press Release. National Optical Astronomy Observatory. Arkiverad från originalet den 2 april 2003. https://web.archive.org/web/20030402121341/http://www.noao.edu/outreach/press/pr03/pr0304.html. Läst 11 september 2013.
- ^ ”Rapid supernova could be new class of exploding star”. University of California Newsroom. Arkiverad från originalet den 13 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110613215023/http://www.universityofcalifornia.edu/news/article/22291. Läst 11 september 2013.
- ^ ”Superbright Supernova Is First of Its Kind”. Science Daily. http://www.sciencedaily.com/releases/2009/12/091202153939.htm. Läst 11 september 2013.
Media som används på denna webbplats
Keplers supernova.jpg
X-ray, Optical & Infrared Composite of Kepler's Supernova Remnant
"On October 9, 1604, sky watchers -- including astronomer Johannes Kepler, spotted a "new star" in the western sky, rivaling the brilliance of nearby planets. "Kepler's supernova" was the last exploding supernova seen in our Milky Way galaxy. Observers used only their eyes to study it, because the telescope had not yet been invented. Now, astronomers have utilized NASA's three Great Observatories to analyze the supernova remnant in infrared, optical and X-ray light." [1]
- Color Code (Energy):
- Blue: X-ray (4-6 keV), en:Chandra X-ray Observatory, The higher-energy X-rays come primarily from the regions directly behind the shock front.
- Green: X-ray (0.3-1.4 keV), en:Chandra X-ray Observatory; Lower-energy X-rays mark the location of the hot remains of the exploded star.
- Yellow: Optical, en:Hubble Space Telescope; The optical image reveals 10,000 degrees Celsius gas where the supernova shock wave is slamming into the densest regions of surrounding gas.
- Red: Infrared, en:Spitzer space telescope; The infrared image highlights microscopic dust particles swept up and heated by the supernova shock wave.