Sedan riksdagen 1865–1866 avslutats den 22 juni 1866 så var de gamla stånden avskaffade och ersatta av en första kammare som valdes av landstingen och en andra kammare som valdes av folket. Rösträtten var dock kraftigt begränsad och valen förrättades vanligtvis av elektorer. Den nya riksdagen öppnades den 19 januari 1867 och avslutades den 16 maj samma år.
Totalt fanns det 315 riksdagsledamöter 1867, av vilka 239 [1] hade suttit i den gamla ståndsriksdagen;
Listan avser de riksdagsledamöter som var närvarande när första kammaren samlades den 18 januari 1867 och är baserad på riksdagsprotokollet från samma dag. I första kammaren fick partierna inte så stort genomslag, vilket framgår av tabellen. Det fanns dock två partier; Konservativa gruppen som var lite mer högerinriktad och Ministeriella gruppen, som var mer liberalt sinnad.
Ledamöternas partitillhörigheter är hämtade från bokserien Tvåkammarriksdagen 1867–1970 och bör betraktas med försiktighet eftersom partibildningarna under 1800-talet saknade mer omfattande organisation och inte var särskilt stabila. Ledamöternas yrke är taget från Statistisk tidskrift 1866, band 3.
Uppgifterna om ledamöternas yrken kommer som nämnts ovan ifrån Statistisk tidskrift 1866. Bland första kammarens ledamöter fanns de två statsministrarna Louis De Geer och Ludivg Manderström samt fyra andra statsråd: sjöminister Baltzar von Platen, finansministern Gustaf Lagercrantz, civilministern Gerhard Lagerstråle och ett konsultativt statsråd Pehr von Ehrenhielm. Bland de verksamma juristerna fanns presidenten i Kammarrätten Carl Göran Mörner, presidenten i Hovrätten över Skåne och Blekinge Thomas Munck af Rosenschöld samt presidenten i Svea hovrätt Gustaf Sparre. Sveriges justitieombudsman Nils Fröman samt ett justitieråd fanns också invalda. Antalet landshövdingar och överståthållaren utgjorde 14 av ledamöterna. Antalet civila och militära ämbetsmän utgjorde 50 stycken av ledamöterna, eller 40 %.[3]
4 ledamöter (3,2 %) tillhörde prästerskapet, varav 2 biskopar och 2 kyrkoherdar. Professorer och rektorer utgjorde var 4 stycken och läkare var 2 stycken av ledamöterna, dessa två grupper räknades ihop till 4,8 % tillsammans. Godsägarna var 40 stycken (eller 32 %) och bruksägarna 19 stycken eller 15 % av ledamöterna. Gruppen handlande och bankirer bestod av 6 ledamöter eller 4,8 %. 78 av ledamöterna, eller 62,4 % tillhörde adeln.[3]
Den äldsta ledamoten Jakob Wilhelm Sprengtporten var 72 år gammal och den yngsta ledamoten var 35-åriga Fredrik von Essen, den yngsta åldern tillåten för val till första kammaren.
Listan avser de riksdagsledamöter som var närvarande när andra kammaren samlades den 18 januari 1867 och är baserad på riksdagsprotokollet från samma dag. Vid riksdagen 1867 fanns två partier; Lantmannapartiet som var ett intresseparti för kammarens bönder och Ministeriella partiet som sympatiserade med regeringen. Många riksdagsledamöter tillhörde emellertid inget parti alls.
Stadsvalkretsar som låg i flera olika län har i regel sorterats under det län som kom först i länskodordningen. Valkretsarnas namn är hämtade från Statistisk tidskrift 1866, band 3. Ledamöternas partitillhörigheter är hämtade från bokserien Tvåkammarriksdagen 1867–1970 och bör betraktas med försiktighet eftersom partibildningarna under 1800-talet saknade mer omfattande organisation och inte var särskilt stabila.
Listan inkluderar valkretsar där valresultatet hävdes medan riksdagen pågick så att riksdagens sammansättning ändrades. Datumet avser den nya riksdagsmannens tillträde.
.svg)