Lista över historiska vägnummer i Sverige

Detta är en lista över historiska vägnummer i Sverige. För nu gällande vägnummer se lista över svenska vägar i nummerordning, riksväg och länsväg.

Denna lista omfattar vägnumreringen under den gula epoken (1945-1962) i sin helhet, samt de vägnummer under den gällande blå epoken (1962–) som har utgått eller fått en väsentligt ändrad sträckning.

I princip behölls vägnummer över 160 med mindre ändringar vid omläggningen 1962, om de inte blev riksvägar, och är ganska lika till våra dagar, medan de med nummer under 160 gjordes om helt 1962.

Gamla rikshuvudvägar

Gamla länshuvudvägar

Länshuvudvägar 20-59

Länshuvudvägar 60-99

Länshuvudvägar 100-139

Länshuvudvägar 140-179

Länshuvudvägar 180-219

Länshuvudvägar 220-259

Länshuvudvägar 260-299

Länshuvudvägar 300-339

Länshuvudvägar 340-379

Länshuvudvägar 380-401

Europavägar

I Sverige icke längre existerande europavägar från perioden 1962–1992:

Se även lista över äldre europavägar, som också redogör för dessa vägars sträckning utanför Sverige.

Gamla riksvägar

Riksvägar från efter 1962 som inte finns längre. Några nummer har återanvänts på en helt annan sträcka, andra används fortfarande för delar av den nedan angivna sträckan.

Gamla länsvägar

Se även

Referenser

  1. ^ [a b] Elling, Bengt; Kullbratt, Lars (1991). Kungsvägen genom Bohuslän. Vägverket. sid. 20. ISBN 91-88250-04-0 

Media som används på denna webbplats

Coat of arms of Sweden.svg
Författare/Upphovsman: Sodacan, Licens: CC BY-SA 4.0
Lilla riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.