Lind

Lind

Från Franz Eugen Koehler: Koehlers Medizinal-Pflanzen in naturgetreuen Abbildungen und kurz erläuterndem Texte Gera, 1883-1914

  • A Kvist i naturlig storlek
  • 1 Blomknopp, sedd från olika håll, förstorad
  • 2 Blomma uppskuren på längden, förstorat
  • 3 Pistill, förstorad
  • 4 Ståndare, förstorade
  • 5 Pollenkorn, förstorade
  • 6 Pistill uppskuren på längden, förstorad
  • 7 Fruktanlag, uppskuret på tvären, förstorat
  • 8 Täckta frukter och vinge, naturlig storlek
  • 9 Uppskuren frukt, förstorad
  • 10 Frukt uppskuren på längden, förstorad
  • 11 Dito uppskuren på tvären, förstorad
  • 12 och 13 Frön från olika håll, förstorat
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningMalvaordningen
Malvales
FamiljMalvaväxter
Malvaceae
SläkteLindar
Tilia
ArtLind
T. cordata
Vetenskapligt namn
§ Tilia cordata
AuktorMill.
Utbredning
Utbredningdområde
Kryss utmärker enstaka träd; triangel invandrat och naturaliserat bestånd
Synonymer
  • Tilia europaea L.
  • Tilia parvifolia Ehrh. ex Hoffm.
  • Tilia vulgaris Hayne
  • Lind (Tilia cordata Mill., även kallad skogslind) är ett ädellövträd inom släktet lindar och familjen malvaväxter.

    Historik

    När ädellövträden invandrade i södra Skandinavien 7 000–6 700 f.Kr. hade linden, med sina begränsade krav på växtförhållanden, inga svårigheter att konkurrera med den befintliga trädfloran, huvudsakligen asp, björk och tall. Under den varmare period som inträffade 6 000–3 000 f.Kr. kunde linden sprida sig upp till södra Norrland och blev i de sydligare delarna av landet ett dominerande trädslag. Under det kallare skede som sedan följde drog sig linden tillbaka men kan i dag åter påträffas upp till Norrlandsgränsen.

    Utseende

    Som fristående träd har en fullvuxen lind en vid och rundad krona. Trädet kan bli upp till 20 m högt och mycket gammalt.[1]

    Bladen är 3–6 cm[källa behövs], hjärtformade (därav artepitetet cordata = hjärtformad) och en aning asymmetriska, kala på ovansidan och på undersidan försedda med rostfärgade hårtofsar i nervvinklarna.[1] Färgen på tofsarna skiljer arten från andra lindar.[källa behövs] Bladskaften är kala.[1]

    Blommorna är grönvita och sitter upp till tio tillsammans i horisontella till upprätta knippen på ett långt skaft med ett stödblad på mitten. Detta blad fungerar som ett segel vid fröspridningen. Frukten är en nöt, 6–7 mm lång.[källa behövs]

    ”Seglet”.

    Linden står i blom under ungefär två veckor. I Sverige börjar blomningen tredje veckan i juli längs Götalands kustområden. Blomningstiden flyttar efter hand norrut och når lindens nordgräns i augusti.[källa behövs]

    Habitat

    Linden förekommer vild i större delen av Europa och nordvästra Asien. I Sverige finns den tämligen allmänt i skogar och lundar norrut till Ångermanland, framförallt i mellersta Sverige.

    Odlad är den vanlig i parker och trädgårdar.

    Användning

    Berlins paradgata "Unter den Linden"
    Nutida namn på gatan med lindar, som man har kunnat promenera under sedan 1600-talet
    Lindenallee, 1691
    Akvarell av Johan Stridbeck (1865 – 1714)

    Lindträ är ganska mjukt och används till sniderier,[1][2] och bland annat till lådsidor i äldre snickeri. Lind spricker inte, men kan ändra form något när blött trä torkar.[3][2]

    Förkolnad lind, som kan hämtas ur en nedbrunnen brasa, kan användas som ritkol.[1]

    Linden är ett av de träd som förr hamlades till kreatursföda.[källa behövs]

    Linden var förr[när?] en viktig källa för bast till korgar och mattor samt till ombindning inom trädgårdsmästeri.[2][1] Därav bäste, som dialektalt namn på lind.[4]

    Bin och andra insekter besöker gärna blommorna, som ger rikligt med nektar,[1] så rikligt att den kan droppa ut, innan insekterna hunnit förse sig. Av denna anledning ska man inte parkera sin bil under en blommande lind, då annars tak och motorhuv kan bli helt nedkladdat. Ibland är kladdet dock inte nektar, utan så kallat honungsdagg, utsöndrat av till insekter såsom bladlöss vilka dväljs bland lindblommorna.

    Enligt folklig tradition gäller att vattnet blivit tillräckligt varmt för friluftbad, när linden blommar.[källa behövs]

    Medicinsk användning

    Inom folkmedicinen används lindblommor främst som "örtte" vid förkylningar. Förutom en ökad svettning tycks lindblomte också öka kroppens allmänna infektionsförsvar.[5]

    I den svenska farmakopén ingick förr lind i form av blommor (Tiliæ Flores), bark (Cortex interior) och kol (Carbones).[1]

    Kulturellt

    • Lind är Bohusläns landskapsträd.[6] Förebilden torde dock inte vara skogslind, utan den besläktade art, som heter just bohuslind, Tilia platyphyllos Scop..
    • "Blomsterkungen" Carl von Linnés far antog namnet Linné inspirerad av en ståtlig lind i Småland i hembygden, och som familjen beundrade. En av Carls bröder antog sedermera namnet Tilliander efter det namn Tilia, som Carl myntat för lindsläktet.[källa behövs]
    NamnTraktFörklaring Referens 

    BästeVästergötlandBäste torde ha med det bast att göra, som kan utvinnas från lind[4]
    BarrlindDetta är en vilseledande beteckning för idegran, Taxus baccata L., som inte alls är besläktad med lindar[8]


    Se även

    Referenser

    1. ^ [a b c d e f g h] Anderberg, Arne; Anderberg, Anna-Lena (senast ändrad den 29 juni 2009). ”Tilia cordata Mill. - Lind”. Den virtuella floran. Naturhistoriska riksmuseet. Arkiverad från originalet den 5 december 2021. https://web.archive.org/web/20211205081023/http://linnaeus.nrm.se/flora/di/tilia/tilia/tilicor.html. Läst 7 februari 2024. 
    2. ^ [a b c] ”Lind”. Träcentrum Nässjö. https://www.tracentrum.se/sv/publikationer/traslagsinformation/lind/. Läst 7 februari 2024. 
    3. ^ Palm, Johan; Åhström, Anders; Wijk, Gunnar; Johansson, Susanne (2005). Fakta om lövträ. Träcentrum Nässjö. sid. 26. ISBN 91-631-8189-4. https://www.tracentrum.se/media/1147/fakta_om_lovtra.pdf. Läst 7 februari 2024 
    4. ^ [a b] bäste i Rietz, Ernst Johan, Svenskt dialektlexikon (1862–1867), sida 78, Gleerups, Lund 1862 – 1867, faksimilutgåva Malmö 1962
    5. ^ Heino, Raimo (2001). Våra läkande växter – En naturlig väg till ett friskare liv. PRISMA. ISBN 9789151834979 
    6. ^ Westerlind, Kjell (2014). Sveriges landskapsträd 
    7. ^ Afzelius, Arvid August; Geijer, Erik Gustaf (1816). Svenska folkvisor från forntiden. Stockholm: Zacharias Haeggström. sid. 114. https://archive.org/stream/svenskafolkviso01geijgoog#page/n118/mode/2up 
    8. ^ Anderberg, Arne; Anderberg, Anna-Lena (senast ändrad den 3 mars 2006). ”Taxus baccata L. - Idegran”. Naturhistoriska riksmuseet. Arkiverad från originalet den 23 oktober 2021. https://web.archive.org/web/20211023153144/http://linnaeus.nrm.se/flora/barr/taxa/taxus/taxubac.html. Läst 7 februari 2024. 

    Externa länkar

    Media som används på denna webbplats

    Question book-4.svg
    Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
    A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
    TiliaRadial.png
    Författare/Upphovsman: Lord of Konrad, Licens: CC0
    Radial section of old trunk of Tilia cordata
    20160620Tilia cordata1.jpg
    Författare/Upphovsman: , Licens: CC0
    Blüte der Winterlinde (Tilia cordata) am Staden in Saarbrücken
    Tiliacordata1-1.jpg
    Författare/Upphovsman: Marie Majaura, Licens: CC BY-SA 3.0
    Tilia cordata - Pollen (Rasterelektronenmikroskop)
    Tilia cordata sl1.jpg
    Författare/Upphovsman: Stefan.lefnaer, Licens: CC BY-SA 4.0
    Bud

    Taxonym: Tilia cordata ss Fischer et al. EfÖLS 2008 ISBN 978-3-85474-187-9
    Location: Rohrwald, district Korneuburg, Lower Austria - ca. 275 m a.s.l.

    Habitat: Carpinion betuli
    20140408Tilia cordata4.jpg
    Författare/Upphovsman: AnRo0002, Licens: CC0
    Winterlinde (Tilia cordata) im Naturschutzgebiet Marlach
    Lime tree fruits.JPG
    Författare/Upphovsman: Alreadyexist, Licens: CC BY-SA 3.0
    Плоды липы
    TiliaCross.png
    Författare/Upphovsman: Lord of Konrad, Licens: CC0
    cross section of old trunk of Tilia cordata
    Tilia cordata - Köhler–s Medizinal-Pflanzen-139.jpg
    Winter-Linde. A Pflanze in natürl. Grösse; 1 Blüthenknospe von verschiedenen Seiten, vergrössert; 2 Blüthe im Längsschnitt, desgl.; 3 Stempel, desgl.; 4 Staubgefässe, desgl.; 5 Pollenkörner, desgl.; 6 Stempel im Längsschnitt, desgl.; 7 Fruchtknoten im Querschnitt, desgl.; 8 Fruchtstand mit Deck- oder Flügelblatt, nat. Grösse; 9 geöffnete Frucht, vergrössert; 10 Frucht im Längsschnitt, desgl.; 11 dieselbe im Querschnitt desgl.; 12, 13 Same von verschiedenen Seiten, desgl.
    Tilia cordata bark 2 beentree.jpg
    Författare/Upphovsman: unknown, Licens: CC BY-SA 3.0
    Strasburger Bast Querschnitt.png
    Querschnitt durch Bast von Tilia cordata. v = Siebröhre, v* = Siebplatte in einer Röhre, c = Geleitzelle, p = Bastparenchym, k = kristallführende Zelle, l = Bastfasern, r = Markstrahl.
    Tilia cordata range.svg
    Författare/Upphovsman: Giovanni Caudullo, Licens: CC BY 4.0
    Distribution map of Tilia cordata (small-leaved lime).
         Native continuous range
    Native isolated population
    Introduced and naturalized (synanthropic)
    Braffe AR1bJPG.jpg
    Författare/Upphovsman: Jean-Pol GRANDMONT, Licens: CC BY 2.5
    Small-Lieved Linden (Tilia cordata).
    Lindenallee Berlin 1691.jpg
    Early view of the "Lindenallee", the later boulevard "Unter den Linden" in Berlin. Water-colour.