Lillian Hellman

Lillian Hellman
Lillian Hellman, 1939.
Född20 juni 1905[1][2][3]
New Orleans, Louisiana, USA
Död30 juni 1984[1][2][3] (79 år)
TisburyMartha's Vineyard, Massachusetts, USA
Medborgare iUSA
Utbildad vidColumbiauniversitetet
New York University
SysselsättningDramatiker, självbiograf, librettist, författare[4], manusförfattare[5], skådespelare
PartnerDashiell Hammett
Utmärkelser
National Book Award (1970)[6]
Ladies' Home Journal Women of the Year (1975)[7]
Paul Robeson Award (1976)[8]
Hedersdoktor vid Brandeis University
Fellow of the American Academy of Arts and Sciences
Redigera Wikidata

Lillian Hellman, född 20 juni 1905 i New Orleans, Louisiana, död 30 juni 1984 i TisburyMartha's Vineyard i Massachusetts, var en amerikansk dramatiker och författare.

Hellman var en av de mest betydande amerikanska dramatikerna. Hennes arbeten berör huvudsakligen samtida politiska och sociala ämnen och kännetecknas av psykologisk intensitet och liberala åsikter. Bland de mest kända märks The Children's Hour (1934), The Little Foxes (1939), Watch on the Rhine (1941) och Toys in the Attic (1960).

Under cirka 30 år levde hon tillsammans med författaren Dashiell Hammett, och hon berättar om deras förhållande i självbiografin An Unfinished Woman (1969). Scoundrel Time (1976) handlar om hennes erfarenheter som samarbetsovilligt vittne under förhören vid House Un-American Activities Committee under Joseph McCarthytidens hetsjakt på kommunister. Efter hennes bortgång har det uppstått tvivel om riktigheten i hennes memoarer, till exempel Pentimento (1973). Denna filmades under titeln Julia (1977), med Jane Fonda i rollen som Hellman.[9]

Lillian Hellman nominerades till en Oscar för bästa manus två gånger, 1941 för filmen Kvinnan utan nåd (The Little Foxes) och 1943 för Överraskade i gryningen (The North Star).

Hellman har en kraterVenus uppkallad efter sig.

Bibliografi, böcker och pjäser översatta till svenska

  • Leksaker på vinden (Toys in the attic, 1960) (otryckt pjäsöversättning av Göran O Eriksson, för Göteborgs stadsteater, 1965)
  • Och ändå ... (An unfinished woman, 1969) (översättning av Ingeborg von Rosen, Stockholm, Norstedt, 1971) ISBN 91-1-715301-8
  • Julia och andra porträtt (Pentimento: a book of portraits, 1973) (översättning av Sonja Bergvall, Stockholm: Trevi, 1979) ISBN 91-7160-400-6
  • De oskyldiga (The children's hour, 1934) (otryckt pjäsöversättning av Kerstin Gustafsson för Dramatiska teatern, 2013)
  • Vakten vid Rhen (Watch on the Rhine, 1941) (översättning av Klas Östergren för Dramatiska teatern, 2020)

Referenser

Noter

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, Lillian Hellman, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Internet Broadway Database, Lillian Hellman, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ American Women Writers : A Critical Reference Guide from Colonial Times to the Present, 1979.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, www.acmi.net.au .[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, www.nationalbook.org .[källa från Wikidata]
  7. ^ läs online, www.fordlibrarymuseum.gov .[källa från Wikidata]
  8. ^ läs online, The New York Times .[källa från Wikidata]
  9. ^ Lillian Hellman, American Masters.

Webbkällor

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Lillian-Hellman-1939.jpg
Photograph of Lillian Hellman, featured in an article titled "Name In Lights" (no author credit)