Libuše Moníková
| Libuše Moníková | |
| Född | 30 augusti 1945[1][2][3] Prag[4][5] |
|---|---|
| Död | 12 januari 1998[1][2][3] (52 år) Berlin[4] |
| Medborgare i | Tjeckien[6] |
| Utbildad vid | Karlsuniversitetet |
| Sysselsättning | Författare, germanist[5], anglist[5], universitetslärare, publicist[5] |
| Arbetsgivare | Kassels universitet Universität Bremen |
| Utmärkelser | |
| Alfred Döblinpriset (1987) Stadtschreiber von Graz (1988) Klosterneuburgs Franz Kafka-pris (1989) Adelbert von Chamisso-priset (1991) Johannes Bobrowski-medaljen (1992) Mainzer Stadtschreiber (1994) Förtjänstkors med band av Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden Tjeckiens förtjänstmedalj Vilenicapriset | |
| Redigera Wikidata | |
Libuše Moníková, född 30 augusti 1945 i Prag, död 1998 i Berlin, var en tjeckisk författare som skrev på tyska.
Liv
Moníková växte upp i Prag där hon studerade engelska och tyska vid Karlsuniversitetet. Efter studierna reste hon till Göttingen på ett ettårigt stipendium men kom så småningom att gifta sig med en tysk och bosätta sig permanent i landet. År 1970 avlade hon doktorsexamen på en avhandling om Shakespeares Coriolanus och dess adaptation av Bertolt Brecht, skriven under handledning av Eduard Goldstücker. Därefter undervisade hon ett antal år i litteraturvetenskap vid universiteten i Kassel och Bremen innan hon 1981 gjorde sin skönlitterära debut med novellen Eine Schädigung varpå hon ägnade sig helt åt författarskap.
Författarskap
Till sina främsta litterära influenser räknade Moníková först, under uppväxtåren, ryska författare, i synnerhet Fjodor Dostojevskij, och senare, efter att hon själv börjat skriva, Franz Kafka och Arno Schmidt. Hennes litterära produktion präglas tydligt av såväl Kafkas stil som hennes tjeckiska bakgrund: hon skrev gärna om hemstaden Prag och om händelser i Tjeckiens moderna historia såsom Pragvåren och den efterföljande sovjetiska ockupationen. Trots detta rönte hennes författarskap länge föga uppmärksamhet i hemlandet.
Hon erhöll en rad priser, däribland Alfred Döblin-priset för sin andra roman, Fasaden, som även blev hennes genombrott. 1991 tilldelades hon Adelbert von Chamisso priset.
Bibliografi
- Eine Schädigung, 1981
- Pavane für eine verstorbene Infantin 1983
- Die Fassade, 1987
- på svenska Fasaden i översättning av Ulrika Wallenström, 1989[7]
- Unter Menschenfressern. Ein dramatisches Menü in vier Gängen, 1990
- Schloß, Aleph und Wunschtorte, 1990
- Treibeis, 1992
- på svenska Drivis i översättning av Ulrika Wallenström, 1994[8]
- Prager Fenster, 1994
- Verklärte Nacht, 1996
- Der Taumel, 2000
Källor
- Nitzsche, Almut. ”Libuše Moníková”. FemBio Institut für Frauen-Biographieforschung. http://www.fembio.org/biographie.php/frau/biographie/libushe-monikova/. Läst 14 november 2014.
Noter
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Babelio, Libuse Moníková, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] FemBios databas, Libuse Moníková, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 23 november 2019.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF catalogue général, Bibliothèque nationale de France, läs online och läs onlineläs online, läst: 25 mars 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Moníková, Libuše; Wallenström Ulrika (1989). Fasaden: M.N.O.P.Q. : [roman]. Stockholm: Bonnier. Libris 7147663. ISBN 91-0-047581-5
- ^ Moníková, Libuše; Wallenström Ulrika (1994). Drivis: [roman]. Stockholm: Bonnier. Libris 7149041. ISBN 91-0-055654-8
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.