Liaodynastin

Liaodynastin
(Khitanska)
辽朝, 大遼國, 哈喇契丹 (Kinesiska)

907–1125


Liaorikets största utsträckning
Liaorikets största utsträckning
Liaorikets största utsträckning
HuvudstadShangjing, m.fl.
SpråkKinesiska, khitanska
ReligionBuddhism
StatsskickKhanat
Bildades907
 – bildades urTangdynastin
Upphörde1125
 – uppgick iJindynastin
(Kara-Khitan)

Liaodynastin (辽朝) var ett khitanskt rike, som åren 907–1125 härskade över områden som idag tillhör Kina, Mongoliet, Nordkorea, Ryssland och Kazakstan.

Rikets grundande

Khitanerna var ett nomadfolk, som hade sitt ursprung på Stora Hinggan-bergens skogbeklädda sluttningar. På 500-talet hade khitanerna grundat en egen stat i det som idag är Liaoning- och Jilin-provinserna i norra Kina. År 907, samma år som Tangdynastins rike gick under, grundade den khitanske fursten Abaoji ur Yelü-klanen det "Stora Khitanriket" (哈喇契丹). Från och med 916 använde dynastin regeringsperioder (nianhao) efter kinesiskt mönster.

Abaoji hade studerat hur tidigare icke-kinesiska dynastier styrt norra Kina. För att bevara khitan-folkets etniska identitet och maktposition inrättade han en dubbel administration av Liaoriket. De nomadiska delarna av riket styrdes av det "norra kansliet", medan dynastins kinesiska territorier styrdes av det "södra kansliet", som var utformat med Tangdynastins administration som förebild. För att ytterligare befästa khitanernas etniska identitet gav Abaoji år 910 order om att ett khitanskt skriftspråk skulle skapas. Kinesiska fortsatte emellertid att användas i administrationen parallellt med khitanska. Som ett uttryck för rikets dubbla karaktär utropade Abaoji sig själv både till storkhan och till himmelsk kejsare. Han grundade också en ny huvudstad i den norra delen av Khitanriket, Shangjing, som var belägen i det som idag är Chifengs stadsprefektur i Inre Mongoliet.

Expansionsperioden

När Abaoji 926 plötsligt avled, hade han efter kinesiskt mönster utsett sin äldste son som tronföljare. Detta accepterades emellertid inte av den khitanska aristokratin, som föredrog en form för tanisteri eller valkungadöme. Med hjälp av den inflytelserika änkekejsarinnan Yingtian utsågs istället Abaojis andre son Deguang till ny kejsare. Denne fortsatte sin faders expansionspolitik, och 938 tvingade han Senare Jindynastin att avträdda sexton prefekturer (燕雲十六州) i det som idag är norra Shanxi och Hebei. År 947 trängde Deguangs trupper ännu längre söderut och plundrade Senare Jindynastins huvudstad Kaifeng. För att fira de militära framgångarna bytte han samma år namn på sitt rike till "Det stora Liaoriket" (大遼國).

I takt med att Liao erövrade större områden skapades sammanlagt fem huvudstäder, två belägna på stäppen och tre innanför den gamla kinesiska muren.[1] Dessa var:

Liaorikets fall

Avsaknaden av en tydlig successionsordning försvagade så småningom Liaoriket, som återtog namnet Khitan 983 och sedan bytte tillbaka till Liao 1066. Ständiga krig med Xixia-riket i väster och Songdynastin i söder försvagade också Liao.

Relationerna till Songdynastin var särskilt spända, eftersom Song gjorde anspråk på de sexton prefekturerna i Nordkina, trots att dessa erövrats av khitanerna mer än tjugo år innan Song grundats. Under senare delen av 900-talet genomförde Songriket förgäves en rad militärkampanjer för att erövra detta strategiskt viktiga område. År 1005 slöts fördraget i Shanyuan mellan de två rikena, vilket bekräftade Liaos innehav av territoriet och ålade Song att erlägga tribut till Liao.

På 1100-talet hade jurchen-folket grundat Jindynastin i Liaorikets närhet i Manchuriet. På grund av den gemensamma fiendskapen mot Liao slöt Jin och Song förbund mot Liao. År 1123 hjälpte Jindynastin Song att återfå sex av de sexton prefekturerna, och två år senare krossades Liaoriket slutgiltigt. Detta tvingade khitan-folket att fly västerut, där man grundade Kara-Khitan-khanatet. Songs seger blev dock kortvarig, då Jindynastin stärkt av sina segrar erövrade norra Kina från Song år 1127 och tvingade Songhovet att flytta från Kaifeng till Hangzhou i södra Kina.

Liaoriket fick en egen dynastisk historia i De 24 historieverken och räknas därför som en del av Kinas historia.

Kinas historiatidsaxel
Förhistorisk tid
Xiadynastin 2070–1600 f.Kr.
Shangdynastin 1600–1046 f.Kr.
Zhoudynastin 1046–256 f.Kr.
Västra Zhoudynastin 1046–771 f.Kr.
Östra Zhoudynastin 770–256 f.Kr.
Vår- och höstperioden 770–481 f.Kr.
De stridande staterna 403–221 f.Kr.
Qindynastin 221 f.Kr.–206 f.Kr.
Västra Handynastin 206 f.Kr.–24 e.Kr.
Wang Mangs interregnum (Xin) 9–23 e.Kr.
Östra Handynastin 25–220
De tre kungadömena 220–280
Jindynastin 265–420
De sexton kungadömena 304–439
De sydliga och nordliga dynastierna
420–589
Suidynastin 581–618
Tangdynastin 618–907
Wu Zhaos interregnum (Zhoudynastin) 690–705
De fem dynastierna och De tio rikena
902–979
Songdynastin 960–1279
 Liaodynastin 907–1125
Jindynastin 1115–1234
Västra Xia 1038–1227
Yuandynastin 1271–1368
Mingdynastin 1368–1644
Shundynastin 1644–1645
Qingdynastin 1644–1911
Republiken Kina 1912–1949
Folkrepubliken Kina 1949–
Republiken Kina (Taiwan) 1949–

Regentlängd

Liaodynastin hade nio kejsare:

NrTempelnamn[2][3]Personnamn[3]Regeringstid[2]Regeringsperiod[3]
1Liao Taizu
遼太祖
Yelü Abaoji
耶律阿保機
907

926
Shence 神冊 916–921
Tianzan 天贊 922–926
Tianxian 天顯 926–927
2Taizong
太宗
Yelü Deguang
耶律德光
927

947
Tianxian 天顯 928–937
Huitong 會同 938–946
Datong 大同 947
3Shizong
世宗
Yelü Ruan
耶律阮
947

951
Tianlu 天祿 947–950
4Muzong
穆宗
Yelü Jing
耶律璟
951

969
Yingli 應歷 951–968
5Jingzong
景宗
Yelü Xian
耶律賢
969

982
Baoning 保寧 969–978
Qianheng 乾亨 979–982
6Shengzong
聖宗
Yelü Longxu
耶律隆緒
982

1031
Tonghe 統和 983–1011
Kaitai 開泰 1012–1020
Taiping 太平 1021–1030
7Xingzong
興宗
Yelü Zongzhen
耶律宗真
1031

1055
Jingfu 景福 1031
Zhongxi (Chongxi) 重熙 1032–1054
8Daozong
道宗
Yelü Hongji
耶律洪基
1055

1101
Qingning 清寧 1055–1064
Xianyong 咸雍 1065–1074
Taikang 太康 (Dakang 大康) 1075–1084
Da'an 大安 1085–1094
Shouchang 壽昌 (Shoulong) 壽隆 1095–1100
9Tianzuo
天祚
Yelü Yanxi
耶律延禧
1101

1125
Qiantong 乾統 1101–1110
Tianqing 天慶 1111–1120
Baoda 保大 1121–1125

Referenser

Noter

  1. ^ Wilkinson (2012), s. 769.
  2. ^ [a b] Mote, F.W. (2003). ”Buildning the Liao Empire” (på engelska). Imperial China 900-1800. Harvard University Press. sid. 53. ISBN 0674012127. https://books.google.se/books?id=SQWW7QgUH4gC&lpg=PP1&dq=mote%20imperial%20china%20900%201800&hl=sv&pg=PA53#v=onepage&q&f=false. Läst 21 februari 2017 
  3. ^ [a b c] ”Chinese History - Liao Dynasty Emperors” (på engelska). ChinaKnowledge.de. http://www.chinaknowledge.de/History/Song/liao-rulers.html. Läst 21 februari 2017. 

Tryckta källor

  • Mote, Frederick W. (1999) (på engelska). Imperial China, 900-1800. Cambridge, Mass.: Harvard University Press. Libris 5116324. ISBN 0-674-44515-5 
  • Wilkinson, Endymion Porter. (2012) (på engelska). Chinese history: a new manual. Harvard-Yenching Institue monograph series ; 84 ([Rev. ed.].). Cambridge, MA: Harvard University Asia Center. Libris 13753255. ISBN 978-0-674-06715-8 
  • Wittfogel, Karl August; Fêng Chia-shêng (1949) (på engelska). History of Chinese society: Liao (907-1125). Transactions of the American Philosophical Society, 0065-9746 ; N.S., 36. Philadelphia: American Philosophical society. Libris 532634 

Media som används på denna webbplats

契丹國.png
Khita-i Guk in Khitan large script characters.
Map of China 1142.jpg
Författare/Upphovsman: Yu Ninjie (uploaded on Commons by LiDaobing), Licens: CC BY-SA 3.0
Dinastía Song del sur
KaraKhitaiAD1200.png
Författare/Upphovsman: Gabagool, Licens: CC BY 3.0
Locator map of the Kara Khitais, c. 1200. (Partially based on Atlas of World History (2007) - The World 1000-1200, map)
Departure Herald-Detail.jpg
"Departure Herald", 26 m (85 ft) in length, from the Chinese Xuande reign period (1425-1435 AD); the painting shows the emperor's large procession heading towards the imperial tombs of the Ming emperors located roughly 50 km north of the capital Beijing. This painting is usually paired with another panoramic painting called "Return Clearing", 30 m (98 ft) in length, which shows the emperor returning to the capital from the tombs by river boat. From Paludan's source listed below, this passage describes a particular scene of this painting: "Detail of a silk scroll, The Emperor's Approach, showing the luxury in which the emperor Xuande travelled. Elephants were kept in the imperial elephant stables until around 1900 and were often used for ceremonial occasions, such as the emperor's visits to the Temple of Heaven. Here, however, the large number of horsemen accompanying the emperor's carriage suggests that the emperor was on a much longer journey in the countryside." Paludan, Ann. (1998). Chronicle of the Chinese Emperors: the Reign-by-Reign Record of the Rulers of Imperial China. London: Thames & Hudson Ltd. ISBN 0500050902. Page 177.
Tang Dynasty circa 700 CE.png
Författare/Upphovsman: Ian Kiu, Licens: CC BY-SA 3.0
Tang Dynasty circa 700 AD. Derived from Territories_of_Dynasties_in_China.gif and East-Hem 700ad.jpg.
KhitanAD1000.png
Författare/Upphovsman: Gabagool, Licens: CC BY 3.0
Locator map of the Khitan Empire, c. 1000. (Partially based on Atlas of World History (2007) - The World 750-1000, map)