Lewis Hamilton

Sir Lewis Hamilton
(c) Foto: Beto Issa/F1 GP São Paulo, CC BY 2.0 Hamilton vid Brasiliens Grand Prix 2022
Född	7 januari 1985 Stevenage, Hertfordshire, England, Storbritannien
Formel 1
#44 HAM
Aktiv	2007–idag
Mästartitlar	7 (2008, 2014, 2015, 2017, 2018, 2019, 2020)
Bästa resultat	1
Senaste stall	Mercedes
Debut	Australien 2007
Senaste lopp	Italien 2024
Antal lopp	348
Antal starter	348
Segrar	105
Andraplatser	56
Tredjeplatser	40
Pallplatser	201
Pole position	104
Snabbaste varv	67
Diskvalificerad	2
Poäng totalt	4828.5
Mer info	F1-karriär
Namnteckning
Uppdatering av statistik Tryck här

Sir Lewis Carl Davidson Hamilton, född 7 januari 1985 i Stevenage i England, är en brittisk racerförare, som kör för Mercedes i Formel 1. Han har vunnit förarmästerskapet i Formel 1 sju gånger – 2008, 2014, 2015 och 2017 - 2020. Hamilton är den förare som har vunnit flest Formel 1-lopp och tagit flest pole positions någonsin.

Lewis Hamilton härstammar delvis från Grenada.^[1] Vid 13 års ålder (1998) skrev han på ett kontrakt med Formel 1-stallet McLarens förarutvecklingsprogram, vilket även innebar en möjlighet till en förarplats i stallet. Därmed blev han den yngste föraren någonsin att inneha ett formel 1-kontrakt. Han debuterade i Formel 1 för McLaren i Australiens Grand Prix 2007 där han slutade på en överraskande tredjeplats. Britten tog sig upp på prispallen i sina första nio lopp – vilket ingen annan Formel 1-förare lyckats med – och besatte andraplatsen sammanlagt under sitt debutår, endast en poäng efter finländaren Kimi Räikkönen som vann mästerskapet. För sina insatser fick Hamilton som förste rookie motta Hawthorn Memorial Trophy.

Säsongen 2008 blev Hamilton som den då yngste i historien världsmästare, endast 1 poäng före Felipe Massa. Han fortsatte sedan hos McLaren fram till och med 2012 men blev som bäst fyra i mästerskapet vid två tillfällen.

Säsongen 2013 bytte Hamilton till Mercedes där han blev stallkamrat med barndomsvännen Nico Rosberg. 2014 tog han sin andra VM-titel efter en hård kamp med Rosberg. Under året vann Hamilton sin trettioandra F1-seger och slog därmed Nigel Mansells rekord på flest segrar för en brittisk F1-förare.

2015 vann Hamilton sin andra raka VM-titel. 2016 blev han slagen av sin teamkamrat Nico Rosberg som också blev världsmästare med Hamilton på andraplats i mästerskapet.

Hamilton vann därefter fyra raka VM-titlar under åren 2017–2020 med Valtteri Bottas som teamkamrat.^[2]

När Hamilton vann Eifels Grand Prix 2020 tog han sin 91:e vinst och tangerade därmed Michael Schumachers rekord i antal F1-segrar.^[3][4][5] I samband med intervjun efter loppet gav Mick Schumacher Hamilton sin fars hjälm från tiden då han körde för Mercedes.^[6] Vid Portugals Grand Prix 2020 tog Hamilton sin 92:a vinst och är således den Formel 1 förare som vunnit flest grand prix någonsin.^[7][8] När Hamilton kom etta i Turkiets Grand Prix 2020 tog han sin sjunde mästartitel. Detta innebar en tangering av Schumachers rekord i antal titlar.^[9]

Hamilton blev år 2009 utnämnd till MBE av Brittiska imperieorden.^[10] Den 30 december 2020 blev Hamilton dubbad till Knight av den brittiska drottningen Elizabeth II.^[11]

Hamilton föddes 1985 i Stevenage i England^[12] som son till Anthony Hamilton och Carmen Larbalestier. Hans farföräldrar emigrerade från Grenada till Storbritannien på 1950-talet. Föräldrarna separerade när han var två år gammal och som en följd därav bodde han med sin mor och med halvsystrarna Nicola och Samantha tills han var tolv, då han flyttade hem till sin far.

Hamiltons far köpte honom en radiostyrd bil 1991 som gav honom smak för racing. Hamilton blev tvåa i det brittiska BRCA-mästerskapet året därpå.^[13] Som en följd av detta köpte hans far en gokart till honom i julklapp, vid sex års ålder. Hans far lovade honom att han stödja hans tävlingskarriär så länge han arbetade hårt i skolan.

Hamilton har gått på The John Henry Newman School, en katolsk gymnasieskola i Stevenage.^[14] Vid sidan av sitt intresse för racing spelade han fotboll i skolans lag tillsammans med bland andra Ashley Young.^[15] Hamilton sade att om hans motorsportskarriär inte hade lyckats skulle han satsat på att bli fotbollsspelare.^[16] Hamilton körde karting mot Nico Rosberg, som han sedan tävlade mot i Formel 1.^[17]

I oktober 2007 meddelade Hamilton att han tänkte flytta från Storbritannien till Schweiz för att komma bort från mediebevakning men uppgav senare att den låga skatten var en bidragande orsak.^[18] Hamilton fick offentlig kritik från den brittiska politikern Bob Russell för att han försökte undvika de brittiska skatterna. Han bosatte sig i Luins vid Genèvesjön, där andra F1-världsmästare som Michael Schumacher, Kimi Räikkönen och Fernando Alonso varit bosatta.^[19] Sedan 2012 är han bosatt i skatteparadiset Monaco.^[20][21]

Hamilton äger ett jetplan av typen Bombardier Challenger 600 och hans favoritbil är AC Cobra, som han äger tre stycken av, två svarta och en röd.^[22][23][24]

Hamilton är sedan barnsben supporter till fotbollsklubben Arsenal.^[25]

Den 9 augusti 2022 köpte Hamilton och ett konsortium, bestående av S. Robson Walton, Carrie Walton Penner; Greg Penner; Condoleezza Rice och Mellody Hobson, Denver Broncos (NFL) för 4,65 miljarder amerikanska dollar.^[26][27]

Hamilton startade sin karriär med karting vid åtta års ålder.^[29] Han körde i fem olika serier: Cadet (1995-1996), Junior Yamaha (1997), Junior Intercontinental A (1998-1999), Intercontinental A (1999) och Formel A (2000). Vid tio års ålder bad han Ron Dennis, dåvarande stallchef för F1-stallet McLaren, om en autograf och sade till honom att han skulle vilja bli F1-förare och köra för hans stall.^[13] 1998 skrev han på ett kontrakt med McLarens förarutvecklingsprogram, vilket även innebar en möjlig chans till en förarplats i stallet. Därmed blev Hamilton, som då bara var tretton år gammal, den yngste föraren som någonsin haft ett formel 1-kontrakt.^[29]

Hamilton startade sin professionella racingkarriär vintern 2001/2002 i det brittiska Formula Renault Winter Series-mästerskapet, innan han flyttade till det Brittiska Formel Renault-mästerskapet i två år. Han blev trea 2002 och vann mästerskapet 2003. Dessutom körde han det Brittiska F3-mästerskapet och Formula Renault 2.0 Eurocup. Han lyckades bäst i Formula Renault 2.0 Eurocup, där han tog fyra pallplatser på sex lopp.

Till säsongen 2004 flyttade Hamilton till Formula 3 Euro Series. Med en seger på Norisring och ytterligare fyra pallplaceringar blev han femma i mästerskapet, en placering efter barndomsvännen Nico Rosberg. I slutet av säsongen lämnade Hamilton Manor Motorsport och flyttade till det franska toppstallet ART Grand Prix, med vilka han vann mästerskapet 2005. Hamilton dominerade säsongen och vann 15 av 20 lopp.^[13] Han vann även Masters of Formula 3 2005.

Tack vare sin prestation i Formel 3 avancerade han till GP2 Series under 2006.^[30] Hamilton fortsatte i stallet ART Grand Prix, som vunnit GP2-titeln 2005 med Nico Rosberg. Hamilton blev tvåa i premiären och tog sin första seger på Nürburgring. Han tog ytterligare en seger på Nürburgring i det andra loppet, och segrade även i loppet i Monaco och de båda loppen på Silverstone. Förutom fem segrar tog han sex andraplatser och två tredjeplatser. Hamilton tog sammanlagt 114 poäng under 2006 års säsong, och blev därmed GP2-mästare.^[13]

Hamiltons GP2-titel sammanföll med att de båda McLaren-förarna lämnade stallet.^[31][32] Efter månader av spekulationer om huruvida Hamilton, Pedro de la Rosa eller Gary Paffett skulle paras ihop med den regerande världsmästaren Fernando Alonso under 2007 bekräftades den 24 november att det blev Hamilton.^[33]

Hamilton började testa för McLaren i november 2006 och var vid några tillfällen snabbare än stallets testförare Pedro de la Rosa och resten av fältet. Vid sin debut i Australiens Grand Prix 2007 kvalificerade Hamilton sig som fyra och slutade som trea i loppet.^[34] Hamilton tävlade här mot barndomsvännerna Nico Rosberg och Robert Kubica. Vid det nästföljande loppet i Malaysia slutade han på andra plats och satte snabbaste varv.^[35] Vid det tredje loppet i Bahrain startade Hamilton från den andra startrutan och slutade tvåa i loppet.^[36] Därmed blev Hamilton den första formel 1-föraren som slutat på pallen i sina tre första formel 1-lopp.^[37] Hamilton delade efter tre lopp dessutom förstaplatsen i förarmästerskapet med sin stallkamrat och Kimi Räikkönen i Ferrari och blev den yngste i Formel 1:s historia att leda världsmästerskapet.

I Spanien kom han tvåa och gick upp i ensam ledning i VM-tabellen och dessutom den första formel 1-föraren som nått pallplats i sina fyra första formel 1-lopp.^[38] I Monaco kom han tvåa bakom sin stallkamrat Fernando Alonso, som därmed gick upp i delad ledning i mästerskapet.^[39] Hamilton blev här den första formel 1-föraren som slutat på pallen i sina fem första formel 1-lopp. Han tog sin första pole position och karriärens första F1-vinst i Kanada.^[40][41] Han gick därmed upp i ensam ledning i förarmästerskapet. Hamilton upprepade bedriften i USA och utökade ledningen i förarmästerskapet.^[42][43] I Frankrike stod han i första startledet men slutade trea, vilket var hans åttonde pallplacering i rad och fortsatt ledning i VM-tabellen.^[44][45] I Storbritannien hade han pole position, kom trea i loppet, vilket var hans nionde pallplacering i rad och fortfarande i VM-ledning.^[46]

Under det tredje elimineringsmomentet (Q3) vid kvalet till Europas Grand Prix fick Hamilton problem med höger framhjul och kraschade i hög fart snett in i en däckbarriär.^[47] Kvalificeringen rödflaggades och Hamilton fördes i ambulans till sjukhus för undersökning. Lewis skador bedömdes av läkare inte vara något hinder från att starta i loppet. Han kunde därför starta loppet från tionde startrutan.

Hamilton kom tillbaka i Ungern, där han tog pole position och sedan vann efter en mycket säker körning.^[48][49] Men eftersnacket kom att handla om kvalet, då Hamiltons stallkamrat, Fernando Alonso, hindrade Hamilton från att åka ut och göra ytterligare ett flygande varv. Hamilton hade satt snabbaste tid men kom in i depån för däckbyte för ytterligare ett varv. Alonso var redan vid deras delade depåplats. När Alonso fick signal att åka stannade han medvetet kvar 10 sekunder på platsen, utöver dem planerade tjugo sekunderna som var för att få fritt på banan, och sinkade därmed Hamilton. När Hamiltons däcksbyte var klart kom han ut på banan och passerade mållinjen fem sekunder efter att kvalet var över. Alonso hade satt snabbaste tid, men blev bestraffad av tävlingsledningen med fem positioners nedflyttning på startgriden.^[50] Mclaren som konstruktör fick inte tillgodoräkna sig några poäng ifrån loppet.^[51]I loppet efter i Turkiet låg han på tredje plats när en punktering på höger framdäck berövade honom pallplatsen. I Italien kom han på andra plats efter en tuff omkörning på Räikkönen när endast tio varv återstod.^[52] Han blev dock slagen av Alonso, vilket han även blev i Belgien, där han blev fyra.^[53] Han toppade då VM-tabellen med tre race kvar att köra. I regnloppet i Japan tog han pole position, satte snabbaste varv och vann säkert. I och med att Alonso kraschade och bröt loppet utökades Hamiltons ledning i mästerskapet till 12 poäng.^[54]

I Kina kunde Hamilton säkrat VM-titeln men han tvingades bryta loppet då han åkte av på väg in i depån för att byta sina helt utslitna däck.^[55] Resultatet i övrigt innebar att både Alonso och Räikkönen nu var med i kampen om förartiteln. Inför Brasilien räckte det med en andraplats för att säkra titeln. Han kvalde in på just den positionen, men blev omkörd av Räikkönen i starten. Alonso tog sig också förbi och i ivern att ta tillbaka sin plats bromsade han sig av banan. Han körde upp sig till sjätte plats men fick då ett misstänkt växellådeproblem och tappade all fart. Han föll ned till på artonde plats men lyckades ta sig upp sig till slutlig sjunde plats. Det räckte till en andraplats i VM efter Räikkönen, som vann förarmästerskapet med en poäng. Hamilton tog andraplatsen efter att ha kommit tvåa fler gånger än Alonso under säsongen.^[56] BMW och Williams körde med för låg bränsletemperatur under loppet och hade sammanlagt tre bilar före Hamilton. Stallen frikändes, men McLaren överklagade beslutet. FIA avslog Mclarens överklagan den 16 november, varvid Räikkönen fick behålla VM-titeln.

Hamilton höll sig i början av säsongen till reglerna, men efterhand uppstod ganska många tveksamma situationer och han drabbades även själv av en hel del saker.

I Monaco blev Hamilton beordrad av McLaren att inte göra några omkörningsförsök. I sin självbiografi avslöjade Hamilton att han fick order att vara fem sekunder efter, men att han svarade att han ville få köra om och detta gjorde honom besviken efter loppet. Hamilton råkade sedan försäga sig på den efterföljande presskonferensen, vilket innebar att en utredning mot McLaren sattes in. Både stallet och Alonso friades dock från stallordern.^[57]

I Europas Grand Prix två månader senare gjorde Hamilton något väldigt kontroversiellt. Strax efter starten snurrade han och satt kvar i bilen med motorn i gång. Han vinkade till funktionärerna och pekade på traktorn som skulle frakta bort de andra fem bilarna som kraschat på samma ställe. Dessa lämnades därhän, medan Hamiltons bil lyftes upp på banan, varefter han kunde fortsätta tävlingen.^[58] Mark Webber sa efteråt: "Det här är absurt. Vi kan inte ha traktorer som lyfter upp förare på banan. Det är inget Playstation-spel".^[59]

I Italien fortsatte Hamilton med sin taktik att stänga motståndare vid starten. Han ställde tydligt upp bilen snett och svängde tvärt över till vänster för att blockera Felipe Massa. Det hjälpte inte utan Massa hade det bättre spåret in i chikanen och Hamilton svängde skarpt in för att stöta på patrull i form av Massas hjul. Hamilton styrde då rakt genom avåkningszonen och släppte sedan aldrig tillbaka Massa, trots protester från Ferrari. På reprisbilder syntes tydligt att Hamilton använt zonen, men att bilarna bara touchat varandra. Beröringen var dock inte särskilt stor och domarna friade därför båda förarna, trots att Hamilton tjänat på manövern.^[52]

I Japan kraschade Alonso och säkerhetsbilen kom ut. Hamilton ledde fältet före Mark Webber i Red Bull och Sebastian Vettel i Toro Rosso, som båda gjorde sitt livs race. Hamilton tvärbromsade framför de båda och Webber tvingades upp jämsides och i sin tur tvärbromsa, för att undvika att köra förbi Hamilton. Vettel hade inte en chans att undvika en kollision med Webber varefter båda var ute ur loppet på ett onödigt sätt. Hamiltons agerande undersöktes veckan efter och han riskerade då ett straff, men blev friad, vilket inte Webber, Vettel och Hamiltons stallkamrat Fernando Alonso alls uppskattade. På en presskonferens i Kina var de tre förarna eniga om att det var Hamiltons fel och att han därför borde bli bestraffad.^[60] Dagen därpå blev Hamilton frikänd av tävlingsdomarna.^[61]

I loppet fortsatte Hamilton att köra på helt utslitna däck som var på väg att spricka varför tävlingsledningen uppmanade Hamilton att gå in i depå, men han och McLaren vägrade och stannade ute tills slitbanan var helt borta och trots att vare sig Räikkönens eller Alonsos däck hade optimalt grepp var de fyra sekunder snabbare än Hamilton per varv. Först då dyker Hamilton in i depåinfarten, men i den snäva vänsterkurvan på väg in åker han av och fastnar i sandfållan. Hamilton var mycket upprörd och gestikulerade argsint mot funktionärerna när han klev ur sin bil.^[55]

I Brasilien bröt Hamilton mot reglerna som säger att man bara får använda en typ av regndäck under fredagen.^[62] Han klarade sig undan en sportslig bestraffning, men fick böta 5 000 dollar. Under kvalet misstänktes han att ha hindrat Kimi Räikkönen under dennes sista kvalförsök, men Räikkönen och Ferrari valde att inte anmäla Hamilton för den manövern. Räikkönen tvingades ta ytterspåret i en viktig sektion på banan, fick sedan sladd och förlorade därmed chansen att ta pole position.^[63]

Säsongen 2008 fortsatte Hamilton att tävla för McLaren.^[64] Han inledde säsongen med en övertygande seger i Australien 2008, där bara sju bilar tog sig i mål.^[65] I det följande loppet i Malaysia 2008 kom han femma,^[66] efter att ha blivit nedflyttad på startgriden för att ha hindrat Nick Heidfeld under kvalet. I Bahrain 2008 slutade han på trettonde plats, efter att han missat starten och senare kolliderat med Fernando Alonso.^[67] Det följdes av en mer lyckad tävling i Spanien, där han tog sig förbi Robert Kubica i samband med starten, och sedan låg på fjärde plats under den första delen av loppet, innan han tog sig förbi Alonso i samband med dennes första depåstopp. Det blev till slut en tredjeplats bakom Räikkönen och Felipe Massa.^[68] I Turkiets Grand Prix kvalade Hamilton in som trea, men körde förbi stallkamraten Heikki Kovalainen i starten, och följde sedan Massa under den första stinten, tills han fick en mindre bränslemängd under den andra delen av tävlingen, och tack vare mindre vikt på bilen satte han press på och gick förbi Massa, men då Hamilton behövde tre depåstopp mot Massas två, klarade han inte av att besegra Massa. Han lyckades dock klämma sig förbi Räikkönen, som fastnat bakom Kubica i loppets inledning.^[69]

Hamilton vann sedan i Monaco 2008 efter att ha startat från den tredje rutan.^[70] Han körde in i skyddsräcket på sjätte varvet och fick punktering på höger bakdäck. Detta visade sig lyckosamt eftersom det regnade kraftigt och han därmed kom in tidigt i depån för däckbyte och extra tankning. Hamilton blev nu den förste engelsmannen att vinna i Monaco sedan 1969. Två misslyckade tävlingar följde. I den första, i Kanada, tog Hamilton pole position,^[71] och ledde övertygande under den första stinten, innan säkerhetsbilen kom ut. Han gick sedan i depån tillsammans med Robert Kubica och Kimi Räikkönen. Hamilton fick bränsle för fler varv på banan under den andra stinten, men satt sedan och kollade på displayen på ratten och såg inte den röda lampan där Räikkönen och Kubica stod och väntade, varpå han kraschade rakt in i Räikkönens bakvinge.^[72] Dessutom blev han bestraffad med tio placeringars nedflyttning till Frankrikes Grand Prix,^[73] ett straff McLaren accepterade. Loppet i Frankrike blev inte särskilt lyckat för Hamilton, som genade över en chikan, i ett försök att köra förbi Sebastian Vettel i mittfältet på det första varvet. Ett drivethrough tilldömdes Hamilton, som sedan inte klarade av att rädda några poäng, samtidigt som Massa vann före Räikkönen, vilket fick ned Hamilton till en fjärde plats i tabellen.^[74] Han vann sedan i Storbritannien 2008, vilket var hans första seger på hemmabanan.^[75] Loppet ansågs av många vara en av de bästa körningarna på blöt bana någonsin i formel 1. Hamilton utmanades initialt av Räikkönen, men Ferrari gjorde en taktisk miss när det gällde däcksvalet för finländaren, vilket öppnade vägen för en enkel seger för Hamiltons del.

I Tyskland 2008 dominerade Hamilton fartmässigt, genom att ta pole position med snabbaste tid i varje sektor på banan.^[76] Han tog därefter starten, och tog hand om kommandot direkt, då han öppnade upp en rejäl lucka mot Massa. Efter två tredjedelar av tävlingen kom säkerhetsbilen ut på banan, men Hamilton gick inte in i depån, vilket han erkände utan omsvep var ett felaktigt beslut. Han tvingades gå in i depån vid ett senare tillfälle, och han inte bygga upp den lucka som krävdes för att behålla ledningen, och kom ut från depån som fyra. Kovalainen släppte honom förbi sig, innan Massa, hindrad av bromsproblem, tvingades ge sig. Nelson Piquet Jr var det sista hindret, men han hade inte en chans mot Hamilton, som var kapabel till att köra mer än en och en kvarts sekund per varv snabbare, varje varv.

Finalen i Brasilien blev säsongens jämnaste lopp, som inte avgjordes förrän i den sista kurvan. Där hade hemmaföraren Massa pole position medan Hamilton,^[77] som ledde VM före just Massa med sju poäng, startade från fjärde plats. Det skulle räcka med en femteplats för Hamilton för att vinna förar-VM om Massa vann loppet. Med två varv kvar låg Hamilton femma när Sebastian Vettel körde om och petade ner engelsmannen till en sjätte plats och därmed en andraplats i VM-tabellen; detta då Massa ledde loppet. När brasilianaren gick i mål som en jublande vinnare låg Hamilton fortfarande på sjätte plats vilket i dåläget gjorde Massa till världsmästare. Med endast ett par kurvor innan mållinjen kom dock Vettel och Hamilton ikapp Timo Glock, som till skillnad från de förstnämnda inte bytt till regndäck när det börjat regna ett fåtal varv före målgång, och körde om honom. I och med omkörningen slutade Hamilton femma i loppet och tog därmed hem världsmästartiteln som den då yngste genom tiderna.^[78]

Den regerande världsmästaren Hamilton fortsatte med McLaren under 2009.^[64] I Australien 2009 kvalade han på femtonde plats och fick dessutom en bestraffning för ett otillåtet växellådsbyte.^[79][80] Han gjorde en bra start och var uppe på fjärde plats i slutet av loppet. Han fick senare tredjeplatsen då Jarno Trulli blev bestraffad för att ha kört om Hamilton under Safety Car.^[81] Men några dagar efter loppet diskvalificerades Hamilton för att ha saktat in bakom säkerhetsbilen och släppt förbi Trulli och sedan ljugit för banfunktionärerna vilket medförde att Trulli återfick sin tredjeplats.^[82] Hamilton tog poäng i Malaysia 2009,^[83] Kina 2009 och Bahrain 2009,^[84][85] men tog inte en enda poäng i de fem följande loppen. I Ungern däremot tog han en övertygande seger, hans tionde i karriären och den första i en KERS-utrustad bil.^[86] Han tog säsongens första pole position i Europa,^[87] men lyckades inte hålla den positionen in i mål, utan blev istället tvåa, efter Rubens Barrichello som vann.^[88] Den nästkommande loppet i Belgien bröt han på grund av en krasch under det första varvet,^[89] och i Italien bröt han återigen på grund av en krasch.^[90] När F1-cirkusen anlände till Singapore tog Hamilton pole och vann loppet.^[91][92] Han blev trea i de två nästkommande loppen, Japans- och Brasiliens Grand Prix.^[93][94] I säsongens sista lopp, Abu Dhabis Grand Prix, tog han pole position men tvingades bryta på grund av ett bromsproblem.^[95] Hamilton slutade säsongen på femte plats med 49 poäng.

Hamilton fortsatte att köra hos McLaren under 2010,^[64] men fick den regerande världsmästaren Jenson Button som stallkamrat istället för Heikki Kovalainen.^[96]

Hamilton blev trea i Bahrain,^[97] och gick i mål på sjätte plats i Australien efter att ha kolliderat med Mark Webber i slutet av loppet.^[98] I Malaysia kvalade han på tjugonde plats efter att ha valt torrdäck i kvalet det regniga kvalet.^[99] Men han körde upp sig och gick i mål på sjätte plats, igen. Hamilton fick dock en varning för att ha gjort en osportslig manöver mot Vitalij Petrov, men fick ingen bestraffning^[100]

Han blev tvåa i Kina, bakom stallkamraten Button.^[101] Det blev McLarens första dubbelseger sedan Italien 2007. I det nästkommande loppet i Spanien låg han på andra plats på det näst sista varvet när han fick en punktering och kraschade in i barriären.^[102] I Turkiet kvalade han tvåa och tog sin första seger för säsongen.^[103][104] I Kanada tog han pole position och hade fortfarande 100 % pole-rekord, eftersom han tagit pole position under alla år han kört där.^[105] Hamilton vann loppet och tog därmed ledningen i förarmästerskapet.^[106] I Europa klagade Alonso över radion på att Hamilton inte följt reglerna angående Safety Car. Hamilton blev inte bestraffad för incidenten, vilket Alonso var rasande över.^[107]

Han blev tvåa i sitt hemmalopp i Storbritannien,^[108] och följde upp det med en fjärdeplats i Tyskland.^[109] I Ungern bröt han på grund av ett växellådshaveri,^[110] men kom tillbaka starkt i den nästkommande tävlingen i Belgien, där han tog säsongens tredje seger och tog tillbaka ledningen i mästerskapet från Webber.^[111] Men de två följande tävlingarna blev inte skärkilt lyckade: Hamilton bröt båda.^[112][113] Detta innebar att han åkte ner till tredje plats i mästerskapet, efter Webber och Alonso. Han blev femma, tvåa och fyra i de följande tävlingarna och hade fortfarande chans på att bli världsmästare, men det var ytterligare tre förare som hade chans på det. Eftersom Hamilton hade tre förare framför sig i mästerskapstabellen var det i princip omöjligt. Han gjorde vad han kunde och blev tvåa i Abu Dhabi, men det räckte bara till en fjärdeplats i mästerskapet. Sebastian Vettel blev världsmästare och slog Hamiltons rekord som den yngsta F1-världsmästaren.^[114]

Hamilton fortsatte hos McLaren under 2011,^[64] vilket även Jenson Button gjorde. I Australien blev han tvåa, trots ett skadat golv på hans McLaren.^[115] I Malaysia kvalade han tvåa och gick i mål på sjunde plats, men fick 20 sekunders tidstillägg för att ha orsakat en kollision med Fernando Alonso.^[116] Hamilton tog sin första seger för säsongen i Kina,^[117] blev fyra i Turkiet och tvåa i Spanien.^[118][119]

I Monaco kvalade han tia efter att den tredje kvalomgången rödflaggades på grund av en kraftig krasch från Sergio Pérez i Nouvelle-chikanen.^[120] I tävlingen fick Hamilton ett drive-through-straff för att ha kört på Felipe Massa i Loews-hårnålen. Senare kraschade Jaime Alguersuari in i honom och hans bakvinge skadades. Loppet rödflaggades på grund av en krasch med Vitalij Petrov, och Hamilton kunde få sin bakvinge utbytt. Under omstarten kolliderade han med Pastor Maldonado i Sainte Devote, något som han sedermera fick 20 sekunders tidstillägg för.^[121][122] I en intervju med BBC efter loppet frågade en reporter varför han trodde att han hade varit uppkallad till tävlingsledningen i fem av de sex senaste tävlingarna, och han svarade att "Kanske är det för att jag är svart".^{[en 2][123]}

I Kanada kolliderade han med Mark Webber i den första kurvan. Några varv senare försökte Hamilton passera stallkamraten Button, men blev uttryckt i depåmuren och bröt en drivaxel, vilket innebar att han tvingades bryta.^[124] I de två kommande tävlingarna, Europas- och Storbritanniens Grand Prix, slutade Hamilton tvåa.^[125][126] I Tyskland tog han sin andra seger för säsongen då han höll Fernando Alonso och Mark Webber bakom sig.^[127] I Ungern gjorde han fem depåstopp och fick ett drive-through-straff för att ha tryckt Paul di Resta utanför banan. Trots det blev han fyra.^[128] I Belgien bröt han på det tolfte varvet på grund av en krasch.^[129] Hamilton tog en fjärdeplats på Monza efter en lång kamp med Michael Schumacher.^[130]

I Singapore kolliderade han med Felipe Massa, vilket han fick ett drive-through-straff för.^[131] I en intervju efter loppet sade Massa att "Hamilton inte använder sin hjärna".^[132] I Japan kolliderade han återigen med Massa, vilket han fick en reprimand för.^[133] Hamilton sade efter loppet att han tyckte att "Massa borde växa upp".^{[en 3][134]}

I Korea tog Hamilton pole position, och blev därmed den första att besegra Red Bull-förarna i kvalet.^[135] Han gjorde en bra start men blev omkörd av Sebastian Vettel i den fjärde kurvan på det första varvet, och blev därmed tvåa.^[136] I Indien var han näst snabbast i kvalet, men fick tre platsers nedflyttning för att ha ignorerat gulflagg under den fria träningen.^[137][138] Han blev sjua i loppet efter att ha kolliderat med Massa ännu en gång. I Abu Dhabi tog han segern efter att ledande Sebastian Vettel fått punktering.^[139] I Brasilien kvalade han fyra men bröt loppet på grund av ett växellådshaveri.^[140][141]

Hamilton fortsatte hos McLaren under 2012,^[64] tillsammans med Jenson Button. Han tog pole position i Australien,^[142] men gick i mål på tredje plats, efter Button och Vettel.^[143] I Malaysia tog han pole igen,^[144] men blev snabbt omkörd av Fernando Alonso och senare även av Sergio Pérez, vilket innebar att han blev trea.^[145] I Kina tog han sin tredje raka tredjeplats, och gick tack vare det upp i ledning i världsmästerskapet, två poäng före stallkamraten Button.^[146] Hamilton kvalade tvåa i Bahrain,^[147] men blev åtta i loppet efter det att en trasig hjulmutter gjort att depåstoppet tagit lång tid.^[148] Han tog pole position i Spanien, men diskvalificerades från kvalet eftersom han hade för lite bränsle för att komma tillbaka till depån.^[149][150] Trots att han startade sist på startgriden gick han i mål på åttonde plats.^[151]

Hamilton tog sin första seger för säsongen i det sjunde loppet – Kanadas Grand Prix – där han vann för tredje gången. I och med segern tog Hamilton tillbaka ledningen i världsmästerskapet.^[152]

Efter segern i Kanada följde tre mindre lyckade lopp: Europas, Storbritanniens och Tysklands Grand Prix. Men i Ungern kom han tillbaka, då han tog pole position och vann loppet.^[153] I Belgien kolliderade han med Romain Grosjean i samband med starten och kraschade in i mästerskapsledaren Fernando Alonso och Kamui Kobayashi.^[154] Hamilton vann i Italien och eftersom några av de värsta konkurrenterna i VM-striden bröt loppet, fanns hoppet vid liv.^[155] Han tog pole position i Singapore, men drabbades av ett växellådshaveri på det tjugoandra varvet.^[156] Hamilton tog ännu en pole position i Abu Dhabi, men bröt på grund av att bränsletrycket sjönk.^[157] I USA tog han segern, tack vare en DRS-omkörning på Sebastian Vettel.^[158] Han tog pole till säsongens sista lopp, Brasiliens Grand Prix, men bröt loppet på grund av en kollision med Nico Hülkenberg.^[159] Hamilton tog sammanlagt 190 poäng under säsongen och blev därmed fyra i VM-tabellen.

Den 28 september 2012 meddelades att Hamilton skrivit på ett treårskontrakt med Mercedes, som sträckte sig från 2013-2015. Hans stallkamrat blev barndomsvännen Nico Rosberg.^[160]

I hans första tävlingshelg för Mercedes, Australiens Grand Prix, kvalade han trea,^[161] men tappade två placeringar och blev femma i loppet.^[162] I Malaysia blev han trea, tack vare en teamorder som sade att Rosberg inte fick köra förbi Hamilton.^[163] I Kina tog han sin första pole position för Mercedes,^[164] men slutade trea i loppet.^[165] I Bahrain tog han en femteplats efter att ha startat nia.^[166] På Catalunya-banan gick han i mål på tolfte varv, ett varv efter segraren Fernando Alonso.^[167]

I Monaco blev han ut-kvalificerad av Rosberg för tredje loppet i rad, och uttryckte sitt missnöje av att bli slagen av stallkamraten.^[168] Rosberg tog sedan segern och Hamilton blev fyra.^[169] På Circuit Gilles Villeneuve startade han tvåa, men blev omkörd av Fernando Alonso i loppet och gick i mål på tredje plats.^[170] På hemmaplan i Storbritannien tog han pole position, men råkade ut för en punktering i loppet och blev fyra, smidigt som stallkamraten vann.^[171] I Tyskland tog han ännu en pole position, men lyckades inte bli bättre än femma.^[172]

I Ungern tog han sin första seger som Mercedes-förare. Han tog oväntat nog pole position,^[173] och gick i mål nästan 11 sekunder före tvåan Kimi Räikkönen.^[174] Efter sommaruppehållet kom Belgiens Grand Prix. Hamilton tog sin fjärde raka pole position,^[175] och var en av toppkandidaterna till att ta segern, men blev omkörd av Sebastian Vettel redan på det första varvet, och senare även av Fernando Alonso.^[176] Efter tredjeplatsen i Belgien tog han inte en enda pallplats under den resterande delen av säsongen, han var som bäst fyra i USA.^[177] Hamilton slutade säsongen på fjärde plats med 189 poäng, 208 poäng efter mästaren Vettel.

Hamilton fortsatte hos Mercedes under 2014,^[160] tillsammans med Nico Rosberg. I linje med en ny regel som införts i Formel 1 till säsongen 2014, där förarna fick välja vilket nummer de ville ha på bilen under sin Formel 1-karriär, valde Hamilton att tävla med nummer 44 eftersom det var det numret han hade i sin kartingkarriär.

Under försäsongstesterna i Spanien och Bahrain var Mercedes överlägsna, mycket tack vare motorenheten. I Australien tog han pole position,^[178] men tvingades bryta loppet i inledningen på grund av en skadad del i motorn, samtidigt som Rosberg tog en överlägsen seger.^[179] Han tog ännu en kvalseger i Malaysia och lyckades även vinna loppet.^[180] I Bahrain kvalade han tvåa, efter Rosberg som tog pole position.^[181] Hamilton gjorde en bättre start än Rosberg och kunde ta ledningen tack vare att han startade från insidan av banan. Han drog ifrån Rosberg men strax innan det första depåstoppet hade Rosberg kommit ifatt och började attackera, men utan att lyckas fullt ut. Hamilton behöll ledningen, men när omkring tio varv återstod var Rosberg precis bakom igen. Rosberg försökte flera gånger köra om Hamilton på utsidan i kurva 4, men fick ingen plats av Hamilton. När Rosberg bytte strategi och försökte i kurva 1 istället, blev han nästan påkörd av Hamilton, och uttryckte sitt missnöje över radion. Under podiumintervjuerna sade Rosberg att "Jag hatar verkligen att bli tvåa efter Lewis. Men det var det mest spännande loppet i min karriär".^{[en 4][182][183]}

Mercedes dominans fortsatte i Kina där Hamilton tog ännu en pole position och vann loppet, medan Rosberg slutade på andra plats.^[184] I Spanien tog han sin fjärde seger för säsongen – men blev hårt pressad av Rosberg i avslutningen.^[185] Tack vare segern tog Hamilton ledningen i världsmästerskapet. I Monaco kvalade han tvåa, efter Rosberg, och gick i mål på andra plats efter denne.^[186] I Kanada var Hamilton favorit till att ta pole position, men kvalade tvåa efter Rosberg.^[187] Under loppet drabbades båda förarna av samma problem med ERS-systemet, vilket även resulterade i problem med bromsarna för de båda förarna. Eftersom Hamilton använde bromsarna på ett sätt som slet de mer än vad Rosberg gjorde, tvingades Hamilton bryta därför att han inte hade tillräckligt med bromskraft kvar för att kunna fortsätta, medan Rosberg kunde fortsätta och gick i mål på andra plats.^[188]

(c) Kremlin.ru, CC BY 4.0

I Österrike satte han inte någon tid i den tredje kvalomgången efter att han snurrat på sitt kvalvarv. I loppet blev han tvåa, slagen av stallkamraten.^[189] På hemmabanan Silverstone kvalade han sexa, samtidigt som Rosberg tog pole position.^[190] I loppet låg Rosberg i ledning när han drabbades av ett växellådshaveri och Hamilton kunde gå upp i ledning, till publikens jubel. Hamilton vann sedan loppet, 30 sekunder före tvåa Valtteri Bottas.^[191] I kvalet till Tysklands Grand Prix drabbades Hamilton av ett bromsproblem och kraschade vilt.^[192] Han startade från den tjugonde startrutan men lyckades ändå komma i mål på tredje plats, efter Rosberg som segrade och Bottas som blev tvåa.^[193] I Ungern drabbades han av ännu ett tekniskt problem i kvalet, då bilen började brinna innan han hunnit sätta ett varv.^[194] Elden var så kraftig att han tvingades byta chassi och bestraffades därför med att få starta från depån.^[195] Efter några turliga händelser lyckades Hamilton ta tredjeplatsen.^[196]

Vid den första tävlingen efter sommaruppehållet, Belgiens Grand Prix, kvalade Hamilton tvåa efter Rosberg, som tog sin fjärde raka pole position.^[197] Hamilton gjorde en bättre start än Rosberg och låg i ledning när stallkamraten gjorde ett omkörningsförsök i Les Combes på det andra varvet. Hamilton lämnade inte plats nog för Rosberg, vilket resulterade i att Rosbergs framvinge skar sönder Hamiltons vänstra bakdäck omgående. Hamilton fick senare bryta tävlingen på grund av ett misstänkt motorproblem, efter det att han bett om att få bryta tävlingen.^[198] Han tog pole position och vann tävlingarna i Italien och Singapore, och tog ledningen i världsmästerskapet tack vare att Rosberg bröt tävlingen i Singapore.^[199][200]

Detta följdes av segrar i Japan – som stoppades på grund av kraftigt regn – Ryssland och USA, och tog då fem raka segrar för första gången i sin karriär. Hans tionde seger för säsongen var också hans trettioandra i F1-karriären, rekord för en brittisk Formel 1-förare.^[201] Hamilton blev världsmästare efter att ha vunnit Abu Dhabis Grand Prix, då stallkamraten – som var enda motståndaren i VM-striden – drabbades av tekniska problem.^[202] Hamilton sade efter loppet att "Det här är den bästa dagen i mitt liv".^{[en 5][203]}

• Chicane F1 – Lewis Hamilton
• Lewis Hamilton på Driver Database

• Officiell webbplats

Formula 3 Euro Series Säsonger 2003 • 2004 • 2005 • 2006 • 2007 • 2008 • 2009 • 2010 • 2011 • 2012 Vinnare Ryan Briscoe (2003) • Jamie Green (2004) • Lewis Hamilton (2005) • Paul di Resta (2006) • Romain Grosjean (2007) • Nico Hülkenberg (2008) • Jules Bianchi (2009) • Edoardo Mortara (2010) • Roberto Merhi (2011) • Daniel Juncadella (2012)

GP2 Series/GP2 Asia Series GP2 Series-säsonger 2005 • 2006 • 2007 • 2008 • 2009 • 2010 • 2011 • 2012 • 2013 • 2014 • 2015 • 2016 GP2 Series-mästare Nico Rosberg (2005) • Lewis Hamilton (2006) • Timo Glock (2007) • Giorgio Pantano (2008) • Nico Hülkenberg (2009) • Pastor Maldonado (2010) • Romain Grosjean (2011) • Davide Valsecchi (2012) • Fabio Leimer (2013) • Jolyon Palmer (2014) • Stoffel Vandoorne (2015) • Pierre Gasly (2016) GP2 Asia Series-säsonger 2008 • 2008/2009 • 2009/2010 • 2011 GP2 Asia Series-mästare Romain Grosjean (2008, 2011) • Kamui Kobayashi (2008/2009) • Davide Valsecchi (2009/2010) Bilar Dallara GP2/05 (2005-2007, Asia: 2008-2009/2010) • Dallara GP2/08 (2008-2010) • Dallara GP2/11 (2011-, Asia: 2011-)