Leucit

Leucit
Leucitkristaller i berg från Italien.
Kategori	Tektosilikater
Strunz klassificering	9.GB.05
Kemisk formel	KAlSi2O6
Färg	Vit till grå
Förekomstsätt	Vanligtvis som euedriska, pseudokubiska kristaller; sällan granulär, massiv
Kristallstruktur	Tetragonal
Tvillingbildning	Vanlig och upprepad på {110} och {101}
Spaltning	Svag på {110}
Brott	Konchoidalt
Hållbarhet	Spröd
Hårdhet (Mohs)	5,5 - 6
Glans	Glasaktig
Refraktion	nω = 1.508 nε = 1.509
Ljusbrytning	Enaxlig (+)
Dubbelbrytning	δ = 0,001
Dispersion	r < v distinkt
Transparens	Transparent till genomskinlig
Specifik vikt	2,45 – 2,50
Referenser	[1][2]

Leucit (från det grekiska ordet leukos som betyder vit), är ett stenbildande mineral och kaliumaluminiumsilikat med den kemiska formeln KAlSi₂O₆.^[3] Kristaller har formen av kubiska icositetrahedra men, som först observerades av Sir David Brewster 1821, är de inte optiskt isotropa och är därför pseudokubiska. Goniometriska mätningar som Gerhard vom Rath gjorde 1873 fick honom att hänvisa kristallerna till det tetragonala systemet. Optiska undersökningar har sedan visat att kristallerna är ännu mer komplexa till sin karaktär och att de består av flera ortorombiska eller monokliniska individer, som är optiskt biaxiala och upprepade gånger tvinnade, vilket ger upphov till tvillinglameller och ränder på ytorna. När kristallerna värms till en temperatur på cirka 500 °C blir de optiskt isotropa och tvillinglamellerna och ränderna försvinner, även om de dyker upp igen när kristallerna åter kyls ned. Denna pseudokubiska karaktär av leucit är mycket lik den hos mineralet boracit.

Leuciten är vit med en dragning åt grått eller gult, med en hårdhet på 5,5 - 5,6 och en specifik vikt på 2,47.^[4] Kristallerna är genomskinliga och glasartade när de är färska, om än med en märkbart dämpad "undervitrös" lyster på grund av det låga brytningsindexet, men förändras lätt för att bli vaxartade/fetiga och sedan matta och ogenomskinliga. De är spröda och går sönder med ett konchoidalt brott. Inneslutningar av andra mineral, arrangerade i koncentriska zoner, är ofta närvarande i kristallerna. På grund av färgen och formen på kristallerna var mineralet tidigt känt som "vit granat". Franska författare inom äldre litteratur kan använda René Just Haüys namn amfigène, men 'leucit' är det enda namnet på denna mineralart som erkänts som officiellt av International Mineralogical Association.

Leucit förekommer med mindre kiselsyra än kalifältspat och uppträder därför i stället för det senare mineralet i bergarter som bildats ur kalirika men kiselsyrafattiga silikatsmältor.

• Lista över mineraler

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Heliotrope, 9 oktober 2023..

• Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1036 

• Artikeln innehåller text från en nu öppen publikation: Spencer, Leonard James (1911). "Leucite". In Chisholm, Hugh (ed.). Encyclopædia Britannica. Vol. 16 (11th ed.). Cambridge University Press. pp. 503–504.

• Wikimedia Commons har media som rör Leucit.