Lepidocrocit
Lepidocrocit | |
Ett prov av lepidocrocit | |
Kategori | Oxidmineral |
---|---|
Strunz klassificering | 4.FE.15 |
Kemisk formel | γ-FeO(OH) |
Färg | Rubinröd till rödbrun, ljusrödaktig till röd-orange i genomsläppt ljus, gråvit i reflekterat ljus |
Förekomstsätt | Tillplattade fjäll aggregerade i plumusgrupper och rosetter; massiva, bladade till fibrösa eller glimmeraktiga |
Kristallstruktur | Ortorombisk |
Spaltning | Perfekt på {010} |
Hårdhet (Mohs) | 5 |
Glans | Submetallisk |
Refraktion | nα = 1,940 nβ = 2,200 nγ = 2,510 |
Ljusbrytning | Biaxial (-) |
Dubbelbrytning | δ = 0,570 |
Pleokroism | Stark; X = färglös till gul; Y = orange, gul, mörkröd-orange; Z = orange, gul, mörkare röd-orange |
Transparens | Transparent |
Streckfärg | Matt orange |
Specifik vikt | 4 |
Referenser | [1][2][3] |
Lepidocrocit eller lepidokrokit, även kallad esmeraldit eller hydrohematit, är en järn(III)oxid med formeln γ-FeO(OH), som är mindre vanlig än dess nära släkting goethit, α-FeO(OH), med samma kemiska formel men med en annan kristallstruktur. Lepidocrocite har en ortorombisk kristallstruktur, en Mohs hårdhet på 5, en specifik vikt på 4, en submetallisk lyster och gulbrun streckfärg. Den är röd till rödbrun och bildas när järnhaltiga ämnen rostar under vattnet.
Lepidocrocit beskrevs första gången 1813 med fynd från Zlaté Hory polymetalliska malmfyndighet i Mähren, Tjeckien. Namnet kommer från grekiskans lipis för fjäll och krokis för fiber.
Struktur
Strukturen hos lepidocrocit liknar den böhmitstruktur som finns i bauxit och består av skiktade järn(III)oxidoktaedrar bundna genom vätebindning via hydroxidskikt. Denna relativt svagt bundna skiktning står för mineralets fjällande form.
Förekomst
Lepidokrocit finns vanligtvis i vittring av primära järnmineraler och i järnmalmsfyndigheter. Det kan ses som rostskal inuti gamla stålvattenrör och vattentankar. Den kan framför allt bildas i blöta miljöer med omväxlande oxidation – reduktion. Snabb oxidation av Fe2+ tycks gynna bildandet av lepidocrocit. Lepidocrocit är också tillsammans med bland annat goethit och magnetit/maghemit en vanlig beståndsdel i rost. Precis som goethit utgörs lepidocrocit av små partiklar med en stor specifik yta.
Se även
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Lepidocrocite, 8 april 2024.
- Lepidocrocite and Boehmite Structure, Steven Dutch, 8 mars 2002.
Noter
- ^ Webmineral data
- ^ Mindat with locality data
- ^ ”Handbook of Mineralogy”. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924140303/http://www.handbookofmineralogy.com/pdfs/lepidocrocite.pdf. Läst 2 juni 2024.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Lepidocrocit.
- http://www.webmineral.com/data/Lepidocrocite.shtml
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Memcbr, Licens: CC BY-SA 4.0
Rendering of the lepidocrocite (gamma-FeO(OH)) crystal structure. Iron atoms shown as brown spheres; lattice oxygen as red spheres; and hydroxyl oxygen as magenta spheres. Hydrogen atoms are not shown. Black lines indicate one unit cell. Structure parameters taken from F. Ewing, J. Chem. Phys. 3 (1935) 420-424. Image created using VESTA software (K. Momma and F. Izumi, J. Appl. Crystallogr. 44 (2011) 1272-1276).