Lena Nyman

Lena Nyman
Lena Nyman 1967, vid inspelningen av Jag är nyfiken - gul.
Född	Anna Lena Elisabet Nyman 23 maj 1944 Stockholm, Sverige
Död	4 februari 2011 (66 år) Adolf Fredriks församling, Stockholm, Sverige
Aktiva år	1955–2006
Make	Rune Andersson (1977–1979)
Partner	Tomas Pontén (sambo en tid)
Guldbaggen Bästa kvinnliga huvudroll 1968 Jag är nyfiken - gul
IMDb SFDb

Anna Lena Elisabet Nyman, född 23 maj 1944 i Stockholm,^[1] död 4 februari 2011^[2] i Adolf Fredriks församling i Stockholm,^[3] var en svensk skådespelerska. Hon var engagerad bland annat vid Dramaten och Stockholms stadsteater och medverkade i många filmer.

Lena Nyman växte upp vid Lidnersplan i Kristineberg på Kungsholmen i Stockholm.^[4] Hennes föräldrar var konstnären Lennart Nyman^[5] och pälssömmerskan Margit, ogift Svensson. Lena Nyman började på teaterskola redan som sexåring.^[6]

Nyman hade allt från dramatiska roller till lättsamma komediroller på sin meritlista. Hon debuterade vid elva års ålder i den barnförbjudna thrillern Farligt löfte, medverkade samma år i Luffaren och Rasmus och försörjde sig därefter själv som skådespelare. När hon kom in på Statens scenskola 1964 var det mest för att få lugn och ro ett tag; hon hade då redan hunnit medverka i flera pjäser på Dramaten och gjort ett flertal filmroller.

Bland hennes många roller på Dramaten kan nämnas Polly i Tolvskillingsoperan (1969), Hedvig i Vildanden (1972), Pernille i Den jäktade (1974) och titelrollen i Medea (1986). Hon samarbetade i ett antal produktioner med regissören Alf Sjöberg, som hon i intervjuer sa var hennes favoritregissör. Många av deras teateruppsättningar gjordes också som TV-produktioner. Dessutom arbetade hon med regissörer som Ingmar Bergman, även på film, med Liv Ullmann och Ingrid Bergman, som utvecklingsstörd dotter i Höstsonaten (1978), Bo Widerberg och inte minst i filmer av Vilgot Sjöman. Hon samarbetade ofta och gärna med skådespelare som Ernst-Hugo Järegård, Margaretha Krook, Gösta Ekman och Allan Edwall. På den sistnämndes Teater Brunnsgatan Fyra i Stockholm arbetade hon också ett flertal gånger med nära vännen Kristina Lugn.

År 1973 överraskade Lena Nyman som revyartist i Svenska Ords Glaset i örat på Berns; hennes monolog Stadslollan blev något av en revyklassiker. Därefter följde många produktioner tillsammans med Hasse och Tage, bland annat scenproduktionerna Svea Hund på Göta Lejon (1976) och Fröken Fleggmans mustasch (1982), samt filmer som Släpp fångarne loss – det är vår!, Picassos äventyr, Sopor och P&B.

Nyman var en viktig del av svensk filmhistoria ända sedan genombrottet i den skandalomsusade filmen Jag är nyfiken – gul (1967). Andra filmer där hon hade framträdande roller är till exempel Ronja Rövardotter och Morrhår och ärtor. Hon medverkade också i en mängd TV-produktioner, bland annat med huvudroller i Lysistrate och Drottning Kristina, båda 1981.

Nyman hade även framgångar som vissångerska. Hon gjorde skivor tillsammans med trubaduren Rune Andersson, som hon under några år på 1970–talet var gift med, och har tolkat svenska poeter, främst Karin Boye, i Berndt Egerbladhs tonsättning, och sjungit in barnvisor.

Lena Nyman avled den 4 februari 2011 efter en längre tids sjukdom, i KOL och Guillain-Barrés syndrom. Efter begravningsgudstjänsten i Adolf Fredriks kyrka i Stockholm den 7 mars gravsattes hon samma dag på Norra begravningsplatsen.^[7]

År 2020 utgavs Lena Nymans dagböcker ^[8], redigerade av filmaren Isabel Andersson och som även blir en film "Lena" ^[9]. En recensent skriver att "det är omöjligt att inte läsa dem med metoo-glasögon", och hur det gör ont att läsa om uppseendeväckande grymma omdömen från manliga filmrecensenter. Det framgår hur hon själv retar sig på kvinnor som anpassar sig och gör sig söta för män, men att hon vet att hon själv än så länge är samma skrot och korn, istället för att bli självständig, oberoende, fri och intressant.^[10] Filmen Lena av Isabel Andersson hade premiär den 17 september 2021.^[11]

• 2020 – Nyman, Lena; Andersson Isabel. Dagböcker och brev i urval 1962-1974. [Lund]: Ellerströms. Libris z9gp3lj2w27h470l. ISBN 9789172475908 

• 1975 – Var mig nära (med Rune Andersson)
• 1976 – Ja visst gör det ont - Lena Nyman sjunger Karin Boye
• 1977 – En refrängsångares själsliv (med Rune Andersson)
• 1978 – Älskade (med Rune Andersson)
• 1985 – Så länge du har lust
• 1997 – Bloss (texter av Bodil Malmsten)
• 2000 – Min skattkammare

• 1968 – Guldbagge för bästa skådespelerska (Jag är nyfiken-filmerna)
• 1972 – Svenska teaterkritikers förenings Teaterpris
• 1975 – Svenska Akademiens teaterpris
• 1991 – Guldmasken som "Bästa kvinnliga skådespelare" (i Skvaller)
• 1995 – Guldmasken som "Bästa kvinnliga skådespelare" (i I nöd och lust) tillsammans med Yvonne Lombard och Mona Malm
• 2004 – Litteris et Artibus
• 2006 – Dramatens O'Neill-stipendium
• 2009 – Cornelis Vreeswijk-stipendiet

Lena Nyman-sällskapet delar årligen den 23 maj ut ett pris till Lena Nymans minne. Det ska gå till en skådespelare, artist eller konstnär, som verkar i Lena Nymans anda. Priset delades ut första gången samtidigt med sällskapets bildande den 23 maj 2014, vilket skulle ha varit Lena Nymans 70-årsdag. Det består av en flaska Dom Perignon som var hennes favoritchampagne och delas ut vid hennes grav på Norra begravningsplatsen i maj.^[22][23]

• Lena Nyman i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon
• Persson, Annika (2013). Jag vill ju vara fri: en bok om Lena Nyman. Stockholm: Norstedt. Libris 13585311. ISBN 9789113046204 

• Wikimedia Commons har media som rör Lena Nyman.
• Lena Nyman på SVT Play
• Lena Nyman på Svensk Filmdatabas
• Lena Nyman på Internet Movie Database (engelska)
• Lena Nyman, Rollboken. dramaten.se.
• Lena Nymans arkiv, Musik- och teaterbiblioteket (Musikverket)