Leiopelma hamiltoni
| Leiopelma hamiltoni Status i världen: Sårbar[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Groddjur Amphibia |
| Ordning | Stjärtlösa groddjur Anura |
| Familj | Stjärtmuskelgrodor[2] Leiopelmatidae Fejérváry, 1923 |
| Släkte | Leiopelma |
| Art | L. hamiltoni |
| Vetenskapligt namn | |
| § Leiopelma hamiltoni | |
| Auktor | McCulloch, 1919 |
| Utbredning | |
 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Leiopelma hamiltoni är en primitiv grodart från Nya Zeeland som tillhör släktet Ascaphus och familjen stjärtmuskelgrodor. Den är döpt efter biologen Harold Hamilton, som först beskrev arten[3].
Beskrivning
Arten är en liten, vanligtvis brunaktig groda, även om grönaktiga individer också förekommer. Hanen kan bli upp till 43 mm lång, honan 49 mm. Huden är försedd med vårtliknande körtlar som avsöndrar ett irriterande sekret som skydd mot fiender. Den saknar i regel helt simhud på bakfötterna.[3] Som alla arter i familjen saknar den trumhinna och struphuvud, och kan endast frambringa svaga, kväkande ljud.[4]
Utbredning
Grodan finns i ett stort stenröse på Stephens Island mellan Nya Zeelands nordö och sydö, samt som inplanterad på en liten, närbelägen ö, Nukuwaiata. Hela beståndet beräknas till mellan 300 och 800 individer. Försök gjordes tidigare att introducera den i ett nytillverkat stenröse på samma ö som den ursprungliga populationen, men med liten framgång. Inplanteringarna på Nukuwaiata, som skedde vid två tillfällen, 2004 och 2006, lyckades bättre.[1]
Ekologi
Leiopelma hamiltoni är nattaktiv och lever på marken. Under dagen gömmer den sig i fuktiga, mossbeklädda utrymmen i klippskrevor och mellan stenar.[4] Parning och äggläggning sker på samma lokaler, och ur äggen kläcks så gott som fullbildade ungar; något egentligt, frisimmande yngelstadium saknas.[1] Hanen vaktar äggen och efter kläckningen klättrar de unga grodorna upp på faderns rygg, och fortsätter sin utveckling där.[4] Ungarna blir könsmogna vid 3 till 4 års ålder.[3]
Status
Även om populationen ökar, är Leiopelma hamiltoni klassificerad som sårbar ("VU") av IUCN, framför allt på grund av den mycket ringa populationen, 300 till 800 individer. Främsta hot är predation av svartråtta och tuatara. Farhågor finns även att den riskerar att drabbas av samma svampsjukdom, chytridiomycos, som har så svårt decimerat dess nära släkting Leiopelma archeyi. Hotet från tuatarorna har man försökt avvärja genom att ett tuatarasäkert stängsel byggts runt det stenröse där den ursprungliga populationen lever.[1]
Referenser
- ^ [a b c d] IUCN SSC Amphibian Specialist Group 2015 Leiopelma hamiltoni . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 26 juni 2020.
- ^ ”svansgroda”. Nationalencyklopedin. 2009. http://www.ne.se/svansgroda. Läst 15 oktober 2009.
- ^ [a b c] Chih Wang (22 april 2003). ”Leiopelma hamiltoni Hamilton's Frog” (på engelska). AmphibiaWeb, University of California. https://amphibiaweb.org/species/2065. Läst 26 juni 2020.
- ^ [a b c] Phil Bishop. ”Amphibians” (på engelska). EDGE, The Zoological Society of London. Arkiverad från originalet den 21 september 2010. https://web.archive.org/web/20100921202044/http://edgeofexistence.org/amphibians/species_info.php?id=562. Läst 16 oktober 2009.
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Phil Bishop, Licens: CC BY-SA 2.5
Leiopelma hamiltoni
(c) Tnarg 12345 from en.wikipedia.org, CC-BY-SA-3.0
Distribution of Hamiltons Frog (Leiopelma hamiltoni).