Leif Carlsson (redaktör)
| Leif Carlsson | |
| Född | 1930 Uddevalla, Sverige |
|---|---|
| Död | 2002 |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Uppsala universitet |
| Sysselsättning | Journalist |
| Redigera Wikidata | |
Leif Carlsson, född 6 augusti 1930 i Uddevalla, död 25 juli 2002 i Uppsala, var en svensk kultur- och ledarskribent.
Biografi
Leif Carlsson studerade vid Uppsala universitet och var aktiv i högerpartiet sedan 1950‑talet.[1] Han var nästan färdig med en doktorsavhandling när han i stället blev journalist i Stockholm.[1] Han anställdes på Svenska Dagbladet 1962.[2] Carlsson var chef för tidningens kulturredaktion 1969–1981,[2] och var ledarskribent sedan 1962[3]. Han hade fast tjänst till början av 1990‑talet och medarbetade sedan mot styckebetalning[3] till 2000, då han inte fick förnyat kontrakt av nytillträdde chefredaktören Mats Johansson[2].
Omdömen om Leif Carlssons betydelse som konservativ opinionsbildare
Leif Carlsson var en ledare inom Sveriges konservativa kulturliv.[1] Han hade en särställning i en vänstertid i Kultursverige. Sveriges Radios OBS! Kulturkvarten skötte ofta, enligt Gunnel Törnander, sin avtalade opartiskhet ”genom att ringa Svenska Dagbladets dåvarande kulturchef Leif Carlsson, som snabbt kom och åstadkom balans i programmet”. Enligt Törnander lät Leif Carlsson ”bra i radio, var mycket kunnig och kunde snabbt tala in ett hörvärt inlägg. Vårt problem var att Leif Carlsson länge var ganska ensam i rollen.”[4]
Enligt Håkan Hagwall kallade politiska motståndare Leif Carlsson ”från femtiotalet och i decennier framåt […] ’högerns enda intellektuelle’, ’något så sällsynt som en begåvad konservativ’, ’den enda i den svenska högern som kan uttrycka en tanke’ et cetera […]”. ”Leif blev”, menade Hagwall, ”under något årtionde högeralibit i mängder av studiosamtal och paneldebatter”.[3] Enligt Mats Gellerfelt var han en tid ”hart när […] den ende borgerlige opinionsbildaren, i synnerhet inom kulturområdet, av betydelse”.[5]
Dagens Nyheters Barbro Hedvall kallade honom en ”sann konservativ”.[6] ”Det finns”, menade Hedvall, ”skribenter utan vilka en tidning inte kan tänkas. Leif Carlsson är en sådan. ’Tänk Svenska Dagbladet och du tänker Leif Carlsson.’”[6]
Han hade partipolitisk erfarenhet,[7] och hade som ledarskribent ett brett politiskt ämnesval.[3] Hans stil var omisskännlig; även osignerade ledarartiklar uppfattades av läsarna som typiska Leif Carlsson‑artiklar.[5] Enligt Svenska Dagbladets förre chefredaktör Gustaf von Platen var han och Olof Lagercrantz den svenska ”pressens två mest lysande stilister”.[8] Han var enligt Dagens Nyheter ”en av den svenska tidningsvärldens stora stilister och företrädare för en bildningsvärld som inte längre är gångbar ens i Sv[enska ]D[agbladet]”.[2] Leif Carlssons bildningsvärld var djupa kunskaper i Europas kristna kulturarv; han forskade i Sveriges latinskspråkiga disputationslitteratur men övergick till journalistik när doktorsavhandlingen förelåg i korrektur.[1]
Leif Carlsson var major i flygvapnets reserv.[1]
Priser och utmärkelser
- Förste mottagare av Moderata samlingspartiets kulturpris 1978
Noter
- ^ [a b c d e] Thure Stenström: ”Leif Carlsson – mannen utan svek”, Svenska Dagbladet25 juli 2002. [1]
- ^ [a b c d] ”Tyska Mari”, Dagens Nyheter 12 mars 2000.
- ^ [a b c d] Håkan Hagwall: ”Han skrev med förkärlek om jordnära ting”, Svenska Dagbladet 27 juli 2002, sidan 2.
- ^ Gunnel Törnander: ”OBS! – den gamla kvarten”, Dagens Nyheter 1 april 1993.
- ^ [a b] Mats Gellerfelt: ”Stilist med malört i pennan plockar ner namnskylten”, Svenska Dagbladet 30 juni 2000.
- ^ [a b] Barbro Hedvall: ”DN gratulerar: En gentleman tar avsked”, Dagens Nyheter 4 augusti 2000.
- ^ Andre vice ordförande för Högerns ungdomsförbund från 1961, ”Ny ordförande vald för högerungdomen”, Dagens Nyheter 18 juni 1961, sidan 15.
- ^ Annika Persson: ”SvD:s förre kulturchef Leif Carlsson är död”, Dagens Nyheter 26 juli 2002.
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.