Ledstrålestyrning
 | Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
%2c_in_October_1963_(NH_98688).jpg)
Ledstrålestyrning är ett relativt enkelt styrsystem för robotar. På 1950-talet användes riktade radiovågor som ledstråle, men moderna vapen använder laser.
Princip
En ledstrålestyrd robot har fyra mottagare som är riktade bakåt, ofta en på varje vingspets. När roboten ligger mitt i strålen är signalen lika stark i alla mottagare. Om signalen blir svagare i en mottagare svänger roboten åt motsatt håll för att hålla sig kvar i strålen. Fördelen är att roboten inte är beroende av strålning eller ekon från målet och att den är relativt okänslig för störning. Nackdelen är att ledstrålesändaren måste vara i direkt anslutning till skytten/vapenbäraren för att kunna "fånga" roboten i strålen efter avfyring och att strålen måste riktas mot målet tills roboten träffar.
Exempel på ledstrålestyrda vapen
| Radar | Laser |
|---|---|
|
|
Se även
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Tkgd2007, Licens: CC BY-SA 3.0
A new incarnation of Image:Question_book-3.svg, which was uploaded by user AzaToth. This file is available on the English version of Wikipedia under the filename en:Image:Question book-new.svg
USS Oklahoma City (CLG-5): Plan view of guidance radars for the ship's RIM-8 Talos guided missiles atop her after superstructure, looking to starboard, taken while she was undergoing an inclining experiment at the Long Beach Naval Shipyard, California (USA), 19 October 1963. These antennas include SPW-2 (smaller dish antennas) and SPG-49, the latter with "E with a hashmark" awards painted on them.