Lasse Björn

Lasse Björn
Lasse Bjorn.jpg
Lasse Björn, 1957.
NationalitetSverige Sverige
Född16 december 1931,
Stockholm, Sverige
Död14 augusti 2024 (92 år),
Stora Essingen, Stockholm
Spelardata
PositionBack
SkjuterVänster
Klubbar
Spelade förDjurgårdens IF
Övrigt
Proffsår1949–1966
Hall of Fame1998
        Medaljer
Ishockey, herrar
Olympiska spel
BronsOslo 1952Ishockey
Världsmästerskap
BronsOslo 1958Ishockey
GuldMoskva 1957Ishockey
BronsStockholm 1954Ishockey
GuldZürich/Basel, Schweiz 1953Ishockey
Svenska mästerskap
Guld1950Ishockey
Guld1954Ishockey
Guld1955Ishockey
Guld1958Ishockey
Guld1959Ishockey
Guld1960Ishockey
Guld1961Ishockey
Guld1962Ishockey
Guld1963Ishockey
Tre Kronor i november 1958, från vänster, stående: Lasse Björn, Karl-Sören Hedlund, Einar Granath, Sigge Bröms, Nisse Nilsson, Carl-Göran "Lill-Stöveln" Öberg, Göran Lysén, Uno "Garvis" Öhrlund, Roland "Rolle" Stoltz; främre raden: Sven "Tumba" Johansson, Hasse Svedberg, Yngve Johansson, Roland "Sura-Pelle" Pettersson, Vilgot "Ville" Larsson och Rune Gudmundsson.

Lars Gunnar Raldo "Lasse" Björn, född 16 december 1931 i Stockholm, död 14 augusti 2024Stora Essingen i Stockholm,[1][2][3][4] var en svensk ishockeyspelare.

Lasse Björn växte upp i Traneberg och via kvarterslaget BK Cometen, och Westermalms IF, kom han till Djurgårdens IF.[5]Han är en av svensk ishockeys största profiler och bildade tillsammans med Roland Stoltz backpar i både Djurgårdens IF och Tre Kronor. Han medverkade i 217 landskamper och tog VM-guld 1953 och 1957, OS-brons 1952 samt EM-guld 1952, 1953 och 1957. Med Djurgårdens IF blev han åren 1950–1963 svensk mästare 9 gånger, vilket är rekord inom svensk ishockey. Han avslutade sin karriär 1966 bland annat då hans civila arbete, hans åkeribolag, krävde all kraft.

År 1998 valdes han in i Internationella Ishockeyförbundets Hall of Fame. Hans barnbarn Douglas Murray spelade också för Djurgårdens IF i ungdomen.

Meriter

Källor

Noter

Externa länkar

Media som används på denna webbplats