Lasioglossum seillean

Lasioglossum seillean
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljVägbin
Halictidae
SläkteSmalbin
Lasioglossum
UndersläkteSphecodogastra[1]
ArtLasioglossum seillean
Vetenskapligt namn
§ Lasioglossum seillean
AuktorGibbs & Packer, 2013
Hitta fler artiklar om djur med

Lasioglossum seillean är en biart som först beskrevs av Jason Gibbs och Laurence Packer 2013.[2]

Beskrivning

Ett avlångt bi med svart, avlångt huvud och svart mellankropp. Hanen har dock delar av clypeus (munskölden) och labrum (överläppen)[a] gula, samt käkarna (mandiblerna) bruna. Bakkroppen är mörkbrun, hos honan nästan svart. Behåringen är generellt gles; honan har dock tätare hårband längs tergiternas[b] framkanter; dessutom har hon täta hårborstar för polleninsamling (pollenkorgar) på baklåren. Honan är mellan 6 och 6,5 mm lång, hanen mellan 6 och 7 mm.[2]

Ekologi

På grund av att Lasioglossum seillean är en helt ny art är fortfarande mycket osäkert om dess biologi, men den är troligen ett solitärt bi som förefaller att gräva ut sina bon i sandjordar.[2]

Arten antas vara polylektisk med en övervikt för ljungväxter, i synnerhet blåbärssläktet; speciellt honor besöker ofta amerikanskt blåbär. Andra värdväxter är maskrossläktet i familjen korgblommiga växter och vit sötväppling i familjen ärtväxter.[2]

Utbredning

Biet är framför allt en kanadensisk art, som förutom två fynd i Northwest Territories och tre i Alberta har påträffats i ett bälte i sydöstra delarna av landet från Ontario över Quebec och New Brunswick till Prince Edward Island och Nova Scotia. Den har också blivit funnen i Michigan i USA.[2]

Anmärkningar

  1. ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
  2. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor

  1. ^ ”Lasioglossum seillean (Gibbs and Packer, 2013)” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/20/q?search=Lasioglossum+seillean. Läst 25 oktober 2015. 
  2. ^ [a b c d e] Jason Gibbs, Laurence Packer, Sheila Dumesh och Bryan N. Danforth (2013). ”Revision and reclassification of Lasioglossum (Evylaeus), L. (Hemihalictus) and L. (Sphecodogastra) in eastern North America (Hymenoptera: Apoidea: Halictidae)” (på engelska) (PDF, 65,4 Mb). Zootaxa 3672 (1): sid. 86–88. http://www.researchgate.net/profile/Jason_Gibbs2/publication/259623181_Revision_and_reclassification_of_Lasioglossum_%28Evylaeus%29_L._%28Hemihalictus%29_and_L._%28Sphecodogastra%29_in_eastern_North_America_%28Hymenoptera_Apoidea_Halictidae%29/links/00463531a05585e170000000.pdf?inViewer=true&pdfJsDownload=true&disableCoverPage=true&origin=publication_detail. Läst 16 oktober 2015. 

Externa länkar