Lars Werner

Lars Werner
(c) Bundesarchiv, Bild 183-N0701-023 / CC-BY-SA 3.0 Lars Werner under ett besök i Östberlin i juli 1974.
Ledamot av Sveriges riksdag
Mandatperiod 1965–1994
Valkrets	Stockholms kommun
Partiordförande för Vänsterpartiet Kommunisterna
Tid i befattningen 13 mars 1975–7 januari 1993
Företrädare	C.-H. Hermansson
Efterträdare	Gudrun Schyman
Född	25 juli 1935 Sofia församling, Stockholm, Sverige
Död	11 januari 2013 (77 år) Tyresö församling, Stockholms län, Sverige
Gravplats	Skogskyrkogården[1]
Politiskt parti	Vänsterpartiet Kommunisterna
Yrke	Byggnadsarbetare

Lars Helge Werner, född 25 juli 1935 i Sofia församling i Stockholm, död 11 januari 2013 i Tyresö församling^[2], var en svensk politiker som var partiledare för dåvarande Vänsterpartiet kommunisterna 1975–1993, som bytte namn till Vänsterpartiet mot slutet av hans partiledartid. Han var riksdagsledamot 1965–1994.

Lars Werner avlade realexamen 1951, gick på yrkesskola 1951–1953 för att bli murare och därefter på teknisk aftonskola (husbyggnadsteknisk linje) 1954–1956. Han fullgjorde värnplikten 1956–1957 som sjukvårdskorpral vid Vaxholms kustartilleriregemente (KA1) och arbetade därefter som byggnadsarbetare och mätningsman till 1968. Därefter blev han ombudsman för Svenska Byggnadsarbetareförbundets första avdelning.

Från 1951 till 1968 var Werner styrelseledamot för Unga Örnar i Stockholm. Han var ordförande för Murarnas kommunistiska klubb i Stockholm 1957–1965, styrelseledamot i Stockholms kommunistiska arbetarekommun 1958–1964 och ordförande i VPK, Stockholm 1971–73.

Han satt i kommunfullmäktige i Tyresö 1962–1973 och blev riksdagsledamot i första kammaren för Stockholms stad 26 maj 1965 och fram till 1970. Werner var suppleant i civilutskottet 1971–1976, i finansutskottet 1974–1976 och i utrikesutskottet från 1982. Han var ledamot av riksdagens valberedning 1971–1975, av talmanskonferensen 1974–1975 och av riksdagens krigsdelegation från 1982 samt ordförande i riksdagsgruppen från 1975.

Werner blev partiordförande för dåvarande Vänsterpartiet kommunisterna (VPK) 1975, men hade från 1967 varit bland annat vice ordförande i partiet. Han var en drivande kraft bakom reformerna i Vänsterpartiet (eurokommunismen) och även namnbytet (från Sveriges kommunistiska parti). Werner framstod som folklig och var relativt populär, vilket var en tillgång för partiet.^[3] År 1983 besökte Lars Werner och Bo Hammar Nordkorea, ett land som VPK hade vänskapliga förbindelser med. År 1987 skickade Werner och VPK gratulationer till Kim Il-sung på dennes 75-årsdag.^[4]

Werner efterträddes av Gudrun Schyman, som ställde upp som motkandidat mot Werner i valet av partiordförande på partikongressen i januari 1993. Werner hade alkoholproblem vilket skapade stridigheter om partiledarskapet i slutet av hans tid som partiledare. Han framträdde vid några tillfällen berusad. Han bad dock tydligt om ursäkt för detta.^{[källa behövs]}

Lars Werner var son till ombudsmannen Hjalmar Werner och kokerskan Signe, född Olsson, och var gift från 1960 med Berit Margareth Werner (född 1936).

Lars Werner är gravsatt i minneslunden på Skogskyrkogården i Stockholm.^[5]

• Fakta om folkvalda: Riksdagen 1985–1988, utgiven av Riksdagens förvaltningskontor, Stockholm 1986 ISSN 0283-4251 s. 286
• Sveriges befolkning 1970, (CD-ROM version 1.04) Sveriges Släktforskarförbund 2003
• Lars Werner död på Vänsterpartiets webbplats

• Wikimedia Commons har media som rör Lars Werner.
• Wikiquote har citat av eller om Lars Werner.

  Citat
• Lars Werner på Sveriges riksdags webbplats