Lars Tingsten

Lars Tingsten
Sveriges krigsminister
Tid i befattningen 2 augusti 1905–4 december 1907
Monark	Oscar II
Statsminister	Christian Lundeberg Karl Staaff Arvid Lindman
Företrädare	Otto Virgin
Efterträdare	Olof Malm
Född	Lars Herman Tingsten 13 juni 1857 Ingatorp, Jönköpings län
Död	10 september 1937 (80 år) Stockholm
Gravplats	Solna kyrkogård
Nationalitet	Svensk
Politiskt parti	Partilös
Yrke	Militär Statsråd
Ministär	Regeringen Lundeberg Regeringen Staaff I Regeringen Lindman I
Militärtjänst
I tjänst för	Sverige
Försvarsgren	Svenska armén
Tjänstetid	1878–1922
Grad	General

Lars Tingstens gravvård på Solna kyrkogård.

Lars Herman Tingsten, född 13 juni 1857 i Ingatorp, Jönköpings län, död 10 september 1937 i Stockholm, var en svensk militär och statsråd.

Biografi

Lars Tingsten var son till Lars Magnus Tingsten, sergeant vid andra livgrenadjärregementet, och Maria Charlotta Durling, dotter till en kungl. sekter. Han var sonson till nämndemannen Peter Tingsten, farbror till Herbert Tingsten och gifte sig 1883 med Amy Forssell (1855–1943). Han studerade två terminer vid Uppsala universitet, innan han slog in på den militära banan och blev underlöjtnant vid Hälsinge regemente 1878, löjtnant vid generalstaben 1886, major 1897 vid Svea livgarde, överstelöjtnant vid generalstaben 1901, överste 1903, kommendant i Boden 1907, chef för II. arméfördelningen och generallöjtnant 1913, inspektör för infanteriet 1915, chef för generalstaben 1919 och general vid pensioneringen 1922.

Tingsten företog studieresor till Danmark, Tyskland, Österrike och Schweiz. Han var lärare vid Krigsskolan 1886–1892 och vid Krigshögskolan 1891–1900, chef för Krigshögskolan 1902–1904 samt var regeringsledamot 1905–1907. Han författade en lärobok för officersutbildningen, Taktikens grunder, som gick ut i tio upplagor. Han tjänstgjorde som notarie vid 1892 års urtima riksdags försvarsutskott och var ledamot av ett stort antal kommittéer, exempelvis fälttelegrafreglementskommittén 1899–1901, 1905 års Bodenkommitté (ordförande) och infanteriexercisreglementssakkunniga 1914–1915 (ordförande).

Lars Tingsten blev 1905 - i samband med unionskrisen med Norge - statsråd och chef för Lantförsvarsdepartementet (krigsminister) i den Lundebergska ministären, kvarstod i Staafs ministär för att därefter ingå i Arvid Lindmans första ministär (regeringen Lindman I), vilken han på egen begäran dock lämnade 1907. Chef för generalstaben 1919–1922. Vid sin pensionering 1922 fick han titeln general (i armén). Vid Uppsala universitets 450-årsjubileum promoverades han till hedersdoktor 1927. Tingsten blev ledamot av andra klassen av Krigsvetenskapsakademien 1891 ledamot av första klassen 1905.^[1] Han blev även ledamot av Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia 1928.^[2] Makarna Tingsten är begravda på Solna kyrkogård.^[3]

Bibliografi

• Taktikens grunder (3 band, 1892-1893)
• Hufvuddragen af generalstabstjensten (1896)
• Ordergivning i fält (1913)
• Strategiens grunder (1920)
• Huvuddragen av Sveriges yttre politik, krigsförberedelser m.m. 1809-1813 (1923)
• Huvuddragen av Sveriges krig och yttre politik augusti 1813- augusti 1814 (2 band, 1924-1925)
• Huvuddragen av forntidens krigskonst (1926)
• Gustaf II Adolfs politik och krigföring i Tyskland (1927)
• Huvuddragen av medeltidens samt nya och nyare tidens krigskonst (1928)
• Huvuddragen av Sveriges politik och krigföring i Tyskland efter Gustav II Adolfs död till och med sommaren 1635 (1930)
• Huvuddragen av Sveriges yttre politik och inre styrelse 1814-1818 (1931)
• Fältmarskalkarna Johan Baner och Lennart Torstensson såsom härförare (1932)
• Hågkomster (1938, postumt)

Utmärkelser

Svenska utmärkelser

• Riddare och kommendör av Kungl. Maj:ts orden (Serafimerorden), 10 december 1927.^[4]
• Kommendör med stora korset av Svärdsorden, 6 juni 1912.^[5]
• Kommendör av första klassen av Svärdsorden, 1 december 1905.^[6]
• Riddare av första klassen av Svärdsorden, 1899.^[7]
• Riddare av Nordstjärneorden, 1900.^[8]

Utländska utmärkelser

• Storkorset av Danska Dannebrogorden, tidigast 1910 och senast 1915.^[9][10]
• Storkorset av Portugisiska Avizorden, tidigast 1905 och senast 1908.^[11][12]
• Kommendör av andra klassen av Norska Sankt Olavs orden, senast 1905.^[11]

Källor

• Tingsten, Lars Herman i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1919)

Noter