Lars-Erik Wahlgren
Lars-Erik Wahlgren | |
Wahlgren som bataljonschef under UNEF II åren 1974–75. | |
Född | 14 maj 1929 Åsele, Sverige |
---|---|
Död | 19 oktober 1999 (70 år) Halmstad, Sverige |
Medborgare i | Sverige |
Utbildad vid | US Army Command and General Staff College, Militärhögskolan, |
Sysselsättning | Militär |
Befattning | |
Militärattaché (1977–1980) Regementschef, Gotlands regemente (1980–1983) Militärbefälhavare för Gotland (1983–1988) Rikshemvärnschef (1988–1988) Befälhavare, Förenta nationernas insats i Libanon (1988–1993) Befälhavare, United Nations Protection Force (1993–1993) | |
Arbetsgivare | Förenta nationerna (1988–1993) |
Utmärkelser | |
Illis Quorum (1993) | |
Redigera Wikidata |
Lars-Erik Malcom Wahlgren, född 14 maj 1929 i Åsele, Västerbottens län, död 10 oktober 1999 i Halmstad, Hallands län, var en svensk militär (generallöjtnant).[1]
Biografi
Wahlgren var son till jägmästaren Erik Wahlgren och Ruuth Ellung. 1953 blev han officer som fänrik vid pansartrupperna och Skånska pansarregementet (P 2) i Hässleholm. Wahlgren blev löjtnant 1955, kapten 1964, genomgick Militärhögskolans stabskurs 1963–1965 och utnämndes till kapten i Generalstabskåren. Han tjänstgjorde som lärare vid Militärhögskolan 1967 och 1967–1968 utbildades han vid amerikanska krigshögskolan Command and General Defense College i Fort Leavenworth. Wahlgren blev major 1969, tjänstgjorde vid Södra militärområdet (Milo S) 1970 och blev överstelöjtnant 1972. Åren 1974–1975 var Wahlgren kontingentchef för svenska FN-förbandet i Sinaihalvön, Mellanöstern. 1977–1980 var han försvarsattaché i Oslo, och under samma år dessutom chef för UN Staff Officers Course i Strängnäs.[1]
År 1975 var han tjänstgjorde han vid Norra skånska regementet (P 6), blev kurschef FN-utbildning 1976–1979, samt överste och försvarsattaché i Norge 1977. Wahlgren var chef för Gotlands regemente (P 18) 1980–1983. År 1983 valdes han in i Kungliga Krigsvetenskapsakademien. Samma år utnämndes Wahlgren till generalmajor och chef för Gotlands militärkommando innan han blev generallöjtnant 1988 och stod till ÖB:s förfogande. Han hade internationella uppdrag (force commander UNIFIL juli 1988–februari 1993, var assistent till FN:s generalsekreterare 1988 samt var undergeneralsekreterare och force commander UNPROFOR i före detta Jugoslavien) 1993. Från 1995 var Wahlgren en av de åtta högre officerare från olika länder som ingick i den International Defence Advisory Board som skapades på begäran av försvarsministrarna i de tre baltiska staterna för att tillhandahålla oberoende expertråd i försvarsfrågor.[1] Som pensionär bosatte han sig i Halmstad[2].
Wahlgren gifte sig 1957 med Gunilla Margaretha Granlind (född 1933). De hade två döttrar.[1]
Bibliografi
- Wahlgren, Lars-Erik (1994). FN:s insatser för fred mot år 2000. ISRN TFF-R--8--SE
Referenser
- ^ [a b c d] ”Lars-Erik Malcom Wahlgren”. Gotlands militärhistoria (GMH) & Biografiska anteckningar. 8 april 2011. Arkiverad från originalet den 8 juli 2016. https://web.archive.org/web/20160708035618/http://www.tjelvar.se/biografica/akter-1/994.htm. Läst 13 januari 2016.
- ^ ”Dödsfall”. Östra Småland och Nyheterna. 25 november 1999. http://arkiv.ostran.se/harkiv/ost/1999/11/25/OST19991125BBEEUU000_329094.htm. Läst 9 maj 2011.
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Författare/Upphovsman: Ingvar Karmhed, Licens: CC BY 4.0
Fotografi över Överste Lars-Eric Wahlgren, chef för bataljon 56M i Mellanöstern 1974-1975, del av Second United Nations Emergency Force (UNEF II).