Lantgrevskapet Hessen
| Lantgrevskapet Hessen | ||||
| Landgrafschaft Hessen (Tyska) | ||||
| ||||
Vapen | ||||
 | ||||
| Huvudstad | Marburg, Gudensberg, Kassel (sedan 1277) | |||
| Språk | Tyska | |||
| Statsskick | Lantgrevskap, riksfurstendöme (från 1292) | |||
| Bildades | 1264 | |||
| Upphörde | 1567 | |||
Lantgrevskapet Hessen var ett tyskt lantgrevskap och sedan 1292 ett riksfurstendöme. Hessen var ett gammalt namn på det av hessare bebodda landet kring Rhens och Mains bägge stränder.
Bakgrund
Hessens historia ända till mitten av 1200-talet sammanfaller med Thüringens, i det att lantgrevarna av Thüringen även var grevar av Hessen.
Då det lantgrevliga huset av Thüringen och Hessen 1247 utslocknade på manssidan med tyske konungen Henrik Raspe, uppstod det s. k. thüringska arvföljdskriget, vilket ledde till Thüringens och Hessens skilsmässa. Sistnämnda land tillföll Henrik Raspes brorsdotter Sofia (1247–82), vilkens son, Henrik barnet (1263–1308) blev lantgreve av Hessen och stamfader för det landtgrevliga hessiska huset.
1292 blev Hessen riksfurstendöme, huvudstad var redan på Henriks tid Kassel. Genom köp och arv utvidgades landet mycket och hade under Ludvig den fredlige (1413–58) en lysande period. Han efterträddes av Henrik III (1458–83), men ett parti valde dennes broder Ludvig (1458–71) till furste, och slutligen delade bröderna landet 1460, i det att Ludvig (1460–71) fick nedre Hessen (kring Eder, Fulda och nedre Werra) och Henrik behöll övre Hessen (kring Lahn) med Marburg som huvudstad.
Då den senares linje utslocknade 1500, förenades åter de hessiska länderna under Ludvigs son Vilhelm II (1471–1509). Dennes son, Filip den ädelmodige, 1509–67, västra Tysklands mäktigaste furste, delade riket mellan sina söner. Härigenom uppstod linjerna Hessen-Kassel, Hessen-Marburg, Hessen-Rheinfels och Hessen-Darmstadt. Hessen-Rheinfels utslocknade redan 1583 och Hessen-Marburg 1604, varefter deras länder delades mellan de återstående Hessen-Kassel och Hessen-Darmstadt. Från linjen Hessen-Kassel utgrenade sig senare sidolinjerna Rotenburg (till 1658), Eschwege (till 1655), Rheinfels-Rotenburg (till 1834), Rheinfels-Wanfried (till 1755) samt Philippsthal och Philippsthal-Barchfeld. Från Hessen-Darmstadt utgrenade sig linjen Hessen-Homburg, som utslocknade 1866. Som suveränt furstehus kvarstår till slut endast Hessen-Darmstadt.
Referenser
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Hessen, 1904–1926.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Lantgrevskapet Hessen.
Media som används på denna webbplats
Peter Heß: Blätter zur Landeskunde. Landeszentrale für politische Bildung Thüringen, 8. Auflage 2005.
„Das Wappen mit dem bunten Löwen erscheint erstmals unter Landgraf Hermann I. (1190–1217) aus dem Geschlecht der Ludowinger. [...] Im Ergebnis des von 1247 bis 1263 währenden Erbfolgestreits kam es schließlich zur endgültigen Trennung zwischen Thüringen und Hessen, doch behielten sowohl die Wettiner, als auch die hessischen Erben [...] das Wappen mit dem bunten Löwen bei. [...] Die Frage nach dem Ursprung der doch recht ungewöhnlichen Streifung des Löwen lässt sich nicht beantworten. [...] Mit Sicherheit sind Rot und Weiß die Mainzer Farben, die bei Adligen, die in enger Verbindung zum Erzbistum Mainz standen, oft zu finden sind.“
- Beschreibung: Vollwappen des Wettiner Landgrafen Albrecht II. von Thüringen um 1265
- Quelle: http://www.lzt-thueringen.de/files/andeswappen.pdf
.svg)
Författare/Upphovsman: ziegelbrenner, Licens: CC BY-SA 3.0
Coat of arms of the landgraviate of Hesse-Kassel
En bild som används för att markera saknade flaggor, som ett alternativ för visning av blanksteg.
Grafschaft Solms (orange, links), Landgrafschaft Hessen (hellblau, Mitte) und Grafschaft Ziegenhain (orange) um 1400
Författare/Upphovsman: Tartessos75, Licens: CC BY-SA 3.0
Coat of Arms of Hesse-Darmstadt in 1736
