Landsfiskal

Bricka för landsfiskal i Södermanlands län, använd 1918–1926.

Landsfiskal var i Sverige en rättsvårdande kunglig (statlig) tjänsteman, som bland annat fungerade som åklagare, polismästare och utmätningsman. Landsfiskalen hade sitt arbetsområde på landsbygden och i vissa städer under landsrätt, till skillnad från stadsfogde och stadsfiskal som verkade i större städer.

Bakgrund

I samband med omorganisationen av fögderiförvaltningen 1 januari 1918 infördes beteckningen landsfiskal istället för den tidigare benämningen länsman på samma ämbete. Samtidigt fördes landsfiskalerna organisatoriskt in under respektive länsstyrelse.

Chefer över landsfiskalerna blev landsfogden, som ersatte de tidigare kronofogdarna. Dessförinnan hade kronofogdarna lytt under justitiekanslern, som var landets riksåklagare fram till 1948. Länsmännen, som före 1918 hjälpte och lydde under kronofogden som dennes anställda, togs bort 1918, eftersom landsfiskalen tog över både kronofogdens och länsmannens uppgifter. Landsfiskalerna avskaffades den 1 januari 1965 enligt Lag (1964:323) om fullgörande av vad som åligger landsfogde m.fl.[1] Åklagarverksamheten överfördes till en distriktsåklagare, exekutionsverksamhet till en utmätningsman i en ny kronofogdemyndighet och övrig verksamhet till statliga polismyndigheter i samband med förstatligandet av den dittills huvudsakligen kommunala polisen i Sverige.

Vid tiden strax före landsfiskalsämbetets avskaffande fanns landsfiskaler i 331 landsfiskalsdistrikt (antalet den 1 januari 1964),[2] där de var åklagare, polischefer och utmätningsmän. Som åklagare och polischefer lydde de under landsfogden, i övrigt under länsstyrelsen. För att bli landsfiskal fordrades under senare år juris kandidatexamen eller distriktsåklagarexamen samt genomgången polischefsutbildning. Landsfiskalen tillsattes (enligt instruktionen den 14 december 1917) av Kunglig Majestäts befallningshavande.[3]

Distrikt

Varje landsfiskalsdistrikt hade en anställd landsfiskal som lydde under landshövdingen. Landsfiskalen utgjorde allmän åklagare inom sitt distrikt.[3]

Den första indelningen i landsfiskalsdistrikt trädde i kraft den 1 januari 1918 (enligt beslut den 7 september 1917).[4] Antalet landsfiskalsdistrikt utgjorde samma datum 491 stycken (enligt förordningen skulle antalet vara 489 men två stycken länsmansdistrikt blev landsfiskalsdistrikt på övergångsstat). Antalet länsmansdistrikt, som ersattes av landsfiskalsdistrikt, utgjorde 522 stycken år 1910.[5]

En ny indelning i landsfiskalsdistrikt trädde i kraft den 1 oktober 1941 (enligt kungörelsen den 28 juni 1941) och antalet distrikt minskades till 408 (jämfört med 490 distrikt år 1930).[6][7] Denna ersattes i sin tur av en ny indelning (kungörelsen den 1 juni 1951, SFS 1951:316) som trädde i kraft den 1 januari 1952, i samband med kommunreformen 1952, och antalet distrikt minskades till 341. I landsfiskalsdistriktsindelningen 1952 ingick 77 av rikets 133 städer.[8]

Den 1 januari 1965 upphörde landsfiskalsdistrikten att existera, och de ersattes av polisdistrikt, åklagardistrikt samt kronofogdedistrikt.[9][10][11]

Lagar

  • SFS 1917:687 om Sveriges indelning i landsfiskalsdistrikt.
    SFS 1917:687 om Sveriges indelning i landsfiskalsdistrikt.
  • SFS 1917:903 med instruktion för landsfogdar.
    SFS 1917:903 med instruktion för landsfogdar.
  • SFS 1941:682 om Sveriges indelning i landsfiskalsdistrikt
    SFS 1941:682 om Sveriges indelning i landsfiskalsdistrikt

Se även

Referenser

  1. ^ ”Lag (1964:323) om fullgörande av vad som åligger landsfogde m.fl.”. Svensk författningssamling. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-1964323-om-fullgorande-_sfs-1964-323/. Läst 18 oktober 2015. 
  2. ^ ( PDF) Statistisk årsbok för Sverige 1964. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1964. sid. 4. https://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik//SOS%201911-/Statistisk%20%C3%A5rsbok%20(SOS)%201914-2014/Statistisk-arsbok-for-Sverige-1964.pdf. Läst 4 juli 2023 
  3. ^ [a b] Kungl. Maj:ts nådiga instruktion för landsfiskalerna; given Stockholms slott den 14 december 1917 Svensk författningssamling 1917:903.
  4. ^ Transumt av Kungl. Maj:ts nådiga skrivelse till Kungl. Maj:ts befallningshavande i samtliga län, angående rikets indelning i fögderier och landsfiskalsdistrikt; given Stockholms slott den 7 december 1917 Svensk författningssamling 1917:687.
  5. ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1920, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden; Folkmängdens fördelning efter hushåll. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1923. sid. 21*. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1920_1.pdf. Läst 26 oktober 2014  Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1940, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Befolkningsagglomerationer. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1942. sid. 20* - 21*. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1940_1.pdf. Läst 9 oktober 2014  Arkiverad 1 november 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  7. ^ Kungl. Maj:ts kungörelse angående rikets indelning i landsfiskalsdistrikt; given Stockholms slott den 28 juni 1941 Svensk författningssamling 1941:682.
  8. ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952-05-19. sid. 21*. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_1.pdf. Läst 9 oktober 2014  Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  9. ^ Svensk författningssamling 1964:113: Kungl. Maj:ts kungörelse om rikets indelning i polisdistrikt; given Stockholms slott den 23 april 1964.
  10. ^ Svensk författningssamling 1964:345: Kungl. Maj:ts kungörelse om rikets indelning i åklagardistrikt; given Stockholms slott den 29 maj 1964.
  11. ^ Svensk författningssamling 1964:366: Kungl. Maj:ts kungörelse om rikets indelning i kronofogdedistrikt; given Stockholms slott den 29 maj 1964.

Media som används på denna webbplats

Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”
SFS 1917.902-908.djvu
SFS, 1917:902 till 1917:908
SFS 1917-687.djvu
SFS 1917:687 - Transumt av Kungl. Maj:ts nådiga skrivelse till Kungl. Maj:ts befallningshavande i samtliga län, angående rikets indelning i fögderier och landsfiskalsdistrikt
SFS 1941.682.djvu
SFS 1941:682 - Kungl. Maj:ts kungörelse angående rikets indelning i landsfiskalsdistrikt; given Stockholms slott den 28 juni 1941.
Landsifskalsbricka.jpg
Författare/Upphovsman: Vänersborgs museum, Licens: CC BY-SA 4.0
Bricka för landsfiskal i Södermanlands län, använd 1918-1926.