Christophe Léon Louis Juchault de Lamoricière
Christophe Léon Louis Juchault de Lamoricière | |
Född | 5 februari 1806[1] Nantes, Frankrike |
---|---|
Död | 11 september 1865[2][1] (59 år) Prouzel, Frankrike |
Begravd | chapelle Lamoricière de Saint-Philbert-de-Grand-Lieu |
Medborgarskap | Frankrike |
Utbildad vid | École polytechnique École d'application de l'artillerie et du génie |
Sysselsättning | Politiker[3], diplomat, militär |
Befattning | |
Vicepresident, National Legislative Assembly of the French Second Republic Algeriets guvernör (1845–1847) Member of the Chamber of Deputies Septième législature de la monarchie de Juillet, Sarthe (1846–1848) Member of the 1848 Constituent Assembly, Sarthe (1848–1849) Frankrikes krigsminister (1848–1848) Frankrikes ambassadör i Ryssland (1849–1849) Deputy of the French Second Republic National Legislative Assembly of the French Second Republic, Sarthe (1849–1851) | |
Maka | Amelie Gaillard d'Auberville (g. 1847–)[4] |
Barn | Jeanne Marie Juchault de la Moriciere (f. 1848)[5] Henriette Juchault de La Moricière (f. 1850)[5] Isabelle Juchault de La Moricière (f. 1853)[5] Henri Michel Léon Juchault de La Moricière (f. 1855)[5] |
Utmärkelser | |
Storofficer av Hederslegionen Vatikanens Kristusorden Storkors av Piusorden | |
Redigera Wikidata |
Christophe Léon Louis Juchault de Lamoriciére, född 5 september 1806 i Nantes, död 11 september 1865 i Prouzel, var en fransk och påvlig general.
Lamoricière blev 1828 officer vid ingenjörkåren, utmärkte sig 1830 i Algeriet och utnämndes till kapten vid den nyupprättadc zuavkåren. Lamoricière deltog i stormningen av Constantine 1837 och Abd-el-kader tillfångatagande 1847. År 1845 hade han blivit divisionsgeneral. Invald i deputeradekammaren 1846, återvände Lamoricière till Frankrike 1848. Han lämnade samma år krigstjänsten, ställde sig vid februarirevolutionen till general Louis Eugène Cavaignacs förfogande samt var ett halvår krigsminister och någon tid sändebud i Petersburg.
Lamoricière var en avgjord motståndare till Louis Napoléon, som 2 december 1851 lät arrestera och sedan landsförvisa honom. Från sin landsförvisning återvände han till Frankrike 1857. Genom relationer fick Lamoricière 1860 befälet över Kyrkostatens armé. Han hann inte samla denna, förrän sardinarna under Enrico Cialdini överraskande anföll landet och besegrade honom vid Castelfidardo 18 september samma år. Från land- och sjösidan innesluten i Ancona, dit han dragit sig tillbaka, måste han kapitulera 29 september. Han levde därefter som privatman i Frankrike. I Nantes finns ett monument över honom, utfört av Paul Dubois.
Källor
- Lamoricière, Christophe Léon Louis Juchault de i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1911)
- ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p8935.htm#i89349, omnämnd som: Leon Juchault de la Moriciere.[källa från Wikidata]
- ^ Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, omnämnd som: Christophe, Léon, Louis Juchault De Lamoricière, Sycomore-ID: 10900, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 119155419, läst: 17 juli 2021.[källa från Wikidata]
- ^ The Peerage person-ID: p8935.htm#i89349, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Général Lamoricière - attribué à Vernet