Lagsaga

En lagsaga är ett svenskt historiskt rättsdistrikt, en äldre typ av domkrets. Ursprungligen avsåg lagsagan det område där en viss lag gällde innan de första rikstäckande lagarna stiftades i Sverige.

Lagsagornas geografiska gränser börjar framträda i medeltida dokument från och med 1100-talet, samtidigt som stift och socknar etablerades vilket gav en fastare gräns av lagsagorna omfattning. Själva ordet hänvisar bakåt till en tid då lagen skulle "sägas", det vill säga någon på tinget hade att muntligt utsäga vad lagen stadgade i varje mål. En enkel definition för medeltida förhållanden är att en lagsaga var det geografiska område som låg under en lagmans jurisdiktion. Antalet lagsagor i Sverige varierade från medeltiden fram till deras avskaffande 1849 mellan 9 och 21, bland annat beroende på gränsjusteringar vid olika fredsslut.

Efter freden i Nöteborg 1323 mellan Sverige och Republiken Novgorod hade Sverige en fast gräns i öster. Därefter kunde Finland eller Österland inlemmas i det svenska systemet med lagsagor. Den första lagmannen i Finlands lagsaga var Björn som nämns mellan 1324 och 1347.[1]

Organisation

Lagsagornas primära rättsdistrikt (domsaga) var ett varierande antal härader, tingslag eller motsvarande, i vilka rättsskipningen leddes av en häradshövding. Till lagmannens skyldigheter hörde att hålla fyra landsting årligen på lagsagans ordinarie tingsplats. I och med Kristoffers landslag ändrades landstinget i princip till en kunglig domstol där lagmannen reducerats till bisittare för kungens till platsen sända domhavande, analogt med vad som redan tidigare kan beläggas för de specialdomstolar som kallades konungsräfst. Därutöver hade lagmannen att hålla ett lagmansting årligen i varje härad inom sin lagsaga. När den första hovrätten skapades 1614 försvann en stor del av lagsagans tidigare lokala uppgifter och lagmansting hölls därefter endast vart tredje år. I praktiken gjordes ofta sammanslagningar så att lagmannen även utsågs till kungens domhavande och därmed höll båda tingen samtidigt.

Gången i rättsfall inom en lagsaga var normalt den att målen först togs upp på häradstinget vars beslut därefter kunde överklagas till de ovan nämnda instanserna.


Lagsagor

Lagsaga

Årtal
från		Årtal
till		Neskrivning

Arboga läns lagsaga17181719
Attundaland
Blekinge läns lagsaga
Blekingska lagsagan16831846
Bohus läns norra lagsaga
Bohus läns och Vikarnes lagsaga
Bohus läns södra lagsaga
Bohusläns lagsaga
Dalbo läns lagsaga
Eksjö läns lagsaga17181719
Finlands lagsaga
Finska lagsagor 1776–1868
Fjädrundaland
Gamla Finlands lagsaga
Gotlands lagsaga16821827
Gästrike läns lagsaga
Hallands lagsaga (Hallands läns lagsaga)1683
Hallands läns lagsaga
Hallands och Älvsborgs läns lagsaga
Hedemora läns lagsaga17181719
Hälsinge läns lagsaga
Härjedalens läns lagsaga
Ingermanlands lagsaga
Jämtlands läns lagsaga
Jönköpings läns lagsaga17181719
Kalmar läns lagsaga
Kalmar läns och Ölands lagsaga16311849
Karelens lagsaga
Karlstads läns lagsaga
Kopparbergs läns lagsaga17181719
Kristianstads läns lagsaga
Kristinehamns läns lagsaga
Kronobergs läns lagsaga
Landskrona läns lagsaga
Lappmarkens lagsaga
Linköpings lagsaga17181719
Läckö läns lagsaga
Malmöhus läns lagsaga
Mariestads läns lagsaga
Medelpads läns lagsaga
Norrfinne lagsaga
Norrköpings lagsaga
Norrlands lagsaga
Nyköpings läns lagsaga17181719
Närkes lagsaga
Närkes och Värmlands lagsaga
Satakunta och Österbottens lagsaga
Skaraborgs läns lagsaga
Skånska lagsagan16831846
Smålands lagsaga15591630
Stockholms läns lagsaga17181719
Stockholms läns, Södermanlands och Gotlands lagsaga
Strängnäs läns lagsaga17181719
Söderfinne lagsaga
Södermanlands lagsaga1200-talet1849
Tiohärads lagsaga1100-talet1849
Tiundaland
Torneå läns lagsaga17181719
Umeå läns lagsaga17181719
Upplands lagsaga1200-talet1832Kallades mellan 1719–1832 Upplands och Stockholms läns lagsaga
Uppsala läns lagsaga17181719
Vadstena läns lagsaga16781719
Vänersborgs läns lagsaga
Värmlands lagsaga
Västergötlands lagsaga
Västergötlands och Dals lagsaga
Västernorrlands lagsaga
Västernorrlands och Västerbottens lagsaga
Västerviks läns lagsaga17181719
Västerås läns lagsaga17181719
Västgöta-Dals lagsaga
Västgöta, Dals och Bohusläns lagsaga
Västmanlands lagsaga
Västmanlands och Dalarnas lagsaga13051849Kallades från 1832 Upplands, Västmanlands och Kopparbergs lagsaga.
Västmanlands och Kopparbergs läns lagsaga
Ystads läns lagsaga
Ångermanlands läns lagsaga
Ångermanlands och Västerbottens lagsaga
Älvsborgs läns lagsaga
Ölands lagsaga13391682
Örebro läns lagsaga
Östergötlands lagsaga1200-talet1849
Övre lagsagan i Västergötland

Lagsagor enligt 1634 års regeringsform

I 1634 års regeringsform nämns följande 14 lagsagor[2] (med uppgift om medeltida lagsagor[3]):

Senare lagsagor

Se även

Referenser

  1. ^ Diplomatarium Fennicum 1324, DS 1347
  2. ^ https://sv.wikisource.org/wiki/Regeringsform_1634#23
  3. ^ Rudolf Tengberg, Om den äldsta territoriala indelningen och förvaltningen i Sverige. Stockholm 1875.

Media som används på denna webbplats

Great coat of arms of Sweden.svg
Stora riksvapnet

Lag (1982:268) om Sveriges riksvapen (riksdagen.se)

“ 1 § Sverige har två riksvapen, stora riksvapnet, som också är statschefens personliga vapen, och lilla riksvapnet. Riksvapnen används som symboler för den svenska staten.
Stora riksvapnet bör endast när det finns särskilda skäl användas av andra än statschefen, riksdagen, regeringen, departementen, utrikesrepresentationen och försvarsmakten.
Statschefen kan ge andra medlemmar av det kungliga huset tillåtelse att som personligt vapen bruka stora riksvapnet med de ändringar och tillägg som statschefen bestämmer.

2 § Stora riksvapnet utgörs av en blå huvudsköld, kvadrerad genom ett kors av guld med utböjda armar, samt en hjärtsköld som innehåller det kungliga husets dynastivapen.

Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor av guld, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar av silver, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon av guld med röd tunga samt röda tänder och klor.
Hjärtskölden är kluven. Första fältet innehåller Vasaättens vapen: ett i blått, silver och rött styckat fält, belagt med en vase av guld. Andra fältet innehåller ätten Bernadottes vapen: i blått fält en ur vatten uppskjutande bro med tre valv och två krenelerade torn, allt av silver, däröver en örn av guld med vänstervänt huvud och sänkta vingar gripande om en åskvigg av guld samt överst Karlavagnens stjärnbild av guld.
Huvudskölden är krönt med en kunglig krona och omges av Serafimer ordens insignier.
Sköldhållare är två tillbakaseende, med kunglig krona krönta lejon med kluvna svansar samt röda tungor, tänder och klor. Lejonen står på ett postament av guld.
Det hela omges av en med kunglig krona krönt hermelinsfodrad vapenmantel av purpur med frans av guld och uppknuten med tofsprydda snören av guld.
Stora riksvapnet får brukas även utan ordensinsignier, sköldhållare, postament eller vapenmantel.

3 § Lilla riksvapnet består av en med kunglig krona krönt blå sköld med tre öppna kronor av guld, ordnade två över en.

Skölden får omges av Serafimerordens insignier.
Såsom lilla riksvapnet skall också anses tre öppna kronor av guld, ordnade två över en, utan sköld och kunglig krona.
Myndigheter som använder lilla riksvapnet får till vapnet foga emblem som symboliserar deras verksamhet. Innan ett vapen med sådant tillägg tas i bruk, bör yttrande inhämtas från statens heraldiska nämnd.
 ”