Jean de La Fontaine

Jean de La Fontaine
Född8 juli 1621[1][2][3]
Château-Thierry[4], Frankrike
Död13 april 1695[5][6][2] (73 år)
Paris[4]
BegravdPère-Lachaise
kartor
Medborgare iFrankrike[7]
Utbildad vidcollège de Juilly
SysselsättningFabulist, barnboksförfattare, författare[4][8], advokat, poet[9], dramatiker[9]
Befattning
Stol nummer 24 i Franska akademien (1684–1695)[10]
MakaMarie Héricart
FöräldrarCharles de La Fontaine
Françoise Pidoux
Namnteckning
Redigera Wikidata

Jean de La Fontaine, född 8 juli 1621 i Château-Thierry i Aisne, död 13 april 1695 i Paris, var en fransk författare. Han skrev såväl poesi som dramer, men är för eftervärlden mest känd som fabeldiktare.

Biografi

La Fontaine döptes den 8 juli till Jehan. Efter teologiska studier gifte han sig 1647 med den då fjortonåriga Marie Hericart, som han senare skilde sig från. 1658 dog fadern och La Fontaine tog över dennes administrativa ämbete. La Fontaine gav ut flera fabler, dikter och noveller. 1683 valdes La Fontaine in i den franska akademien och tog plats i akademien 1684.

La Fontaines mecenat var finansministern Nicolas Fouquet och senare Marguerite de la Sablière.

Författarskap

La Fontaine började tidigt syssla med litterär verksamhet, men han framträdde sent offentligt som författare. Hans första större publikation utgjordes av en fri översättning av Terentius’ Eunuchus (1654). Likt andra samtida skrev han vid olika tillfällen smärre dikter av den art, som då var på modet. Men han hade redan passerat 40, innan han funnit den diktart, som bäst passade honom, vilket kan förklaras därav, att den fordrar en rik fond av personlig erfarenhet och en övad blick för människolivet i alla dess skiftningar. De diktsamlingar han efter sin ankomst till Paris började utöva är av två slag: contes och fabler. De förra (Contes; 1665) står i ett bestämt sammanhang med de medeltidsfranska fabliaux inte bara genom den yttre formen, ty båda är små rimmade noveller, utan även genom den självsvåldiga frihet, som han i dem tillät sig mot anständighetens fordringar. 1664–75 utgav han av dem fyra samlingar, av vilka den sista blev genom polisorder förbjuden som osedlig. La Fontaine visar sig i dem som en kvick och underhållande berättare med ovanligt välde över formen. Ungefär samtidigt, 1668–79, utgav han sina bekanta fabler (Fables) i elva böcker, till vilka han 1692 lade en tolfte bok. Det är i dem han koncentrerat hela sin förmåga att av mestadels gamla, redan bekanta fabler göra små, fint utarbetade konstverk, i vilka man lika mycket måste beundra hans skarpa blick för människornas svagheter som det mästerskap, varmed han kort och träffande målar de mest olika situationer. Han benämner dem själv som en vittomfattande komedi i hundra akter, vilkas skådeplats är hela världen. Språket begagnar han i dem med en konstnärlighet, som ger honom en obestridd plats bland världens främsta stilister. Det anslående i hans skriftställarskap ökas ytterligare av ett behagfullt, genialt självsvåld och av den naivt humoristiska ådra, varav det genomströmmas och som gör hans fabler till det bästa uttrycket för en viss sida av det franska folklynnet, för vilket humorn inte är främmande, ehuru den endast sällan spåras inom den franska skönlitteraturen.[11]

I svensk översättning har aldrig någon större samling av La Fontaines fabler blivit utgiven. Däremot började de tidigt så att säga sippra in i vår litteratur, dels troget återgivna på vers eller prosa, dels i bearbetningar.[11]

Utmärkelser

Asteroiden 5780 Lafontaine är uppkallad efter honom.[12]

Utgåvor på svenska

otaliga bearbetningar för barn av enstaka fabler ej medtagna

Källor

  1. ^ Jean de la Fontaine, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 278296, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Find a Grave, Find A Grave-ID: 594, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ International Music Score Library Project, IMSLP-ID: Category:La_Fontaine,_Jean_de, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c] arkiv Storico Ricordi, Archivio Storico Ricordi person-ID: 13005, läst: 3 december 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  6. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6tx3fv9, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  7. ^ RKDartists, RKDartists-ID: 278296, läs online, läst: 7 juni 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b] Archive of Fine Arts, abART person-ID: 14402, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  10. ^ Franska akademien, Franska akademiens medlems-ID: jean-de-la-fontaine, läs online, läst: 8 juni 2022.[källa från Wikidata]
  11. ^ [a b] La Fontaine i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1911)
  12. ^ ”Minor Planet Center 5780 Lafontaine” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=5780. Läst 6 augusti 2023. 

Externa länkar

Ledamöter av Franska Akademien, stol 24
Jean de Silhon (1634) · Jean-Baptiste Colbert (1667) · Jean de La Fontaine (1684) · Jules de Clérambault (1695) · Guillaume Massieu (1714) · Claude-François-Alexandre Houtteville (1722) · Pierre de Marivaux (1742) · Claude-François Lysarde de Radonvilliers (1763) · Constantin François de Chassebœuf, comte de Volney (1803) · Claude-Emmanuel de Pastoret (1820) · Louis de Beaupoil, Comte de Sainte-Aulaire (1841) · Victor, 3rd duc de Broglie (1855) · Prosper Duvergier de Hauranne (1870) · Armand Prudhomme (1881) · Henri Poincaré (1908) · Alfred Capus (1914) · Édouard Estaunié (1923) · Louis-Pasteur Vallery-Radot (1944) · Étienne Wolff (1971) · Jean-François Revel (1997) · Max Gallo (2007) · François Sureau (2020)
Lista över ledamöter
Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Arbcom ru editing.svg
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Jean signature.jpg
lettre au chevalier de Sillery d'août septembre 1692.