LGM-30 Minuteman
- För andra betydelser, se Minuteman (olika betydelser).
| LGM-30 Minuteman | |
 Testavfyring av en Minuteman III från Vandenberg Air Force Base i Kalifornien, 2004 | |
| Typ | ICBM |
|---|---|
| Ursprungsland | USA |
| Servicehistoria | |
| Brukstid | 1962–1997 (Minuteman I) 1965–1997 (Minuteman II) 1970– (Minuteman III) |
| Används av | Air Force Global Strike Command |
| Produktionshistoria | |
| Tillverkare | Boeing |
| Kostnad/enhet | 7 miljoner USD |
| Varianter | LGM-30A Minuteman I LGM-30F Minuteman II LGM-30G Minuteman III |
| Specifikationer | |
| Längd | 18,2 m |
| Vikt | 35 300 kg |
| Diameter | 1,7 m |
| Stridsspets | 1 × W56 (Minuteman I och Minuteman II) 3 × W62 (Minuteman III) 3 × W78 (Minuteman III) 1 × W87 (Minuteman III SERP) |
| Stridsspetsvikt | 308 kg (W56) 115 kg (W62) ? kg (W78) |
| Sprängkraft | 1,2 megaton (W56) 170 kiloton (W62) 350 kiloton (W78) 300–475 kiloton (W87) |
| Motor | Första steget: Thiokol TU-122 (M-55) Andra steget: Aerojet-General SR-19-AJ-1 Tredje steget: Aerojet/Thiokol SR73-AJ/TC-1 |
| Bränsle | fast bränsle |
| Styrsystem | Tröghetsnavigering |
| Vapenbärare | Robotsilo |
| Prestanda | |
| Räckvidd | 13 000 km |
| Maxhöjd | 1 120 km |
| Maxhastighet | 24 100 km/h (slutfasen) |
| Precision | CEP 150 m |
Minuteman är en amerikansk, landbaserad interkontinental ballistisk robot. Den kan bära upp till tre kärnvapenstridsspetsar. Sedan LGM-118 Peacekeeper avvecklades 2005 är Minuteman den enda amerikanska landbaserade roboten av sitt slag.
Etymologi
Namnet är hämtat från ”Minuteman” som var medlemmar i en paramilitär milis under amerikanska revolutionskriget. Namnet syftar också till den snabba reaktionstiden; Roboten ska kunna avfyras inom en minut efter att ordern har kommit.
Varianter
LGM-30A Minuteman I
Den första modellen (LGM-30A Minuteman I) provsköts första gången 1 februari 1961 och trädde i tjänst 1962 på Malmstrom Air Force Base i Montana. 1965 hade totalt 800 robotar placerats ut på fem flygbaser (Malmstrom i Montana, Ellsworth i South Dakota, Minot i North Dakota, Warren i Wyoming och Whiteman i Missouri)
LGM-30F Minuteman II
Den förbättrade versionen LGM-30F Minuteman-II började utvecklas samtidigt som LGM-30A togs i tjänst 1962 och började levereras 1965. Den hade längre räckvidd, bättre precision och kunde ta större last. Den ökade lastförmågen gjorde att den kunde utrustas med skenmål.
Styrdatorn i LGM-30F var en Autonetics D-37C och var den första serieproducerade datorn som var helt baserad på integrerade kretsar.
LGM-30G Minuteman III
Utvecklingen av LGM-30G började 1966. Den största skillnaden mot tidigare modeller var att Minuteman III kunde bära upp till tre stridsspetsar.
Minuteman III är den enda som fortfarande (2010) är i tjänst. 450 stycken är fördelade mellan Warren, Minot och Malmstrom. De äldre robotarna har antingen förbrukats genom provskjutningar eller återanvänds för civila ändamål i raketserierna Minotaur och Conestoga.
LEM-70A Minuteman ERCS
Efter att LGM-30F ersatt LGM-30A byggdes några Minuteman I-robotar om att i stället för kärnstridsspetsar bära en UHF-sändare till låg omloppsbana. Sändarna som fyllde rollen som ERCS (Emergency Rocket Communications System) och sände förinspelade avfyringsordrar till strategiska flygkommandots robotflottiljer ifall ett kärnvapenanfall skulle slå ut det ordinarie kommunikationssystemet.[1]
Uppdateringar
Guidance Replacement Program (GRP)
År 1993 påbörjades arbetet med att byta ut de föråldrade styrdatorerna mot modernare hårdvara. De nya styrdatorerna är mer pålitliga och förväntas förlänga robotarnas livslängd till minst år 2020.
Propulsion Replacement Program (PRP)
Från 1998 till 2009 byttes det fasta bränslet i samtliga raketsteg ut eftersom man befarade att det gamla bränslet inte var lagringsbeständigt.
Single Reentry Vehicle (SRV)
I och med START I-avtalet förband sig både USA och Sovjetunionen att minska sina arsenaler av kärnvapen. En konsekvens av det var att Minuteman III-rakterna begränsades till att bara kunna bära en W78-stridsspets.
Safety Enhanced Reentry Vehicle (SERV)
I och med avvecklingen av LGM-118 Peacekeeper 2005 flyttades deras W87-stridsspetsar över till modifierade Minuteman III-rakter. De nya stridsspetsarna hade bättre precision och fler säkringar.
Organisation
Robotarna är baserade i robotsilon. I en robotgrupp ingår tio robotar som kontrolleras från en avfyringscentral (Launch Control Center, LCC). Fem robotgrupper ingår i en division. Alla LCC:er i divisionen är sammankopplade så att samtliga 50 robotar kan avfyras från en LCC om det skulle bli nödvändigt. I normala fall samlokaliseras tre divisioner i en robotflottilj på en flygbas. Ingen av robotsilona eller LCC:erna ligger närmare varandra än fem kilometer.
Bilder
Styrdatorn D-17B var den första serietillverkade datorn som var helt baserad på integrerade kretsar.
En Mk-12 Post-Boost Vehicle med två av tre stridsspetsar monterade.
Tre stridsspetsar från en Minuteman III återinträder i atmosfären efter en provskjutning.
Fördelningen av robotsilor och LCC:er på en robotflottilj.
 |  B andra steget C tredje steget D reentry vehicle E noskon 1 avfyring 2 (+60s) Första steget brinner ut, noskonen fälls 3 (+120s) Andra steget brinner ut 4 (+180s) Tredje steget brinner ut 5 Post-Boost Vehicle i kastbana 6 Post-Boost Vehicle riktar in sig mot målen och lösgör stridsspetsar och skenmål 7 Stridsspetsar och skenmål återinträder i atmosfären. Stridsspetsarna armeras 8 Stridsspetsarna detonerar antingen i luften eller vid nerslag. |
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, LGM-30 Minuteman, 27 oktober 2010.
Noter
- ^ Parsch, Andreas (24 oktober 2002). ”Boeing LEM-70 Minuteman ERCS”. Directory of U.S. Military Rockets and Missiles. http://www.designation-systems.net/dusrm/m-70.html.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör LGM-30 Minuteman.
| ||||||||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
A Minuteman III missile was test launched from Launch Facility 04. The missile traveled approximately 4200 miles in twenty minutes to the Kwajalein Missile Range in the Marshall Islands. The test is conducted to prove the reliability of land based nuclear missiles.
Författare/Upphovsman: Jnanna, Licens: CC BY-SA 3.0
Autonetics D-17 guidance computer from a Minuteman I missile.
Airmen work on a Minuteman III’s Multiple Independently-targetable Re-entry Vehicle (MIRV) system. Current missiles carry a single warhead. Technicians work on the W62 Mk-12 warheads of an LGM-30G Minuteman III intercontinental ballistic missile. Location: Malstrom Air Force Base, Montana (MT) United States Of America (USA)
Minuteman Launch Control Center
Exploded view of the Minuteman III missile.
Diagram depicting the different stages of a Minuteman III missile path from launch to detonation, as well as the different basic stages of the missile themselves. Based on information in TRW Systems. (2001) Minuteman Weapon System History and Description.
- Caption
- The missile launches out of its silo by firing its 1st stage boost motor (A).
- About 60 seconds after launch, the 1st stage drops off and the 2nd stage motor (B) ignites. The missile shroud (E) is ejected.
- About 120 seconds after launch, the 3rd stage motor (C) ignites and separates from the 2nd stage.
- About 180 seconds after launch, 3rd stage thrust terminates and the Post-Boost Vehicle (D) separates from the rocket.
- The Post-Boost Vehicle maneuvers itself and prepares for re-entry vehicle (RV) deployment.
- The RVs, as well as decoys and chaff, are deployed during backaway.
- The RVs and chaff re-enter the atmosphere at high speeds and are armed in flight.
- The nuclear warheads detonate, either as air bursts or ground bursts