Léon Delacroix

Léon Delacroix
Född	27 december 1867[1][2][3] Saint-Josse-ten-Noode, Belgien
Död	15 oktober 1929[1][2] (61 år) Baden-Baden
Medborgarskap	Belgien
Utbildad vid	Université libre de Bruxelles Université libre de Bruxelles (1834-1969)
Sysselsättning	Politiker, advokat, jurist, domare
Befattning
Ledamot av Belgiens representantkammare Belgiens premiärminister (1918–1920) Belgiens utrikesminister (1920–1920)
Politiskt parti
Konfessionella katolska partiet
Utmärkelser
Statsminister i Belgien (1920)[4] Storkorsriddare av Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden Preussiska Kronorden Storkorset av Karl III:s orden Uppgående solens orden, första klass Storofficer av Leopoldsorden Riddare med storkors av Bathorden Storkorset av Ekkronans orden Storkors av Hederslegionen
Redigera Wikidata

Léon Delacroix, född 27 december 1867 i Saint-Josse-ten-Noode, död 15 oktober 1929 i Baden-Baden, var en belgisk politiker.^[5]

Delacroix var advokat i Bryssel och katolsk högerman samt blev i november 1918 Belgiens premiärminister och finansminister i den efter första världskrigets slut bildade koalitionsministären av klerikaler, liberaler och socialdemokrater. Genom en klok handels- och finanspolitik gjorde han stora insatser för Belgiens återuppbyggande efter kriget. Han genomförde även en genomgripande rösträttsreform i april 1919. Efter nyvalen till parlamentet i november 1919 kvarstod han i spetsen för den rekonstruerade ministären, som avgick i oktober 1920 till följd av inre konflikter på grund av ett beslut att ej låta för Polen i dess krig mot Ryssland avsedd ammunition passera Antwerpens hamn. Beslutet fattades mot utrikesministern Paul Hymans vilja. Delacroix presiderade i juli 1920 vid de allierades konferens i Spa med tyska regeringens ombud och var från 1921 Belgiens representant i den enligt Versaillesfördraget tillsatta Skadeståndskommissionen.

Källor