Långhornsbi

Långhornsbi
Hane av långhornsbi
Systematik[1]
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Sexfotingar Hexapoda
Klass	Insekter Insecta
Ordning	Steklar Hymenoptera
Överfamilj	Bin Apoidea
Familj	Långtungebin Apidae
Släkte	Långhornsbin Eucera
Art	Långhornsbi E. longicornis
Vetenskapligt namn
§ Eucera longicornis
Auktor	Linné, 1758
Synonymer
Apis longicornis Linnaeus, 1758[1] Apis linguaria Fabricius, 1775[1] Eucera atricollis Friese, 1922[1] Eucera difficilis Pérez, 1879[1] Apis dealbator Christ, 1791[1] Eucera pillichi Alfken, 1932[1] Eucera tubeculata (Fabricius, 1793)[2]
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Långhornsbi (Eucera longicornis) är ett solitärt bi som tillhör familjen långtungebin.

Biet är en stor och kraftigt byggd insekt med en kroppslängd på 12 till 15 millimeter. Ansiktet, clypeus och överläppen^[a] är gula hos hanen, svarta hos honan. Hanen har karakteristiska, mycket långa antenner, men honornas är kortare. Mellankroppen har tät, rödbrun behåring, medan bakkroppen är randig. Hos hanen är de två första tergiterna^[b] gråbruna till rödbruna, medan den resterande delen av bakkroppen är svart.^[3] Honans bakkropp är mörk och förhållandevis hårlös^[4], men tergit 3 till 5 har breda, täta, vita hårband i bakkanterna^[3]. Hennes bakre skenben och början av fötterna har också tät, vit behåring.^[3]

Långhornsbiet förekommer i hela Europa, utom längst i norr, samt vidare österut i Kina och Centralasien som östra Ryssland och Kazakstan.^[5]

I Sverige finns arten från Skåne, över Öland och Gotland till Dalarna och längs Norrlandskusten till Ångermanland.^[3] I Finland förekommer biet från Åland i sydväst, upp till Norra Karelen i öster, med enstaka fynd längre norrut.^[6] Arten är klassificerad som livskraftig (LC) i både Sverige och Finland.^[3][6]

Habitatet utgörs av gräsmarker som kustängar, fuktängar och undantagsvis hedar, samt skogsbryn och lövskogsgläntor.^[3][4] Från maj till juli^[4] samlar långhornsbiet in pollen, och då huvudsakligen från ärtväxter som häckvicker, getväppling, gulvial, rödklöver och gökärt^[3]. Arten är mindre specialiserad beträffande nektar, som kan hämtas från korgblommiga växter, nejlikväxter^[3], rosväxter, kransblommiga växter, strävbladiga växter, orkidéer, ljungväxter, korsblommiga växter och liljeväxter^[4].

Bona grävs helst ut i lös sandjord med glest växttäcke, gärna sluttningar med södersol. Det är vanligt att flera honor anlägger sina bon i närheten av varandra. De kan parasiteras av storgökbi, som lägger ägg i långhornsbiets bon. Den resulterade larven lever sedan på den insamlade näringen, efter det att värdägget eller -larven dödats. Varken i Sverige eller Finland finns emellertid längre storgökbi.^[3][7]

• Wikimedia Commons har media som rör långhornsbin.
  Bilder & media