Länscellfängelset i Gävle

Länscellfängelset i Gävle
Länscellfängelset i Gävle i oktober 2013.
Ort	Gävle
Öppnad	1847
Stängd	1986. Bevarat
Typ	Länscellfängelse Straffängelse
Antal platser
Totalt	96
Ursprungsbyggnaden	69
Tillbyggnaden 1885	27

Länscellfängelset i Gävle, senare Straffängelset i Gävle, var ett cellfängelse som öppnades 1847 och därmed ett av de första som uppfördes som en följd av den fängelsereform som beslutats vid 1841–1842 års riksdag. Fastigheten ligger väster om Gävle slott vid Hamiltongatan, och inrymmer idag Sveriges Fängelsemuseum. Byggnadskostnaden var 133 874 kronor.

Historia

Innan byggnaden uppfördes användes som länsfängelse en tvåvåningsbyggnad inom slottsområdet. Den var uppförd 1732 och byggdes på 1890-talet om till bostäder för fängelsets personal. Den är fortfarande bevarad.

Från början fanns 66 ljusa och 3 mörka celler. Byggnaden ritades av fängelsearkitekten Carl Fredrik Hjelm. Den byggdes 1885 till med en norrflygel, som inrymde 29 celler, och då införlivades även slottets trädgård med fängelset. År 1921 tillkom en påbyggnad med kök och snickeriverkstad.

Från år 1913 kom en allt större del av de intagna att utgöras av ungdomar. Det medförde behov av utökade utrymmen för bland annat förråd och undervisningslokaler och därför måste antalet celler minskas till 86. I ungdomsavdelningen utvidgades fönstren och taket försågs med lanterniner.

Länscellfängelserna togs bort från och med 1912 och blev då straffängelser, dit fångar från hela landet kunde sändas. Fokus blev arbetsdriften, vilket gjorde att man styrde yrkesskickliga beroende på vad som producerades. I och med Lagen om verkställighet av frihetsstraff trädde i kraft år 1946 blev cellfängleserna i Sverige svårarbetade. Deras roll som institution passade inte med den nya lagen eftersom vård i gemensamhet stod som central riktlinje för kriminalvården framöver. Cellfängelsernas anpassning för isoleringsstraff stod som raka motsatsen till detta. För att möta de nya kraven lades bl.a. de öppna mittskeppen igen för att få till gemensamhetsutrymmen. Successivt lades dock dessa cellfängelser ner och nya typer av anstalter byggdes. Straffängelset i Gävle blev 1954 en interneringsanstalt. Detta var fram till 1971 då gävleanstalten blev en försöksverksamhet med modifierat terapeutiskt samhälle.^[1]

Styresmannen för fängelset under 1960-talet var Paul Samuelsson. Under hans period som styresman infördes en mängd sociala program för att främja integrationen tillbaka in i samhället. Den största av dessa var diverse program inspirerade av nykterhetsrörelsen, vilket var till för att motverka alkoholism och senare även narkotika. Narkotika blev allt mer vanligt under 1970-talet och ständiga klagomål kom angående de intagnas användning av narkotika från både kriminalvårdspersonalen och andra intagna. Nykterhetsrörelsen var baserad på den amerikanska gruppen Anonyma Alkoholister, eller AA i folkmun. Dessa sociala program använde 12-stegsprogrammet som framtagits av AA och gruppen Anonyma Narkomaner, NA, adopterade senare även ett liknande program.^[1]

Fängelset lades ner 1986. Det ersattes av Anstalten Gävle, som ligger i stadsdelen Bomhus och har 64 platser i säkerhetsklass 2.^[2]

Sveriges fängelsemuseum

Museet hade sin början redan under 1970-talet, dåvarande kriminalvårdsinspektör Birger Lindroos samlade in föremål från gävleanstalten när det började att bli tal om anstaltens nedläggning. I det gamla slottshäktet fick Lindroos lov av dåvarande regionchefen Anders Hedin att iordningställa ett litet museum. Slottshäktes arrester, vilket använts sedan 1500-talet, blev den första anläggning som skulle tas i användning av Sveriges fängelsemuseum.^[3]

Efter stängningen 1986 överläts fängelset från dåvarande byggnadsstyrelsen till Gävle kommun och Gavlegårdarna, som efter flera års konflikt och vanskötsel beslutade om rivning av fastigheterna. Hyresbostäder eller ett konserthus blev den tänkta ersättningen, men stoppades och staten tvångsinlöste fängelset då Gavlegårdarna hade motsatt sig en byggnadsminnesförklaring.^[3]

När kampen om fängelsets öde var bestämt var det dags att se till museets fortsatta verksamhet. Hösten år 2000 kallades Gävle kommuns turistorganisation Gavle & Co, Kultur-och fritidschefen Mats Östström och Ann-Marie Björk från Länsmuseet Gävleborg till ett möte med Fängelsemuseet. Med på mötet kom Katarina Kallings som praktikant under sin yrkesutbildning till museologi vid Uppsala universitet. I sitt examensarbete i museologi skrev hon utifrån värdena som finns i de två fängelsebyggnaderna och vikten av bevarandet av museet. Arbetet skulle tryckas som en rapport från Länsmuseet i vilket Kallings utredde den fortsatta verksamheten. 2001 bildades Fängelsemuseet som ideell förening och genom ansatsen tillgavs 2002 museet finansiering av bland annat Kultur- och fritidsförvaltning. Samtidigt som driften av Birger Lindroos fängelsemuseum i slottshäktet övertogs började föreningen söka medel för att finansiera en ny utställning i cellfängelset.^[3]

Det gamla fängelset hade, på grund av stridigheterna om dess användning, stått öde under många år och därav drabbats av svåra angrepp av hussvamp och mögel. Statens Fastighetsverk kom att stå för en total restaurering, vilket kom till en summa av ca 62 miljoner kronor. Under restaureringen gjordes en mängd besök för att underbygga utställningsbygget. Ett besök gjordes sedan i Ystad för att omhänderta samlade föremål från Ystad cellfängelse, sparade av fd kriminalvårdaren Kurt Sköld.^[3]

2004 stod den nya basutställningen “Hotel Hamilton” färdig och invigdes den 9 januari. Redan året efter skulle en ytterligare en ombyggnation göras, denna gång i slottshäktet. Utställningen “Androm till Skräck och Varnagel” blev klar 2005 och handlar om den mörka historien om skam- och kroppsstraff i Sverige.^[3] Samtidigt hade museet arbetat hårt för att skapa ett underlag till en insamlingspolicy för Kriminalvården. Insamlingspolicyn kom att bli riktlinjen för kriminalvårdens kulturarvshantering. Den kom också i god tid för nedläggningen av två ytterligare cellfängelser - anstalterna Karlskrona och Mariestad.

Museet driver ofta längre projekt, mellan 2015 och 2017 drevs ett projekt kallat “Gränsland, Mellanrum, Avgrunder”. Projektet handlade om avrättningsplatser i Gävleborgs län och de skulle lyftas fram genom tillfälliga konstnärliga gestaltningsuppdrag. Projektet finansierades av Postkodstiftelsen.

Från och med 2017 får museet statsbidrag via Kulturdepartementet. Med denna lösning har bevarandet av Kriminalvårdens kulturarv givits en långsiktig trygghet, vilket är en förutsättning för att museiverksamheten ska kunna vidareutvecklas..

I och med den fortsatta digitaliseringen inom museisektorn var museets fokus 2019 och framåt på digital verksamhet. Under 2022 påbörjades en digitalisering av museets samlingar, vilka publiceras på DigitaltMuseum.

Referenser

• Johnsson, Sam (1936). Sveriges fängelser och tvångsarbetsanstalter... Göteborg. sid. 126-128. Libris 11636059 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Länscellfängelset i Gävle.
  Bilder & media
• Sveriges fängelsemuseum. Läst 2016-01-21.

Byggnadsminnen i Gävle kommun Gävle kommun Berggrenska gården · Bränneridrängarnas hus & Engelska byggningen · Buregården · Bönans fyrplats · Dybeckska gården · Forsbacka herrgård · Frimurarhuset · Gävle slott · Gävle södra station · Gävle Teater · Kronobränneriet & Testebokvarn · Kronobränneriets magasin · Kvarteret Kollegan 1 · Kvarteret Springer · Lars-Ors · Länsfängelset i Gävle · Mackmyra herrgård och stångjärnssmedja · Själanderska skolan · Stenebergs sockerbruk · Strömsbro gamla skola · Strömsbrogården · Strömsbro textilfabrik · Tingshuset i Gävle · Tolvfors bruk · Westergrenska stiftelsen · Åby gård · Televerkets hus Förutom dessa skyddas alla kyrkobyggnader, kapell och kyrkogårdsmark som anlagts före 1940 av Kulturminneslagen.