Kyrklig kommun

En kyrklig kommun eller kyrkokommun är ett begrepp som användes för en församling i Svenska kyrkan från 1863, då kommunerna ersatte de gamla kyrksocknarna, och till 2000, då Svenska kyrkan upphörde att vara statskyrka. Sedan den 1 januari 2000 är Svenska kyrkans juridiska form trossamfund.[1]

Ordet kommer ur behovet att skilja på de kommunala uppdrag som efter sockenstämmornas upplösning 1862 övergick till ansvarsområden för Svenska kyrkans församlingar. Sockenstämman delades upp i en kyrkostämma och en kommunalstämma, vilket senare blev kyrkofullmäktige och kommunalfullmäktige (numera kommunfullmäktige).

Församlingarnas kyrkoråd fortsatte att ha hand om vissa saker som numera sköts av kommunerna, till exempel folkskoleväsendet och i vissa fall fattigvården. År 1954 överfördes all undervisning till de borgerliga kommunerna. 1991 upphörde församlingarna att sköta folkbokföringen som överläts till skattemyndigheterna.[2]

Den administrativa enheten kommun kallades i detta sammanhang borgerlig kommun när man ville tydliggöra vilken typ av kommun man talade om.

Källor

Fotnoter

  1. ^ Thorsten Sandberg (14 februari 2002). ”Kyrkan och staten – en historisk separation”. Populär historia. http://www.popularhistoria.se/artiklar/kyrkan-och-staten-en-historisk-separation/. Läst 1 januari 2015. 
  2. ^ Cecilia Olla (12 juni 2014). ”Framtidens folkbokföring efter distrikt istället för församling”. Riksantikvarieämbetet. http://www.raa.se/2014/06/framtidens-folkbokforing-efter-distrikt-istallet-for-forsamling-2/. Läst 1 januari 2016.