Kvasikristall
 |  | |
Kvasikristaller är material med atomstrukturer som ger upphov till diskreta toppar i röntgendiffraktion utan att de har en periodisk kristallstruktur. De upptäcktes experimentellt av Dan Shechtman 1984, som för detta tilldelades Nobelpriset i kemi år 2011. Ett teoretiskt exempel av detta i två dimensioner är Penrosetessellation.
Externa länkar
- Sven Lidin, Lars Thelander (oktober 2011). ”Kristaller av ett gyllene snitt”. Vetenskapsakademiens Nobelkommitté för kemi. Arkiverad från originalet den 8 oktober 2011. https://web.archive.org/web/20111008070631/http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/chemistry/laureates/2011/info.html. Läst 8 oktober 2011.
Wikimedia Commons har media som rör Kvasikristall.
Media som används på denna webbplats
Ho-Mg-ZnQuasicrystal.jpg
Ho-Mg-Zn dodecahedral quasicrystal, grown by using the self-flux method (excess Mg), and slowly cooling from 700 C to 480 C. The R-Mg-Zn family is the first rare-earth containing quasicrystal structure, which allows the study of localized magnetic moments in a quasiperiodic environment.
Ho-Mg-Zn dodecahedral quasicrystal, grown by using the self-flux method (excess Mg), and slowly cooling from 700 C to 480 C. The R-Mg-Zn family is the first rare-earth containing quasicrystal structure, which allows the study of localized magnetic moments in a quasiperiodic environment.
Or:
Photograph of a single-grain icosahedral Ho-Mg-Zn quasicrystal grown from the ternary melt. Shown over a mm scale, the edges are 2.2 mm long. Note the clearly defined pentagonal facets, and the dodecahedral morphology. [in: Phys. Rev. B 59, 308–321 (1999)]
Zn-Mg-HoDiffraction.JPG
Författare/Upphovsman: Materialscientist, Licens: CC BY-SA 3.0
Electron diffraction pattern of an icosahedral Zn-Mg-Ho quasicrystal
Författare/Upphovsman: Materialscientist, Licens: CC BY-SA 3.0
Electron diffraction pattern of an icosahedral Zn-Mg-Ho quasicrystal